MANLIGHET • Mansrollen har inte varit statisk utan har förändrats som anpassning till den omgivning som existerat under en viss tidsperiod. Olika ideal har existerat och i dessa tider börjar människor att blicka bakåt till forna tiders ideal.

Artikel av Kristoffer Hugin som tidigare har publicerats på Hugins betraktelser.

Jag fick inspirationen till den här artikeln efter en krönika av Paula Ternström, gästskribent hos Det Goda Samhället. I krönikan tar Tärnström upp flera exempel på en mansroll i förfall där sådant som förr var manliga dygder idag i princip har försvunnit, och i stället ersatts av något som mer påminner om kvinnlighet. Hennes observationer är tyvärr inte felaktiga. Det finns data som visar att män under de senaste decennierna har en sjunkande muskelstyrka[1] (Beller, Miething, Regidor, Lostao, Epping, et al, 2019), en ökande psykisk ohälsa bland framförallt unga[4] (Folkhälsomyndigheten, 2020) och minskande kunskap av praktiska kunskaper som kvinnor generellt uppskattar hos män [6](Schmall, 2019). Den minskande muskelstyrkan har även samband med ökande förekomst av sjukdomar såsom diabetes.

Således – det är någonting som är fel med dagens mansroll. Jag ämnar därför att göra en översiktlig genomgång av mansrollen som ligger i linje med civilisationens utveckling för att visa att bägge är på nedgång och snart når vägs ände.

Hårda tider skapar starka män

Med hårda tider menas i sammanhanget allt som skett före medeltiden då såsom tiden då människan var jägare och samlare till vikingatiden, men även tidig medeltid. Kort sagt, tiden innan civilisationen var utbredd och organiserad som ett sätt att minimera naturens påfrestningar. Och hårda tider skapar starka män.

Krigarens storhetstid

I en hård värld selekteras hårt för de egenskaper som är mest adaptiva för överlevnad, vilket i en hård värld innebär bland annat fysisk och psykisk styrka. Fysisk styrka krävs för en mängd saker: strid, bygga bo och till mindre del även för jakt. I en hård värld selekteras för bland annat förmågan att skaffa sig resurser och att försvara dem, vilket innebär både att kunna besegra stora bytesdjur samt att hålla konkurrerande män på avstånd såsom fientliga stammar. I en hård värld gäller den starkes rätt.

Den psykiska styrkan krävs för att dels ha det mod som krävs för att riskera livet för sin familjs eller för stammens skull, dels för att riskera livet för ett högre syfte. Detta tar Tärnström upp genom att citera Jack Donovan som identifierar fyra dygder som är specifikt manliga: styrka, mod, kunnighet, och ära. Donovan är känd för att bl a ha skrivit Becoming a Barbarian[3] (2016) som avhandlar dessa dygder med mera.

Styrkan kan som sagt betraktas både som fysisk och psykisk och visar att mannen har förmågan att hantera de utmaningar som livet kastar på honom. Mod krävs för att ta risker och göra vinster som är gynnsamma för familj och stam. Kunnighet visar att han har det som krävs för att skaffa de resurser som krävs för överlevnad (exempelvis genom jakt och strid) och ära är vad som ges när han tar en risk eller gör en uppoffring som gynnar andra än han själv. Detta gör han genom att bemästra utmaningar och naturen. Det ska således vara ärofullt att riskera livet i strid för att försvara kvinnor och barn, exempelvis. Detta gäller till stor grad även idag.

Hårda tider är därför förknippat med eviga värderingar som de flesta idag har hört, men som desto färre kan relatera till eller som yngre generationer inte blivit upplärda inom. Vem belönar dig för ditt mod för att du sätter dig emot ett beslut från en statlig myndighet? Är det ärofyllt att fälla ett bytesdjur på någons jaktmark? Nej, risken idag är i stället stor att du blir polisanmäld eller straffas med vite. Således har den moderna världen underminerat ovanstående värderingar.

