Idag är det Lucia. I hemmen, på äldreboendena, i förskolan och i skolan firas det. Min äldsta dotter klädde som så många andra flickor glatt på sig sitt vita linne och luciakrona i morse. Men Luciafirandet har under de senare åren resulterat i många diskussioner. Hur ska egentligen en Lucia se ut?

Ja, det är detta det skrivits om i tidningarna idag. Diskriminerande anser några, traditionsenligt menar andra. För några år sedan så var det en mamma som valde att anmäla sin sons dagis till diskrimineringsnämnden då han inte fick vara Lucia för fröknarna. Precis som då är detta tydligen en het potatis.

På Östratornsskolan i Lund valdes i veckan en mörkhyad man ut att vara dagens ljusdrottning efter att Sepehr Gharanfoli valt att ställa upp som kandidat inför ”skolans Lucia”. Rektorn på skolan ställde sig bakom beslutet och alla tycks se fram emot hur fin han kommer att bli i sin nya roll som ljusbringare…

”Eftersom vi talar mycket om elevinflytande och allas lika värde så är det också något som vi måste leva upp till”, säger rektorn.

Sepehr Gharanfoli – en Lucia av vår tid.

Även senare på kvällen idag, visade barnprogrammet Bolibompa barnen vad som är ”rätt” att tycka. Man tog upp detta och pratade om hur viktigt det var att alla fick chansen att vara det dom själva vill vara och att en pojke absolut kan vara Lucia eller prinsessa.

Nu kan det tyckas mindre viktigt att bry sig om en sådan här liten bagatell då vårt folk står inför så mycket större frågor och risker, men detta ska ses som den pusselbit det verkligen är.
Man kan se hur de politiskt korrekta i sann Frankfurtskole-anda provocerar, vrider och vänder på saker till oigenkännlighet. Lucia är en sak som de vet sedan traditionen infördes för omkring 100 år sedan har gestaltats av den ariska, vita skönheten med långt blont svallande hår och klara blåa ögon. Så har den nordiska ljusdrottningen alltid sett ut, vare sig det varit i form av en Lucia eller en Valkyria.

Det man vill luckra upp är inte traditionen som sådan. Personligen vurmar jag föga för de kristna traditionerna, det ska jag inte sticka under stolen med. Vad jag däremot ser som en sann provokation
är det faktum att man med alla medel, in i minsta detalj, systematiskt jobbar på att bryta ned oss som folk. Vi, de nordiska folken, är inte ett med de kristna traditionerna. Det vi verkligen är, är den här världens verkliga ljusbärare och det är det de försöker ta ifrån oss. Vi är ljuset från Norden. Det får vi aldrig glömma bort.

• Publicerad:
  2011-12-14 00:00