Hoppa till huvudinnehållFörsvarsberedningen vill rusta för krig
2024-04-26 14:00
Mary Phagan mördas
26 april 1913 • Denna dag våldtogs och mördades en minderårig flicka av sin judiske fabrikschef i Georgia, USA.
JAS 39 Gripen – uppstickaren som förargar de stora drakarna
Dagens datum 9 december: Denna dag 1988 flög SAAB 39 JAS Gripen för första gången.
JAS 39 Gripen med full vapenlast.
Sällan har ett nytt stridsflygplansprojekt debatterats så mycket, och utsatts för så pass mycket negativ kritik av våra pacifistiska politiker, som JAS 39 Gripen. Förståelsen för att det neutrala Sverige behövde ett nytt flygplan, som ersättare till SAAB 37 Viggen när det senare började bli föråldrat, saknades fullständigt. Debatten fördes ofta oseriöst och på en kunskapsmässigt låg nivå, inte minst i otaliga sändningar från SVT.
JAS 39 C
Kritiken låg i att JAS Gripen skulle bli en gökunge som skulle svälta ut de andra försvarsgrenarna genom att behöva allt mer av försvarsbudgeten. Det var inte meningen och det var inte planerat att det skulle bli på det viset. Genom avtalet med staten skulle Industrigruppen JAS stå för fördyringar efter en överenskommen indexreglering. På så vis hade man åstadkommit ett fast pris för Gripen. Att sedan statens budget överansträngts av andra ständigt ökande utgifter i kölvattnet av massinvandringen går det nog inte klandra projekt Gripen för.
Redan under slutet av 70-talet sökte flygvapnet en efterföljare till AJ 37 Viggen som precis kommit ut på förbanden. Jaktversionen av Viggen JA37 som blev nästan en generation modernare än attackversionen, med förbättrad motor, avionik och radar, räknade man med skulle finnas i tjänst under minst 30 år. Det fanns tankar på SAAB om att vidareutveckla JA 37 till ett nytt attackplan, ett projekt som benämndes A20. Flygvapnet hade lite andra önskemål då man ville ha ett skolflygplan som också kunde användas som lätt attackflygplan. SAAB kom då ut med ett nytt projekt, det på den tiden mycket omdiskuterade B3LA. Både A20- och B3LA-projekten lades ner helt i början av 1979.
På SAAB visste man att om det inte kom in nya beställningar kunde detta betyda slutet för företaget. Inom Flygvapnet var man medveten om att utan en konkurrenskraftig och stark industri skulle man inte kunna hålla varken J35 Draken eller några Viggar i luften. De flesta politikerna höll med om detta och redan i april 1979 fick överbefälhavaren order om att söka efter en efterträdare till SAAB 37 Viggen.
Att man skulle hålla nere kostnaderna var en självklarhet, men detta gjorde också att det skulle bli ett förhållandevis litet flygplan. Ett problem uppstod då direkt. Ett litet plan skulle aldrig kunna konkurrera med Viggen (trodde man då) i frågan om vapenlast och uthållighet, vilket var målsättningen. I alla fall fanns det ingen teknik för detta önskemål ännu. Att kunna ersätta alla Viggen-versionerna såväl som de kvarvarande J35 Draken innebar att det var ett flerrollsflygplan, ett JAS-flygplan, man strävade efter. JAS betyder, Jakt, Attack, Spaning.
JAS 39 D.
Man hade studerat om det var möjligt att bygga ett sådant plan redan under 70-talet, men kommit fram till att den teknik som krävdes för ett sådant bygge ännu inte fanns eller inte var färdigutvecklad. Under studierna till B3LA hade SAAB gjort omfattande grundläggande forskning som skulle komma till användning i ett nytt projekt man som man nu studerade. I denna forskning ingick studier av olika motorer och komposit-sammansättningar.
Från försvarets sida var det ingen självklarhet att det skulle bli ett svenskbyggt flygplan. Det fanns på den tiden några amerikanska plan som kunde komma ifråga. Under 1980 inbjöd regeringen ett antal utländska tillverkare att lämna sina offerter. Det inkom tre offerter i april 1981 från tre amerikanska tillverkare. Det var General Dynamics med sin F-16 Fighting Falcon, McDonnel Douglas med sin F/A 18 Hornet och Northrop med sin F-20 Tigershark.