Krigaren kan betraktas som att vara r-selekterad eller att ha en snabb livshistoriestrategi, genom att hans livsstil betraktas som “live fast, die young” samt att investera minimalt i sin avkomma. En populärkulturell arketyp för krigaren är Ragnar Lodbrok från tv-serien Vikings som både visar upp de ovan nämnda dygderna samt sprider sina gener till fler än en kvinna för att maximera sin avkomma. Krigararketypen är således en man som säkras sin stams överlevnad men som inte är optimal för en lycklig eller traditionell kärnfamilj som kräver mer stabila civilisatoriska omständigheter.

Starka män skapar goda tider

När samhället har uppnått en såpass hög nivå av stabilitet att krigare längre inte behövs så ersätts dessa ofta av soldater som ingår i en armé som syftar till att både försvara de resurser man har, så väl som att göra erövringar åt nationen. Soldater drivs till mindre del av styrka, mod, kunnighet och ära även om det måste finnas en viss nivå av detta för att folk överhuvudtaget ska frivilligt riskera livet för gruppen (i den mån det är frivilligt).

Att bli en soldat övergår däremot desto mer som den enda utvägen till inkomst och mening för alltfler män, ju mer samhället går emot att bli intellektuellt meritokratiskt. Där krigaren förr var kung är idag handelsmannen eller något annat skrå som lärt sig att tjäna pengar genom att använda hjärnan snarare än musklerna. Många män som har den fysiska styrkan men kanske inte den intellektuella skärpan hade förr kunnat bli krigare, medan i detta skede riskerar många av dem i stället att bli kanonmat. Detta varierar givetvis stort beroende på historisk kontext, hur urvalet till armén görs et cetera. Under en övergångsperiod under medeltiden växer dock ridderligheten fram som kan betraktas som en hederskodex och föregångaren till gentlemannen.

Den noble riddaren

Exakt vad ridderlighet innebär och när den som norm växte fram är inget som historiker är överens om.[2] Vissa hävdar att ridderlighet omnämndes redan av Platon, andra i Frankrike under 700-talet och andra under medeltid, tolkat utifrån romanticismens ögon. Oavsett vilket som ligger närmast den historiska verkligheten så är den ett faktum som skiljer sig från krigararketypen och sannolikt har existerat i tidigare civilisationer.

Riddaren var ofta i kyrkans tjänst och förväntades att uppträda på ett vis som låg i linje med kristendomens värderingar. Detta innebar bland annat att vara osjälvisk, heroisk och att skydda de svaga (exempelvis kvinnor och barn). Några utmärkande egenskaper som medeltidens riddare förväntades ha:

  • Lojalitet
  • Tålmod
  • Hardihood (har ingen direkt svensk översättning men innebär ungefär stoisk mentalitet)
  • Generositet
  • Davidisk etik (en sorts etik som gick ut på att försvara de svaga, vara heroisk, stark och antimaterialisk. I princip var syftet själva målet med strid.)
  • Ära

Notera att ovanstående sannolikt var kryddade med en rejäl dos etnocentrism så ovanstående innebar inte att riddarna var ridderliga mot alla, bara för dem som räknades såsom det egna folket. Jämför man med krigaren så ser man dock en glidning mot en empati och altruism som sannolikt är låg i en hårdare värld än den som riddaren levde i. Man kan dock inte förneka att syftet var att vara i tjänst för stammens skull, även om det skedde i kyrkans namn.

Sean Connery som James Bond i filmen Goldfinger.

Gentlemannen växer fram

Längre fram under historiens gång, när civilisationen blivit betydligt mer organiserad och fredlig så växer i stället ett nytt mansideal fram – gentlemannen. Han har mer sociala talanger än den mer råbarkade krigaren och kan föra sig bland folk samt charma kvinnor med sin maskulina utstrålning. Han har således en del gemensamt med riddaren men medan riddaren oftast var i celibat och hade en stark gudstro så är gentlemannen mer en man som inte skäms för att fånga den kvinna han vill ha.

