Under de första månaderna av 2008 inledde fiendemedia inom familjen Bonniers ägandesfär en kampanj riktad mot Svenska motståndsrörelsen. Först skrev man om oss i Dagens Nyheter för att senare skifta fokus från det tryckta mediet till teve och då naturligtvis kanalen som kontrolleras av Bonnier, TV4. Där lät man i morgonprogrammet självutnämnda experter och en så kallad ”före detta nazist” orera om organisationen utan att erbjuda Motståndsrörelsen möjligheten att svara. Och som vanligt när motparten inte har möjlighet att kunna försvara sig så släpps vilka lögner som helst igenom.

Efter detta fortsatte TV4 att ”undersöka” Svenska motståndsrörelsen vilket resulterade i ett antal inslag i nyheterna. Återigen fortsatte lögnerna, överdrifterna och metodiken att framställa saker på ett sätt som inte är överensstämmande med verkligheten.

Från att tiga till att hetsa

Bonniermedia har tidigare arbetat utifrån principen att man inte skall ge onödig publicitet åt Motståndsrörelsen. Man har t.ex. konsekvent ”glömt bort” att nämna organisationens namn vid sin nyhetsförmedling. När man senare inser att organisationens aktivism och arbete ger sådana följdverkningar att det inte längre går att tiga, så lanserar man en kampanj i syfte att svartmåla organisationen. Detta görs genom en publicering som syftar till att förknippa organisationen och företrädare för denna med sådant som medborgaren skyr eller fruktar. Samtidigt vill man även misstänkliggöra organisationens representanter.

TV4 använde sig av det grepp som är mest gångbart i dagens värld; talet om terrorism. Systemet vet att om man kan likställa Svenska motståndsrörelsen med ”terrorism” i folks medvetande så leder det till att det blir svårare för oss att få folk att lyssna på vad vi verkligen säger, samt att man lättare kan motivera framtida och än mer repressiva förbudslagar – med udden riktad mot Motståndsrörelsen.

Hetsen från Bonniermedia syftar även till att ställa statliga tjänstemän mot väggen och fråga dem varför de inte gör något mot organisationen, en organisation man först svartmålat. Naturligtvis hoppas man att den konfronterade och dennes kollegor skall känna sig tvungna att vara lite extra nitiska i sitt arbete och till och med kanske tänja på reglerna för att ”komma åt oss”. Faktum är ju detta; hade vi begått en massa oegentligheter så hade nog systemet kunnat knipa åt oss långt tidigare, speciellt med tanke på att Säpo under många år haft organisationen såväl som aktivister och ledarskap under noggrann övervakning.

Motståndsrörelsen beväpnar sig?

Ovanstående, även om det presenteras med olika ord från gång till gång, är grundbudskapet från systemet via media ut till folket. Diverse ”proffstyckare” och ”experter” antar, tror och hävdar att Svenska motståndsrörelsen består av våldsglorifierande vapenfetischister och/eller (vilket är ännu värre) fanatiska aktivister som samlar vapen för en kommande konfrontation med både systemet såväl som alla andra som inte håller med oss. Några egentliga bevis för dessa massiva ”vapenlager” har däremot inte presenterats utan man har nöjt sig med några få domar mot aktivister för olaga vapeninnehav vilket rört sig om ett begränsat antal handeldvapen – och att enskilda individer anser sig vara nöd och tvungna att äga ett vapen är faktiskt inte så konstigt i dessa tider.

Inte heller åklagare eller domstolar har i de fall som aktivister i organisationen faktiskt dömts för olaga vapeninnehav kunnat leda i bevis att dessa vapen skulle vara ett led i någon allmän upprustning, och enligt svensk rättspraxis (i alla fall än så länge) betyder detta att Motståndsrörelsen inte samlar vapen. Vidare har man från systemets sida, för några år sedan, försökt väcka åtal mot organisationen enligt den gamla lagen om olovlig kårverksamhet. Men även detta försök strandade vilket torde bevisa att vi inte bedriver någon sådan verksamhet. Alltså; enligt svensk rättspraxis står det klart att Motståndsrörelsen inte bedriver kårverksamhet eller bygger upp vapenlager.

Ingen beväpningspolicy

Svenska motståndsrörelsens representanter har vid upprepade tillfällen klargjort att det inte finns någon beväpningspolicy inom organisationen. Vi bedriver ingen rustning av hemliga vapenlager utan snarare tvärtom, med tanke på den kontroll som vi vet att Säkerhetspolisen och andra myndigheter har. Vidare anser vi att man skall verka inom lagens råmärken i den utsträckning det är möjligt utan att möjligheten till fri kommunikation med folket begränsas eller förhindras.