Under 1980 började det ”brinna” hos SAAB och det gällde att svara på utmaningarna illa kvickt. Det blev industrisamverkan på högsta nivå. SAAB-Scania, Volvo Flygmotor, Ericsson och FFV Aerotech bildade på hösten 1980 ett gemensamt bolag med namnet Industrigruppen JAS. Detta bolag lämnade in sin offert i juni 1981. Av de amerikanska planen var det bara F/A 18 Hornet som till slut höll måttet enligt försvarets önskemål. Nu stod valet mellan ett svenskt eller ett utländskt plan. JAS gick segrande ur striden genom att det ansågs bäst samt var det billigaste av de båda. Ett försvarsbeslut togs den 4 juni 1982 om att ersättaren för Viggen skulle bli JAS 39 Gripen.
I efterhand går nu många kritiker in och slänger sig med orden ”vad var det jag sa”, angående de ökade kostnaderna för Gripen som man säger ”slukat pengar som kunde ha gått till andra delar av försvaret.” Felet med sådana uttalanden är att man inte vet vad 1982 års försvarsbeslut handlade om. I detta beslut skulle det sparas 10 miljarder mellan åren 1982-1992. Beslut togs om vilka arméregementen och flygflottiljer som skulle läggas ner, och för marinen handlade det om att lägga ner varv och reducera kustartilleriregementen samt sammanslå olika örlogsbaser. I allt detta togs beslut om tillverkning av JAS Gripen, baserat på realiteten att om armén, marinen och flygvapnet minskade måste Sverige trots allt försöka ha ett försvar som kan kompensera de totala nedskärningarna.
I slutet av juni 1982 skrevs ett kontrakt om utveckling av JAS 39 Gripen mellan FMV och IG JAS. FMV beställde 30 flygplan i en första delserie utöver 5 provflygplan. Den 8 maj 1992 tecknades nästa kontrakt för delserie 2 om 110 flygplan inklusive utveckling och leverans av 14 stycken tvåsitsiga JAS 39B (skolversionen). I december 1996 beslutade riksdagen att ytterligare flygplan skulle beställas, delserie 3 som innebar 64 JAS 39A och ytterligare 14 JAS 39B. Totalt har 204 plan beställts genom 3 olika försvarsbeslut. Men i och med försvarsbeslutet 2004 beslutades att endast 140 plan behövdes. Senare uttalade sig ÖB Håkan Syrén om att endast 100 plan behövdes, de övertaliga skulle göras tillgängliga för försäljning.
Idag har Flygvapnet 134 st JAS 39 Gripen, samtliga av den senaste versionen C och D vilka blev beställda i delserie 3. C-versionen är en anpassning till NATO-standard (inklusive lufttankning) och D är en tvåsitsig NATO-anpassad version.
JAS 39 C och D.
Det ställdes mycket höga krav på JAS-gruppen. SAAB skulle utveckla ett plan som vägde nästan hälften av vad Viggen gör, men ändå kunna ta med sig samma vapenlast och vara fullt modern under 30 år. Volvo Flygmotor skulle utveckla en motor som skulle passa de speciella kraven Flygvapnet hade samt det svenska klimatet. Ericsson skulle utveckla en helt ny typ av radar som kunde växla mellan jakt-, attack- och spaningsuppdrag bara med en knapptryckning. FFV skulle ansvara för att flygplanet var enkelt och billigt att underhålla. Det var svåra uppgifter och problem uppstod, men totalt sett har idag alla krav efterlevts till fullo.
Gripens motor, RM12, är i grunden en motor från General Electrics GE404-400, men kraftigt ombyggd. Av den ursprungliga 404-motorn finns idag kanske 50 % kvar. Resten är Volvos nyutveckling. Motorn ägs numera av Sverige och Volvo är OEM (Original Equipment Manufacturer). Volvo har typcertifikatet och ansvaret för att motorn är flygvärdig och GE står bara för de reservdelar som behövs till det som är omodifierat (kompressorn, brännkammarmodulen, växellåda, generatorer etc). Den stora skillnaden mellan 404:an och det som skulle bli RM12 var att 404:an var avsedd för plan med två motorer (sitter i F/A 18 Hornet) medan RM12 skulle anpassas för ett enmotorsplan med högre säkerhet mot driftstörningar och liknande.
RM 12 – fullt ös i provbänk
RM12 i genomskärning.
Fläkten, de första turbinbladen innan kompressorn, skulle göras fågelkollisionssäkert vilket var ett svenskt krav, och hela den delen byggdes om. Än så länge har en fågelkollision inte gjort någon skada på dessa motorer från Volvo Flygmotor.
Det nya med Gripen är dess maximalt utnyttjade flygprestanda vilket man uppnått genom att bygga planet aerodynamiskt instabilt. Detta känner inte piloten av eftersom tre helt skilda datorstyrsystem ser till att planet känns stabilt. Genom att göra planet aerodynamiskt instabilt ökar man dess prestanda vad gäller svängradier och hela registret av taktiska manövrer i luften. Att styra planet genom datorer kallas ”fly by wire” (styrning via elektroimpulser) till skillnad mot den hittills vanliga direktstyrningen via endast kablar i små flygplan eller kablar kopplade till hydraulik i större.
Häftig upptagning ger kondens över vingarna.
Datorstyrningen i Gripen orsakade mycket bekymmer i början. Det fanns utländska system att tillgå, men Sverige ville vara oberoende av andra. Det gällde ju ett stridsflygplan och i krigstid är reservdelar från utomstående inte lätta att få tag i, det hade man dyrt fått erfara under andra världskriget. Flera olyckor inträffade i början av utprovningarna, varav två spektakulära inför den samlade pressen.
Den första vid den 6:e flygningen, 2 februari 1989 med den första prototypen på SAAB-fältet i Linköping. En enorm storm av kritik mot det försenade Gripen-programmet bröt ut. Det ansågs att flygplanet var för dyrt. Ett antal ”experter” sade sig dessutom ha bevis för att flygplan med elektriska styrsystem inte kunde flyga överhuvudtaget! Hela projektet riskerade att läggas ner men i december 1989 gav regeringen klartecken till fortsatt utveckling.
JAS i fjällen.
Nästa blev det första Gripen-planet som levererats till Flygvapnet i juni 1993. Det gjorde en uppvisning under Vattenfestivalen i augusti samma år och kraschade på Långholmen. Båda olyckorna var orsakade av det elektriska styrsystemet. Idag har man uppnått ett så nära 100-procentigt tillförlitligt system som det är möjligt att tillverka. JAS 39 Gripen är bland de tre bästa och mest avancerade stridsplanen i världen och kommer att förbli det under åskådligt tid framöver.
JAS över Läckö slott.
Genom några års samarbete med British Aerospace fick man igång ett visst intresse från utländska köpare. BAE var delägare i IG JAS men är numera bortkopplat från ägarskapet. Marknadsföring och försäljning sköts av SAAB, men FFV medverkar vid försäljning av A- och B-versioner som ägs av försvaret. Den enda försäljning, förutom till Sverige, som hittills gått igenom är till Sydafrika som beställt och fått levererat 17 nya flygplan ur C-serien 9 ur-D serien. De övriga är leasa-köpavtal med Ungern, Tjeckien och Thailand. Alla JAS 39 Gripen är sedan några år tillbaka av C- eller D-versionen. Den 13 december 2012 gjordes den absolut sista flygningen med JAS 39 version A/B i det svenska flygvapnet.
För att kunna upprätthålla slagkraften och konkurrera med de bästa utländska planen genomgår JAS 39 kontinuerliga uppgraderingar. Nästa version E/F finns redan på ritbordet och det finns ett antal intresserade köpare utomlands.
En av dessa var Schweiz som skrev ett avtal om utveckling av Gripen NG (Next Generation eller E/F-versionen) och förväntades köpa 22 av dessa flygplan. I avtalet ingick att hyra 11 stycken plan ur C/D-versionen tills man får leverans av E/F-versionen. Schweiz folkomröstade i maj 2014 om köp av Gripen, men tyvärr blev resultatet av den folkomröstningen ett nej. Andra länder där marknadsföring pågår är Brasilien, Chile, Filippinerna, Polen och Österrike.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-12-09.