De tider som gentlemannen frodas under kan sägas vara från ungefär 1850-1950 när stor vikt läggs vid socialt beteende, språkbruk, intellektuell skärpa och klädsel. Gentlemannen är således mer “förfinad” än både krigaren som belönas mer för ren råstyrka och än riddaren som också uppfyller sin uppgift med våld.

Den typiske gentlemannen är inte bara maskulin i den traditionella bemärkelsen (dock inte i klass med föregående arketyper), han har även en hög social kompetens vilket innebär att han kan skaffa resurser till familjen (och indirekt till gruppen) genom andra metoder än att gå ut och släpa hem ett byte eller slå ihjäl fiender. Han kan vara löneanställd eller kapitalägare, men oftast är hans möjligheter att försörja familjen beroende av de system som det organiserade samhället erbjuder.

Den stora skillnaden jämfört med krigaren är att gentlemannen är en bättre familjeförsörjare än krigaren. Medan det för krigaren är mest evolutionärt lönsamt att befrukta så många kvinnor som möjligt (exempelvis under ett erövringståg i främmande land), så är gentlemannen mer lämpad för att stanna kvar och försörja sin familj samtidigt som han har kvar sin maskulinitet som krävs för att både hålla kvinnan på mattan, uppfostra och vägleda barnen samt hålla konkurrenter på avstånd. Han älskar dock sin fru och sina barn och går till jobbet varje dag för deras skull, även om personlig drivkraft även är viktigt. Gentlemannen är således en balans mellan r/k-selektion med övervikt mot k-selektion.

Arketyper för gentlemannen är bl.a. James Bond som visserligen inte är gift eller har barn, men uppvisar de maskulina egenskaper, sociala kompetens och intellektuella skärpa som kvinnor attraheras av. Gentlemannen i det här perspektivet existerar inom populärkultur ofta runt 50-talet som kan betraktas som gentlemannens sista decennium, även om James Bond höll liv i arketypen längre än så.

En intressant aspekt av detta som både tar gener och miljö i beaktande är det begrepp som kallas “benevolent sexism” eller välvillig sexism på svenska[5] (Gul och Kupfer, 2018). Detta begrepp beskriver i princip gentlemannens beteende som dels uppvisar mod och kunnighet genom att leda och styra kvinnan på en dejt för att få henne att både känna sig trygg och att trivas. Studien som nämndes ovan visade att t.o.m. självidentifierade feminister föredrog välvilligt sexistiska män framför andra sorters män – det vill säga gentlemannen hade en fördel.

Ovanstående beror på att samhället över tid gått alltmer från överlevnad till självuttryck, så även om kvinnor i allmänhet inte längre selekterar för r-selekterade män (även om många ännu gör, i synnerhet sådana som blir ensamstående mammor), så finns fortfarande en selektion för maskulina egenskaper men med drag av feminina dito. Utifrån det här perspektivet är “feminina egenskaper” att vara trogen familjen och ha ambitionen att stanna kvar för deras skull.

Goda tider skapar svaga män

När goda tider råder så skapar det degenerering: män behöver inte längre vara särskilt maskulina för att upprätthålla ordningen och att försvara stammen. Systemet som tidigare generationer byggt upp är redan så starkt att detta är löst och andra män är (i allmänhet) själva så feminiserade att våld inte längre är främsta sättet att skaffa sig de resurser man behöver för att överleva. Trygghet och jämställdhet har blivit ledord; ingen ska längre behöva lida för att de inte har störst muskler eller störst hjärna. Man ska således inte behöva vara varken stark, modig, kunnig eller sträva efter ära. I stället ska man sträva efter att känna sig trygg, att ha rätt åsikter, vara jämställd (d.v.s. feminist) och hänvisa till rättigheter. Att vara ärorik är att visa att man inte använder våld ens när en fiende hotar att använda våld mot dig.