Motståndsrörelsen är en civil politisk motståndsrörelse som i nuläget verkar utomparlamentariskt genom främst informationsspridning. För att nå ut med vårt budskap ger vi ut tidningen Nationellt Motstånd; förestår nyhetssidan patriot.nu samt genomför större och mindre manifestationer och demonstrationer. Vidare genomför aktivisterna öppna flygbladsutdelningar och tidningsförsäljningar på olika orter i landet. Detta är den yttre verksamheten. Internt bedriver vi bl.a. fortbildande verksamhet.

Eftersom Motståndsrörelsen avråder aktivister eller företrädare att vara anonyma (på grund av att det skadar verksamheten) så blir enskilda individer i organisationen föremål för kartläggning från meningsmotståndare. Vidare uppstår det då och då konfrontationer mellan organisationens aktivister och meningsmotståndare och dessa följer nästan alltid samma mönster. Motståndsrörelsen genomför en öppen aktivitet som angrips av meningsmotståndare. Aktivisterna avvärjer hotet med det våld som nöden kräver, även om naturligtvis en viss nödvärnsexcess kan förekomma på grund av de oftast kaosartade situationerna som uppstår.

Motståndsrörelsen riktar inte in sig på att angripa andra grupperingar utan koncentrerar sig på sin huvuduppgift. Att vi blir angripna betyder inte att vi måste eller bör upphöra med våra aktiviteter – snarare måste vi vara förberedda på att försvara oss och vår rätt till att fritt förmedla vårt budskap. När media eller Säpo hävdar att vi ökat vår våldsbenägenhet för att rekrytera så har de fel, vad som hänt är att vi blivit aktivare utåt vilket lett till en eller annan konfrontation extra. Men ja, blir vi attackerade så slår vi tillbaka – hårt! Hårt men rättvist. Vad skulle alternativet vara?

Enskildes rätt att beväpna sig

De personer som tillhör organisationen och väljer att bli, eller på annat sätt blir, offentliga personer, dvs. att de syns på bilder eller skriver i tidningen, rapporteras om i media och så vidare, kan därmed få en hotbild mot sin person och mot familjemedlemmar. De krafter som verkar för Sveriges förstörelse är aktiva på att kartlägga nationella individer och får i detta arbete hjälp av statliga och mellanstatliga organ. Tidvis angrips även mer eller mindre offentliga personer från det nationella motståndet av våldsverkare, och oftast då i formen av vandalisering av hem och/eller fordon.

I vissa fall går det även så långt som till överfall av ensamma eller numerärt underlägsna nationella. Detta är en följd av den verklighet som systemet skapat och vi i Motståndsrörelsen accepterar denna kamp med alla dess olika konsekvenser. Våra aktivister och företrädare ryggar inte tillbaka på grund av detta utan lever med detta varje dag. Behovet att uppfylla sin plikt överstiger vida obehaget över den eventuella hotbilden. Den enskilde individen får här lov att göra de förberedelser som krävs för att han eller hon skall kunna säkra sig själv.

Systemet lägger ner miljoner kronor på livvaktsskydd åt sina trotjänare, Motståndsrörelsen har inte sådana resurser. I grund och botten är var och en sin egen livvakt och främste beskyddare för sin familj. Hur en individ i organisationen skall förbereda sig är inget som man kan gå in och föreskriva. Det måste klargöras att Motståndsrörelsen är en frivilligorganisation med allt vad det innebär; vi kan t.ex. inte tvinga folk att göra saker som i en armé. Det vi kan göra är att varna individer som bryter mot organisationens regler och sedan även utesluta den vars agerande inte överensstämmer med det organisationen kämpar för. Vi är en hierarkisk organisation, inte en diktatorisk organisation.

Detta betyder att var och en i organisationen har rätt att beväpna sig om de så önskar. Det är Sveriges lag som reglerar sådana frågor, inte Motståndsrörelsens stadgar. Den moraliska rätten för en fri german är att han eller hon inte bara kan, utan skall vara beväpnad, för att kunna försvara sig själv och sin familj. I dagens läge med ett utvecklat rättsskydd i form av polisen är kanske detta inte nödvändigt för gemene medborgare. Men som nationell aktivist och tillika offentlig person kan det mycket väl vara nödvändigt med någon form av beväpning för självskydd. Som organisation lägger vi oss inte i detta. Däremot finns det nog inte en person tillhörande Motståndsrörelsen som tycker att det vore fel eller moraliskt klandervärt att se till så att man kan skydda sig själv, sina kära och sina kamrater. Inte heller är det nog så många utanför organisationen som anser att man skall utlämna sig till att stå utan skydd om man befinner sig i en utsatt position.

• Publicerad:
  2009-04-29 00:00