Amerikansk databas avslöjar ”vården” av transbarn
2024-10-10 14:00
Dagens datum 18 oktober: Vid en helikopterkrasch i Sydvietnams djungler stupade den legendariske Lauri Törni den 18 oktober 1965. Törni var en finsk officer som stridit mot kommunismen i över 20 års tid.
Lauri Allan Törni föddes den 28 maj 1919 i Viborg. Föräldrarna Ilmari och Rosa Törni tillhörde medelklassen och hade det ganska gott ställt. Fadern hade under frihetskriget tillhört de vita skyddskårerna, men hade aldrig varit i strid.
Redan i skolåldern skulle Lauris första duster med kommunister äga rum. Lauri drog sig inte för att ta till nävarna i sina konflikter med barn till röda familjer, i dessa slagsmål vann han oftast. Den unge pojken tyckte mycket om idrott i alla dess former från väldigt unga år, han var en duktig simmare och skidåkare och senare boxare.
Lauri Törni fascinerades tidigt av de soldater som fanns stationerade i hemstaden Viborg. Som ung tonåring gick han med i skyddskårernas ungdomsorganisation där han visade prov på skicklighet i skidåkning, friidrott och prickskytte. I militärlivet hade Lauri hittat sitt kall och vid nitton års ålder tog han värvning i armén. Som frivillig fick han möjlighet att själv välja sitt förband, han valde 4. självständiga lätta infanteribataljonen, som var stationerad intill gränsen mot Sovjet.
Lauri Törni visade prov på stor duglighet som soldat, varför han kort efter inryckningen togs ut till underofficersutbildning. Törni klarade kursen utmärkt och på våren 1939 utexaminerades han som sergeant och den bäste i sin klass.
Tidig på morgonen den 30 november 1939 inledde Sovjetunionen, utan föregående krigsförklaring, ett massivt anfall mot Finland. Den inledande artillerielden träffade Törnis förband mitt i frukosten, ett flertal soldater stupade av splitterskador. Mässergeant Lauri Törni fick denna morgon sitt elddop mot den fiende han kom att bekämpa under resten av sitt liv. Törnis förband hade som uppgift att fördröja den anfallande röda armén, tills den finska högkvarteret kunde tillföra mer trupp.
I januari 1940 stängdes två sovjetiska divisioner samt en mekaniserad brigad in i flera stora motti vid Lemetti. Här skulle Lauri Törni få uppleva sin första ”riktiga strid”. Törni togs ut för ett farligt uppdrag bakom fiendens linjer som gick ut på att förstöra en proviantlastbil. Natten före hade de framgångsrikt lokaliserat fiendens positioner, samt grannförbandets läge utan att själva upptäckas.
När de tidigt på morgonen började röra sig mot den fientliga positionen hade de med sig en bepansrad släde, fullastade med handgranater och buntladdningar. Deras beväpning utgjordes av den berömda Suomi k-pisten.
Törni och hans män tog sig igen fram oupptäckta till målet och en av männen fäste laddningen på fordonet. När han apterade laddningen hördes ett skarpt ljud i den annars ganska tysta vinternatten. De ryska vaktposterna reagerade genast på ljudet och kastade handgranater i riktning mot de finska soldaterna. Turligt nog missade granaten och Törni besvarade snabbt elden med sin k-pist och buntladdning mot det fientliga skyttevärnet. De andra soldaterna i patrullen skickade handgranater och kulkärvar mot de närliggande skyttevärnen samtidigt som de drog sig mot de egna linjerna. Lauri Törni kom under uppdraget visa på ett karaktärsdrag som senare skulle bil hans kännetecken, ju hårdare strid desto lugnare verkade han.
Vid de fortsatta striderna vi Lemetti fick Törni befälet över ett nytillfört kompani. Under Törnis ledning kom kompaniet att tillfoga fienden svåra skador. Finska tidningar skrev efter striderna vid Lemetti: ”Törni slingrade sig fram och tillbaka i ett blyregn och bunkrarna fylldes av döende, jämrande och blodiga fiendesoldater som inte hann ta mer än ett par steg, innan Törnis rasande män fällde dem på stället.” Legenden Lauri Törni var född.