Saken är att när evolutionen i generation efter generation inte längre kräver maskulina egenskaper för överlevnad i kombination med att andra egenskaper premieras, så kommer dessa minska i utsträckning. Män kommer således att bli självdomesticerade och mer feminiserade ju längre tiden går, och kvinnor kommer att se detta och känna att något är fel. Detta i sin tur kommer göra att kvinnor frågar sig “är mansrollen i förfall?” likt vad Paula Ternström gjorde i Det Goda Samhället.[7]

Sojamannen – Slutpunkten för historien

Sojamannen. Ni känner alla till honom. Han kanske har skägg men han har i övrigt en väldigt svag maskulin identitet och är i vissa aspekter mer feminin än maskulin. Han kan vara mycket intellektuell men kan inte skruva ihop en IKEA-möbel, än mindre reparera en bil eller avvisa en konkurrent som närmar sig hans fru. Sojamannen kan beskrivas som en evig tonåring som lever för sina hobbies, inte vill växa upp och inte ta ansvar (genom att göra uppoffringar för någon annan). Detta symboliseras idag genom memen soyface vars största lycka är att få en ny spelkonsol.

Denna mansarketyp uppstod egentligen redan under 60- 70-talet i form av velourmannen[8] för att symbolisera en motsymbol till gentlemannen som på den tiden ansågs som för “patriarkal”. Man kan lugnt säga att de var på fel väg och att det inte har blivit bättre sedan dess.

Krigaren tog vad han ville ha, gentlemannen tog för sig genom de möjligheter som samhället erbjöd men kunde försvara familjen vid behov, medan den moderna sojamannen bara kan ta för sig av vad samhället har att erbjuda. Och där ingår inte våldsutövande i särskilt hög utsträckning vilket innebär att om han konfronteras med en rånare när han är på väg till restaurangen till sin fru, så kommer han hellre lämna ifrån sig deras värdesaker än att försvara kvinnan med våld.

Detta leder givetvis till att kvinnor (som har den sexuella makten) upplever att det blir allt svårare att hitta män som håller måttet utifrån deras kravspecifikationer, och att allt färre män lyckas uppnå den. Och på gott och ont så är det kvinnor som avgör vilka män som hållet måttet. Men som jag skrivit om tidigare så har många destruktiva mansarketyper vuxit fram i brist på de två förstnämnda i den här artikeln.

Således kan sojamannen betraktas som extremformen av K-selektion inom livshistoriestrategin. Han är naiv men intellektuell, vill inte växa upp och vill helst inte heller ha barn. Utifrån dessa iakttagelser kan man göra antagandet att civilisationen nått en genomsnittlig intelligensnivå som är maladaptiv eftersom även om mannen är extremt framgångsrik inom t.ex. marknadsföring – så kommer han ändå inte föra sina gener vidare om han inte vill. Och många män idag ser barn som något “jobbigt”.

En traditionell man är stark, stoisk, motiverad och uppoffrande. Vad är sojamannen? Han är individualistisk, rädd för faror och tänker mest på sig själv och sina egna intressen.

Men när civilisationens män (och kvinnor) inte längre vill reproducera sig för att de hellre ägnar sig åt personliga intressen, vad händer då?

Sverige kontra genomsnittet av världens kulturer enligt Hofstedes kulturdimensionsteori. Ser inte särskilt maskulint ut eller vad tycker ni?

Sammanfattning

När mansrollen har förändrats från krigaren till gentlemannen och slutligen till sojamannen så finns inga fler stadier under civilisationens cykel. När en stor andel av befolkningen utgörs av sojamän som mer styrs av feminina än maskulina värderingar är samhällets öde redan avgjort. Den dagen som andra kulturer gör sitt inträde (exempelvis genom invandring från tredje världen) och männen inte är villiga att riskera livet för sin familj eller sitt folks överlevnad, så kommer det folk som har det modet göra det. Se även mina artiklar om den starkes rätt eller om altruism och godhetssignalering.

Förr eller senare går samhället under p.g.a. antalet sojamän och det stora överflödet av feminina värderingar. Vad tror ni människor automatiskt återgår till då för att överleva?

— Kristoffer Hugin

Källor: