Dagens datum 18 september: När tidningen The Guardian 1944 återgav en brittisk fånges upplevelser från ett tyskt fångläger var artikeln förvånansvärt sanningsenlig.

Illustrationsbild: Brittiska fångar med sitt eget fotbollslag. Bilden är från Auschwitz.

Illustrationsbild: Brittiska fångar med sitt eget fotbollslag. Bilden är tagen i Auschwitz.

Den 18 september 1944 publicerade tidningen Manchester Guardian (idag The Guardian) artikeln ”Life in a German prison camp”. Artikeln bygger på en ögonvittnesskildring från en brittisk fånge som då precis hade blivit frisläppt från det tyska fånglägret i staden Tost i Övre Schlesien (idag staden Toszek i Polen).

Med tanke på den förljugna brittiska krigspropagandan, och de skräckhistorier som redan då spreds av fiender till det nationalsocialistiska Tyskland om tysk-administrerade läger, vore det rimligt att tro att denna ögonvittnesskildring i brittisk media skulle handla om ”tortyrkammare”, summariska avrättningar, experiment utförda av ondskefulla ”nazistläkare” eller liknande.

Artikeln i sin helhet.

Artikeln i sin helhet.

Istället framträder i The Guardians artikel bilden av ett väl administrerat fångläger där de brittiska fångarna delvis fick skapa sina egna sätt att leva och där atmosfären var konfliktfri, i det närmaste gemytlig.

I lägret satt 1 200 brittiska fångar där en av dem ursprungligen var en arbetarpojk från Manchester. Den brittiske fången – som aldrig framträder med namn eftersom han enligt egen utsago inte vill förhärliga sig själv genom sina egna erfarenheter – satt fyra år i tysk fångenskap. Det är oklart huruvida han satt de fyra åren i just Tost.

Den brittiske fången berättar för The Guardian hur man ägnade dagarna åt att spela cricket och fotboll och att fångarna skapade sitt eget ”lilla Storbritannien” inne i lägret:

Han fortsatte med att beskriva hur cirka tolvhundra brittiska medborgare byggde på Tost i Övre Schlesien deras eget lilla Storbritannien mitt framför näsan på nazismen. Hur de hade deras egna miniatyriska men demokratiska parlament av ’Lords’ och ’Commons’, deras egna blomstrande ”universitet” och deras vänliga men häftigt ifrågasatta internationella spel på cricket- och fotbollsplaner.

Den brittiske fången kommenterade också fångarnas inställning till kriget som fortfarande pågick utanför lägret. Fången var av föreställningen att det var Tyskland som startade bombkriget och att England bara försvarade sig. Men när han och andra frisläppta sedan såg förödelsen av de allierades terrorbombningar mot tyska civila kunde de inte undgå att bli ”äcklade”.

När Storbritannien bombades längtade internerna efter repressalier. Och när repressalierna kom blev de överlyckliga. Men när de, under deras långa resa genom Tyskland, såg den utbredda förödelsen orsakad av allierade plan släcktes all skadeglädje. De kände att detta var rättfärdigt och rättvist men blev äcklade av åsynen av den nästan oändliga förödelsen.

Fången beskrev vidare hur man anordnade internationella tävlingar i fotboll och cricket där fångar från England, Skottland, Australien, Frankrike, Belgien och Holland bildade sina egna lag och kämpade mot varandra. Flera av fångarna var professionella fotbolls- och kricketspelare och det fanns där också en golfmästare från Holland.

P.G. Wodehouse smutskastades och anklagades för "förräderi" för sina neutrala beskrivningar av det tyska fånglägret.

P.G. Wodehouse smutskastades och anklagades för ”förräderi” för sina neutrala beskrivningar av det tyska fånglägret.

Livet i fånglägret har också beskrivits av en annan brittisk fånge, humoristen och författaren P. G. Wodehouse, som greps som fientlig utlänning i Frankrike 1940 och var internerad i Tost under ett halvår. Wodehouse ägnade tiden i lägret åt att skriva på sina noveller och pjäser och muntra upp sina medfångar med humoristiska monologer.

Wodehouse höll efter sin frigivning en rad humoristiska skildringar av lägerlivet i Tost i amerikansk radio – under en tid då USA inte trätt in i kriget – och levde dessutom under en tid som civil i Berlin.

När brittisk media sedan rapporterade om dessa radiosändningar blev Wodehouse anklagad av Storbritannien för kollaboration med tyskarna och förräderi samt fick sina böcker borttagna från biblioteken. Wodehouse utreddes därefter av den brittiska säkerhetsunderrättelsetjänsten MI5 som konstaterade att han varit ”naiv” när han trodde att han kunde beskriva det tyska lägerlivet på ett positivt sätt, men att han inte var en förrädare.

Vilket öde som drabbade arbetarpojken från Manchester när han kom tillbaka till Storbritannien meddelar inte The Guardian, som idag återpublicerar artikeln från 1944.

Läs The Guardians artikel HÄR.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-09-18.


  • Publicerad:
    2018-09-18 00:15