I februari 1940 togs Lauri Törni ut till reservofficersutbildning. I maj samma år examinerades han ut som fänrik. Familjen Törni hade då fått evakueras från hemstaden Viborg som efter krigsslutet ockuperades av Sovjet. Familjen kom tillslut att slå sig ner i den österbottniska staden Vasa.
Under våren 1941 hade de tysk-finska relationerna stärkts kraftigt, och en finsk enhet till Waffen-SS var under uppsättning. Lauri Törni anmälde sig snabbt till enheten, och kom till Tyskland under sommaren 1941. Törni fick behålla sin finländska grad, vilken blev SS-Untersturmführer och sattes i utbildning vid en av SS officersskolor i Österrike. Mentaliteten och utbildningen i Waffen-SS kom att prägla Törnis framtida ledarstil markant. Han ledde alltid anfallen från täten, behandlade soldaterna som jämlikar och han var mycket mån om männens välbefinnande.
När operation Barbarossa inleddes var Törni fortfarande under utbildning. Kort efter det tyska fälttågets början bombade sovjetiska flygplan den finska huvudstaden, och Finland var på nytt i krig med den ryska ärkefienden.
Törni ansökte snart utträde ur Waffen-SS, för att fortsätta striden med den finska armén. I slutet på juli 1941 var Lauri Törni åter till finsk jord. Törni tog sig inte ens tid att träffa sin familj, utan han anmälde sig för tjänstgöring vid fronten omedelbart.
Sitt första uppdrag vid fronten kom att bli som chef för en stridsvagnspluton, i den första divisionen. Törni hade aldrig utbildats för uppdraget, men han tog sig an detta med samma energi som han alltid uppvisat. Vagnarna var av blandad karaktär, en del erövrade ryska vagnar samt pansarbilar och två Vickersvagnar. Med Törni i täten drev förbandet fienden framför sig, och man erövrade staden Onegaborg i oktober 1941. I slutat av samma månad var Törnis tid som stridsvagnschef slut, då vagnarna överlämnades till ett annat förband.
I december 1941 skulle Törni åter få visa prov på sin skicklighet. Törni ledde en spaningspatrull mot de retirerande ryssarna. Tillsammans med en man nedkämpades en fientlig patrull på mellan 20-48 soldater. Vintern 41-42 hade den finländska armén uppnått sina anfallsmål och offensiven avbröts. I mars 1942 befordrades Lauri Törni till löjtnant, och belönades med en längre permission. När han återkom från permissionen kommenderades han till IR.56, under den berömde Matti Aarnio även kallad ”Motti-Matti”. Kort därefter sårades Törni av en mina vid en nattlig patrull där man försökte ta fångar.
Under sommaren var Törni tillbaka vid sitt förband. I oktober 1942 fick Törni uppdraget att leda en fjärrstridspatrull långt bakom fiendens linjer. Törni var vid det här laget berömd och över 60 soldater ställde upp som frivilliga. Av de 60 valdes sju soldater ut, två signalister tillkom lite senare. Efter några mycket hårda dagar med övning var det så dags för patrullen att ge sig av.
Soldaterna tog sig till sin utgångsplats med roddbåtar, och marscherade sedan till operationsområdet. Uppdraget gick ut på att skaffa underrättelser om fiendens planering och positioner. Man tog snabbt tillfånga en fientlig kurir, med värdefull militärpost. Törni nöjde sig dock inte med detta utan han bestämde sig för att anfalla en närliggande förrådsdepå. Anfallet gick inte som planerat och de finska soldaterna upptäcktes, men de slog ut en del fordon och dödade ett stort antal fientliga NKVD-soldater utan att förlora egna män.
I början av 1943 fick Törni i uppdrag att organisera ett specialförband, ett kompani inom första divisionen. Till kompaniet rekryterades frivilliga från hela armén. Förbandet kom att bestå mellan 40-100 soldater. Törni satte genast igång med ett mycket hårt träningsschema, där mycket tonvikt lades vid den fysiska träningen. Förbandet genomförde många spaningsanfall och rekognosceringsuppdrag bakom fiendens linjer. De ställde till med så mycket oreda bland de sovjetiska trupperna att den kommunistiska propagandaradion utlovade en belöning på 3 miljoner mark, till den som överlämnade Törni, död eller levande, till Sovjet.
Lauri Törni var inte mycket för den fredstida kaserngårdsdisciplinen, han hamnade vid flera tillfällen i slagsmål med manskap såväl som andra officerare. Under våren 1944 utkämpade förbandet oräkneliga strider med fienden, de anföll oftast mångdubbelt större förband och orsakade dessa mycket svåra förluster, med väldigt få egna.
Vid den sovjetiska sommaroffensiven fick Törnis förband agera brandkårsstyrka, de förflyttades runt mellan krisdrabbade frontavsnitt. Under juli månad tilldelades Lauri Törni Mannerheimkorset, som var Finlands högsta utmärkelse för tapperhet i strid. Törni och hans soldater slogs utan avbrott hela sommaren. Vart än Törni och hans män dök upp skapade deras närvaro trygghet i de andra förbanden. De stridsvana finska soldaterna chockades ändå med vilken aggressivitet Törni och hans män utkämpade striderna. Under de sista veckorna av augusti började striderna mattas av och den 4 september ingick Finland vapenvila med sovjetunionen.
Lauri Törni skulle dock inte vila speciellt mycket efter krigsslutet, inom kort hade han involverat sig i den underjordiska motståndsrörelse som fanns i Finland. Med stöd av Sonderkommando Nord hjälpte man till att smuggla efterlysta finska officerare till säkerheten. I början av januari 1945 åkte Lauri Törni, tillsammans med andra finska patrioter, ännu en gång till Tyskland. Denna gång för att utbildas i underjordisk krigföring. Under den sista veckan i april 1945 förflyttade sig Törni och hans kollegor mot de sista motståndsfickorna i norr Tyskland, man anslöt sig till Felix Steiners armeavdelning. Därifrån kapitulerade man till de västallierade. Fångenskapen blev dock kortvarig och Törni rymde ganska omgående och tog sig hem till Finland.
Efter krigsslutet tvingades den finländska regeringen till stora eftergifter. Kommunistpartiet tilläts och infiltrerade stora delar av samhället. Bland annat säkerhetstjänsten var under kontroll av partiet. Ett stort antal finska officerare och andra patrioter dömdes till fängelse, däribland Lauri Törni som under sommaren 1946 dömdes till sex års fängelse för landsförräderi. Törni försökte rymma ett flertal gånger, men försöken misslyckades. Under 1948 benådades Törni av den nye presidenten J.K Paasikivi.
Lauri Törnis valmöjligheter som motståndsman, dömd landsförrädare och före detta SS-officer i det nya Finland var mycket begränsade. Han beslutade sig för att lämna landet, via Sverige tog han sig till Venezuela och sedan vidare till USA. I Amerika antog han det mer engelskklingande namnet Larry Thorne.
Under några år arbetade Törni som byggnadsarbetare i New York. Lauri Törni tog värvning i den amerikanska armén 1954, han klarade av rekryt-tiden utan minsta problem. Inom kort rekryterades han till Special Forces, där han snabbt steg i graderna. 1957 befordrades han till löjtnant, och några år senare till kapten.
Sin första tjänstgöring i Vietnam gjorde Törni under 1963. Under tiden i Vietnam följdes Törnis enhet av författaren Robin Moore, som skrev boken ”The Green Berets” efter sin upplevelser med Törnis förband. En av bokens karaktärer, Sven Kornie byggde på Lauri Törni. Boken kom sedan ut som film med John Wayne i huvudrollen.
Törni påbörjade sin andra omgång i Vietnam under 1965. Den 18 oktober 1965 lyfte en helikopter med Lauri Törni och hans män. Uppdraget var ett spaningsuppdrag nära gränsen till Laos. Helikoptern nådde aldrig sitt mål och alla ombord omkom.
Kvarlevorna efter Törnis patrull hittades 1999. Lauri Törni identifierades genom tandrester som återbördades från helikoptervraket. Lauri Törni begravdes sommaren 2003 på militärkyrkogården i Arlington, Virginia.
Lauri Törni ägnade hela sitt vuxna liv på att kämpa för sitt land och folk på ett eller annat sätt. Han dog som han hade önskat, med vapen i hand mot den så förhatliga kommunismen. Lauri Törni var en utomordentligt skicklig soldat, han var expert på att leda mindre förband och slå hårt mot fienden där de minst väntade sig. Han uppnådde graden kapten i tre armeér och tilldelades ett stort antal medaljer för tapperhet. Törni befordrades postumt till major i den amerikanska armén.
Lauri Törni närvarande!
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-10-18.