KRÖNIKA. När politikerna själva börjar kritisera sin egen skapelse gäller det att hänga med på vad de säger – och inte säger.
I flera årtionden har svensken fått höra sagoberättelser om mångkulturens fantastiska inverkan på landet, kulturen och folket. Men, som i ett trollslag, har det sättet att berätta börjat att förändras. Allt fler erkänner att det faktiskt är förknippat med diverse problem.
Många i Sverige har tvingats att med största förfäran beskåda hur politikerna, både på höger- och vänstersidan, fattat förödande beslut då det kommer till invandringsfrågorna. Efterdyningarna av deras beslut har idag vuxit sig så kolossala att inte ens de mest inbitna mångkulturvurmarna kan förneka faktum.
Jag har reagerat över hur det precis innan Almedalsveckan dök upp krönika efter krönika där problemen i förorten togs upp. I samma veva läste jag att socialdemokraternas partiledare, statsminister Stefan Löfvén, helt öppet erkände att invandringen är en stor ekonomisk belastning för Sverige. Något som de lite mer klarsynta påpekat i årtionden.
Sverige är på väg in i en allt mer ohållbar situation. Vi har inte resurserna för att ta in fler människor på flykt. Det är sanningen. Vare sig man är för en fortsatt invandring eller ej. Och i förorterna frodas brottsligheten, kvinnohatet och svenskfientligheten. Just kvinnosynen i de invandrartäta förorterna är något som allt fler valt att ta på allvar.
Man menar att invandrarkvinnor som väljer att leva enligt så kallade västerländska normer behandlas illa av sina landsmän. Jag ifrågasätter inte det på något vis och det gör mig inte heller det minsta förvånad. Något jag däremot reagerar över är att det endast läggs fokus vid icke-svenskars situation i förorterna. Det är som om man vill få oss att tro att invandrarnas förtryck inom den egna gruppen skulle vara det värsta med massinvandringen.
Krönikörerna som valt att lyfta dessa frågor har i sedvanlig ordning anklagats för rasism, och/eller för att spä på den. Så än en gång är sanningen för obekväm. Även om det är statsministern eller någon feministisk vänsterpartist som uttalat sig.
Vi ser egentligen samma sorts diskussion kring tiggeriet. Det är först i år som det blivit okej att tala om tiggeriets negativa konsekvenser och brottsligheten kopplad till ”EU-migranternas” tiggeriverksamhet. Förra året var det rasistiskt att påpeka detta. Även här är dock vinklingen att det är invandrarna själva om utgör offer. De allra flesta ”EU-migranter” vill inte begå brott utan blir tvingade av ”ett litet fåtal” från den egna gruppen, etcetera.
Jag tror att anledningen till att man helt plötsligt väljer att röra i detta är vissheten om att deras fuskbygge håller på att raseras. Mångkulturen och fördelarna med massinvandringen är inget annat än ett luftslott byggt på ihåliga och falska argument om ett högst fiktivt paradis. Jag skulle vilja påstå att bilden som målats upp är så långt ifrån sanningen som man kan komma och det är just detta allt fler genomskådar. Då tvingas man rucka lite på principerna och ge folket rätt, ja, i alla fall lite.
En sak som jag irriterar mig på är att det inte sägs någonting om de många negativa effekterna av mångkulturen då det drabbar oss svenskar. När kommer vi att få läsa statistik eller krönikor som tar upp svenska kvinnors vardag i det invandrartäta förorterna? Eller hur svenska pensionärer påverkas av den ökande brottsligheten? Det är nog en lång väg dit. Risken är att den dagen aldrig kommer.
Därför är det så oerhört viktigt att vi inte skräder orden utan fortsätter att rapportera om den utspridda svenskfientligheten som går hand i hand med den extremt oansvariga invandrarpolitik som vårt folk utsätts för. Vi får aldrig låta oss tystas!
Hoppa till huvudinnehåll
