LIVET. Paulina Forslund uppmanar här alla att fundera över hur de förvaltar sin tid.
Det var ett tag sedan jag syntes på sidan och förklaringen till detta är att jag och min man fått två fina döttrar. En sak som jag funderat över under min mammaledighet är hur människor spenderar sin tid och inte minst varför livet med barn blivit en så svår och lågprioriterad sak för vissa.
Överallt lockas vi till olika sorters nöjen. Ibland kan man få känslan av att det är så vi ”ska” vara; flabbande, bekymmerslösa egocentriska konsumenter. Detta i en tid då vårt folk, ja, alla jordens folk står inför stora prövningar. Jag vågar påstå att de som attraheras mest av det här levernet är unga och kvinnor. Att man som ung vill ha roligt är till viss del helt förståeligt men att kvinnor hamnat i detta beror främst på årtionden av negativ yttre påverkan.
Tidigt får flickor mer eller mindre itutat i sig att det råder ett förtryck. Ett förtryck som en specifik grupp bär skulden för. Männen. Därför växer många unga flickor upp och ser på män, förhållanden och framförallt barn som en ”kvinnofälla”. Och om de nu ska befatta sig med detta ska mannen helst ta på sig rollen som kvinnan tidigare haft. Detta förhållningssätt resulterar inte sällan i katastrof. Men den absolut mest alarmerade faktorn i detta är den mer eller mindre dolda agendan vars syfte är att kvinnor av vårt folk uppmuntras att inte skaffa barn.
Att vara mamma borde vara det mest naturliga tillståndet för en vuxen kvinna. Men riktigt så enkelt är det inte för alla. Vart man än vänder sig finns det tips och råd att ta del av. Kvällstidningarna skriver om hur man ska göra för att få livspusslet att gå ihop. Och många är stressade. Det har näst intill blivit nutidsmänniskans signum. Även om livet på olika sätt är enklare och bekvämare idag jämfört med förr så har det blivit allt mer komplext. En av de stora bovarna i dramat är att vi alla mer eller mindre blivit itutade att man ska bejaka minsta lilla impuls. Vi har fått generationer av fullfjädrade egoister. Livets mening har övergått i något barnsligt tankesätt om att allt ska vara roligt.
Ta den moderna mamman som exempel. Hon ska tycka att det är tråkigt att vara hemma med sina barn. Det finns nästan en oskriven lag om att hon minsann ska längta tillbaka till jobbet och karriären, till nöjen, resor, spa-behandlingar, manikyr och långa shoppingrundor. Livet med småbarn är ganska långt ifrån det och strävar man efter att ideligen få göra annat kommer man till sist att känna sig bitter över sin livssituation. Och det är här männen kommer in i bilden.
Den återkommande lösningen är nämligen att karlarna ska axla en allt större roll och göra det ”som kvinnor minsann fått stå ut med i alla år”. Därför öronmärker politikerna vissa pappadagar och tvingar män att ”ta ansvar”. Ett ansvar som kanske inte passar dem bäst. Men förstå mig nu rätt. Den här artikeln handlar inte om att män inte ska hjälpa till eller ej vara delaktiga i sina barns liv. Det jag vill komma fram till är att vi fokuserar på fel saker. Att vi till viss del har oss själva att skylla för att livet blivit så stressigt. Dagens människor har nämligen fått för sig att det finns så mycket oviktiga saker som helt plötsligt blivit superviktiga för välbefinnandet.
Ibland förundras jag över att råden som ges av olika ”experter” snarare stjälper än hjälper. Istället hade det varit mer ärligt och riktigt att säga till småbarnsföräldrar som har svårt att hinna med att de borde förenkla livet en smula. Att skala bort allt som för stunden är onödigt och/eller orealistiskt. Men detta råd borde även fler ta till sig av. Ta dig en tankeställare och verkligen fundera över vad som får ta tid i ditt liv. Det är ett återkommande dilemma att folk tycker de har för lite tid. Och man kan ana ett mönster i detta. Ofta är det de mest viktiga och nödvändiga sakerna människor stressar sig igenom för att i sin tur ha tid med allahanda nöjen.
Jag vill uppmuntra alla som läser den här artikeln att prioritera och strukturera om sina liv så att det verkligt viktiga får ta en större plats. För kvinnor som faktiskt har barn borde en stor del av tiden läggas på just barnen. Att ha barn är ett ansvar som sträcker sig långt in i framtiden. Ett livsnödvändigt jobb där hela vårt folks fortsatta existens står på spel. Men vi får inte glömma männen och alla de kvinnor som av olika anledningar inte har barn. Deras ansvarstagande borde istället vara att med olika medel kämpa för vårt folk.
Ett ypperligt bra exempel på ett sådant livskraftigt engagemang fick vi läsa om tidigare i veckan. Jag tänker såklart på den unga initiativtagerskan Jessica som berättade om hur hon vill hjälpa nationellt sinnade kvinnor att komma igång med träning och en mer hälsosam livsstil. Ett bra sätt att förena nöje med nytta!
Vi har alla förärats med 24 timmar per dygn. Hur vi väljer att förvalta över dessa är upp till var och en. Se bara till att det du spenderar ditt liv på ett sätt som ska komma att ha betydelse. För det vi gör nu ekar i evighet.
Hoppa till huvudinnehåll
