Hoppa till huvudinnehållPolisen: HMF svårt att avgöra
2024-11-14 19:55
Memellandet blir en del av Tredje riket
Dagens datum 22 mars: 1939 blir Memellandet åter en del av Tyskland.
I Versaillesdiktaten från år 1919 avträdde det tyska riket alla anspråk på den landremsa vid nordöstra Ostpreussen, som efter hamnstaden Memel kallades Memelområdet. Memel, som på litauiska heter Klaipeda, omfattade på den tiden omkring 140 000 invånare, vars överväldigande majoritet var tyskar. Memel hade varit tyskt sedan medeltiden.
I januari 1920 ställdes Memel under fransk ockupation och förvaltning och i december 1922 erkände stormakterna Litauen som en självständig nation och Memelområdet överlämnandes till den nya litauiska republiken. Överlämnandet av det ockuperade Memelområdet hakade emellertid upp sig. I Memel ville många nämligen nå en ställning liknande den tyska fristaden Danzig.
Farhågor för tyska frihetssträvanden och polska krigshot föranledde i januari 1923 en litauisk-ledd militärkupp. En »revolutionär» litauisk styrelse tog makten i Memel med den litauiska Kovnoregimens goda minne, men utan dess aktiva medverkan. Kovno var vid den tiden landets största stad, känd för sitt höga andel judar och som ett center för judenheten. Stormakterna avstod från att med vapenmakt återställa status quo och en ambassadörskonferens beslöt den 16 februari 1923 att på vissa angivna villkor ge Litauen suveränitet över Memelområdet. Därefter godkände segrermakterna ockupationen av det tyska området. Memelockupationen var en stridshandske kastad till ett Tyskland som vid den tidpunkten dock var för alltför svagt för att omedelbart uppta den.
Efter ett och ett halvt årtionde av ockupation tändes åter hoppet när nationalsocialisterna vann det tyska folkets förtroende och sedan började återta stulna områden. Till sin hjälp i Memel hade Hitler de memeltyska nationalsocialisterna under ledning av Dr. Ernst Neumann och Willy Bertuleit. Utgången av valen till Memels lantdag i december 1938, då tyskarna erhöll 25 av 29 platser, ledde till en allt starkare aktivitet från memeltyskarna för områdets återförening med Tyskland. Hitler hade tidigare förklarat ”att Tyskland icke längre hade någon avsikt att kräva ytterligare landområden”. Men detta innebar givetvis inte att Tyskland inte kunde tillmötesgå eventuella önskningar om ytterligare återanslutningar av tyska landområden som fortfarande var under utländsk ockupation.
Det efter valen helt dominerande tyska inflytandet tvingade den 9 januari 1939 den litauiske Memelguvernören Gailius att utnämna den ställföreträdande memeltyske ledaren Willy Bertuleit till president för direktoriet. Memeltyskarnas ledare dr. Ernst Neumann gav samtidigt order om bildandet av en memeltyskarnas SA-kår på 20 000 man samt upprättandet av flera andra nationalsocialistiska organisationer.
Händelserna i Tjeckoslovakien under 1938 hade ökat den tyska aktiviteten i Memel samt framkallat en häftig kampanj mot den litauiska regeringen och demonstrationer för ett »Anschluss» även där. Den 19 mars lämnades från tyskt håll krav på Memelområdets omedelbara överlämnande till Tyskland. I en formell not från den tyske utrikesministern von Ribbentrop föreslogs att de tyska kraven skulle uppfyllas genom en laglig aktion och att en blandad tysk-litauisk kommission skulle handlägga den tekniska sidan av saken. I noten förklarades att Tyskland erkände Litauens intressen i Memels hamn och därför skulle ta dessa under övervägande. På kvällen samma dag beslutade Litauens regering att ge vika för de tyska önskemålen.
Den 22 mars 1939 proklamerades belägringstillstånd i Litauen för upprätthållande av ordningen och förhindrande av våld mot den tyska befolkningen där. Följande dag, den 23 mars 1939, anlände Hitler själv med en flotteskader till Memels hamn, medan motoriserade tyska truppförband ryckte in från Ostpreussen. Hitler hälsade i ett bejublat tal memeltyskarna välkomna tillbaka till tyska riket. Det tillkännagavs även att Memel skulle byggas ut till örlogshamn.
Detta var Adolf Hitlers sista korrigering av det orättfärdiga Versaillesdiktatets skändliga övergrepp mot det tyska folket innan Storbritannien och Frankrike, i sin strävan efter ett utökat världsherravälde, påbörjade sitt andra och ännu mera förödande världskrig mot Tyskland. Detta krig skulle till slut drabba memeltyskarna mycket hårt. I slutet av andra världskriget utbröt hårda strider i Memel och när Röda armén ryckte in i Memel begick man etnisk rensning av den tyska befolkningen. En del av dem lyckades dock fly till andra delar av Tyskland.
