Dagens datum 13 mars: Efter en 105 dagar lång heroisk kamp mot Sovjetunionen undertecknas ett fredsfördrag som den 13 mars 1940 avslutar det finska vinterkriget.

vinterkriget-1

Den 30 november gick Sovjetunionen, utan krigsförklaring, till anfall mot Finland. Anfallet genomfördes på bred front och syftade till att ockupera och införliva Finland i Sovjetunionen. Anfallet inleddes av 4 arméer med 24 divisioner, 6 pansarbrigader och diverse andra förband bestående av totalt över 500 000 soldater understödda av ca 2000 pansarfordon, 2000 artilleripjäser och ungefär 600 flygplan. Det sovjetiska överkommandot räknade med att ockupera hela Finland inom två veckor.

Anfallsmålen för arméerna var:
7:e armén: Karelska näset, med mål Viborg
8:e armén: Ladogakarelen, med mål att flankera det finska försvaret på Karelska näset.
9:e armén: Genom Suomussalmi mot Uleåborg för att dela Finland på mitten.
14:e armén: Inta Petsamo och sedan vidare mot Rovaniemi.

Tyngdpunkten av det sovjetiska anfallet lades på det södra frontavsnittet, och den största delen av styrkorna sattes in på Karelska näset och i Ladogakarelen.

På den norra delen av krigsskådeplatsen kom den finska armén att tillämpa okonventionella stridstekniker då man inte på långa vägar kunde mäta sig med den sovjetiska numerära överlägsenheten. I slaget vid Suomussalmi ledde överste Hjalmar Siilasvuo sina trupper till en förkrossande seger. Finska trupper vann även stor seger i slaget vid Salla i finska Lappland.

Raate_road

Sovjetisk krigsmaterial vid Suomussalmi

På Ladogakarelen vann Finland flera stora segrar. Slagen vid Tolvajärvi, Kollaa och Lemetti, där den berömde Lauri Törni stred, slutade med stora finska segrar där hela sovjetiska förband förintades.

Den finska försvarslinjen på Karelska näset kallades för Mannerheimlinjen, och i försvaret av denna kom några av krigets hårdaste strider att utkämpas. Vid Taipale vann de finländska vapnen en avvärjningsseger och man höll sina ställningar ända till krigsslutet.

Flygplan från svenska frivilligförbandet F-19

Flygplan från svenska frivilligförbandet F-19

Från Sverige stöddes den finska försvarskampen med stora mängder ovärderligt krigsmaterial. Sverige skickade officiellt inga trupper till grannlandets undsättning, men stora mängder frivilliga slöt upp på broderfolkets sida. Närmare 10 000 svenskar, norrmän och danskar anslöt sig till Svenska frivilligkåren. Även svenska flygförband kom att strida på Finlands sida.

De västallierade, i form av Frankrike och Storbritannien erbjöd Finland direkt militärt stöd. Syftet med ”hjälpen” var dock inte att gå i krig för Finlands sak, utan man hade istället planerat att angripa Sverige och Norge. För att förhindra malmexporten till Tyskland skulle man ockupera Nordnorge och Norrbotten.

Vid Summa, på Karelska näset kom hårda strider att utkämpas. Först under december 1939 kunde finländarna slå tillbaka det sovjetiska anfallet. I mitten på februari hade nya sovjetiska trupper tillförts och man anföll på nytt och lyckades bryta igenom de finska linjerna. Finska motanfall genomfördes och misslyckades med svåra förluster som följde. De sovjetiska styrkorna hade lyckats bryta genom Mannerheimlinjen och avancerade mot Viborg.

Det finska politiska ledarskapet hade insett att man trots de många stora segrarna inte i längden kunde stå emot den enorma sovjetiska numerära överlägsenheten gällande båda manskap och krigsmateriel. Regeringen skickade utrikesministern Väinö Tanner till Stockholm för att upprätta förhandlingar med Sovjet. I början på mars 1940 genomfördes de slutliga fredsförhandlingarna i Moskva och man skrev under fördraget den 12 mars 1940, vapenstilleståndet sattes till dagen efter.

De finländska förlusterna i manskap uppgick till 22 451 i stupade och 45 384 sårades, samt 1406 soldater saknade. De sovjetiska förlusterna uppgick till 450 000 man i stupade och sårade och enorma mängder krigsmaterial, bland annat 3 500 stridsvagnar och 500 flygplan.

De finska fredsvillkoren var hårda, man förlorade hela Karelska näset inklusive storstaden Viborg, även hela Ladogakarelen gick förlorat till Sovjet. I Lappland förlorades Salla och Kuusamo samt Petsamo. Även ett antal öar i Finska viken tillföll Sovjet.

Huvudsaken var dock att landet och dess befolkning var räddade från det kommunistiska oket som hade drabbat ett stort antal grannländer till Finland. Det skulle dock bara dröja drygt ett år innan Finland var tvunget att försvara sig igen mot det stora grannlandet i öster.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-03-13.

  • Publicerad:
    2019-03-13 00:00