Fem dagstidningar har inlett en uthängningskampanj mot aktivister ur Svenska motståndsrörelsen och andra nationella grupper. Åtta personer exponeras med bl.a. namn, bild och bostadsort i en artikel. Undertonen är som brukligt vid dylika uthängningar, att tidningarna vill statuera varnande exempel riktade mot kritiskt tänkande människor samt förstås att framföra dåligt kamouflerade hot mot de berörda individerna.

I skrivande stund (onsdag kväll) läser vi följande på Corren.se:
”I ett unikt samarbete har Corren, Norrköpings Tidningar, Södermanlands Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren granskat extremhögern i Östergötland och Sörmland. Artikelserien startar på torsdagen den 29 maj.”
De fem dagstidningarna skulle gemensamt publicera artikelserien där nationella aktivister blir uthängda med namn och bild. På Södermanlands Nyheter var det dock möjligt att komma åt artikelserien dagen innan på deras internetsida. I artikeln ” De är resande i nazism” har tidningarna hittat åtta nationella aktivister som hängs ut för deras opinionsbildande aktiviteter i Östergötland och Sörmland.

Tidningsredaktörerna gnuggar nu sina händer och hoppas att det överraskande slaget i ansiktet kommer att göra stor skada. Dessa professionella åsiktsförmyndare önskar att vi som hängs ut som skurkar och förbrytare (inte ens pedofiler vill man hänga ut på detta sätt) ska må riktigt dåligt och lida de hårdast tänkbara konsekvenserna av detta ”avslöjande” reportage. De harhjärtade och kuvade personerna som tänker i politiskt inkorrekta banor inser genom denna markering från tidningarnas sida att det kan kosta dem problem att öppna munnen och tala ur hjärtat vad de känner och anser om situationen i Sverige.

Taktiken med uthängningar är dock till tidningarnas förtret verkanslösa för de träffade ”skurkarna”. Samtliga är nämligen offentliga personer, de gör ingen hemlighet om vilka de är och har vid upprepade tillfällen agerat på aktioner utan att maskera sig. För Motståndsrörelsens räkning är de främsta aktivisterna personer som står upp och hånflinar åt systemets fåniga invektiv och fördömanden. Borta är tiden med anonymitet och täcknamn som gjorde ljusskygga individer till tacksamma mål vid uthängningar.

Undertecknad är en av de åtta som hängs ut, i beskrivningen av mig framgår sanningsenligt att jag skriver artiklar, delar flygblad och uppträder som trubadur. Skulle detta utgöra mitt brottsregister som skurk och ge mig dåligt samvete? Var är de onda gärningarna? I fallet Magnus Söderman, vilken likt mig saknar kriminalregister, blir det ännu fånigare då man insinuerar han skulle kunna tänkas göra något som är olagligt. För Pär Öberg, som även han är ostraffad, för man fram de politiska brott han har varit misstänkt för, men senare friad för. En aningens rationell och sansad människa inser att det även går att hänga ut andra olika grupper på detta vis, förslagsvis personerna i tidningsredaktionerna eller en samling socialdemokrater (med risken för att en och annan pedofil riskerar att bli exponerad förstås).

Det fanns en gång någonting som kallades Sovjetunionen, i detta blodröda imperium delade makthavarna upp mänskligheten i två delar, de goda (progressiva) och de onda (reaktionära). Allt ont måste nergöras för att Utopia skulle bli verklighet. Fakta som inte stämde inte in i bilden tystades ner, när inte detta dög, friserade man siffror och talade om ständig progress. De som framförde kritik som makten ogillade dömdes för motsvarigheten till dagens hets mot folkgrupp, närmare bestämt ”antisovjetisk propaganda” och skickades till koncentrationsläger för politiska fångar. Den lingvistiska dynamiken av ont mot gott utmärkte pressen som åberopade objektivitet (marxism) och sanning (”Pravda”), uthängningar av idel reaktionära ”skurkar” förekom konsekvent. Det dök emellertid upp vissa som författaren och nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyn vilka under en period fick upp världens ögon för detta djävulska system. Men att dra lärdom av Solzjenitsyn efter sovjetkollapsen ville inte journalistkåren göra utan istället adopterade man den sovjetiska taktiken och lingvistiken. Skillnaden är bara att man byter vissa ord och begrepp (demokrati, tolerans, mänskliga rättigheter).

Det vore kanske överflödigt att säga var Södermanlands Nyheter och de övriga tidningarna har hämtat sin uthängningstaktik ifrån. Vi kan dock samtidigt konstatera att det krävs en ytterligare komponent, av hårt fysiskt förtryck, för att en psykiskt viljestark motståndare ska kunna neutraliseras. I denna strid står det upp därför till bevis för journalisterna och politikerna att visa hur långt de är beredda att gå. För egen del känns det inte annat än glädjande att vi belönas med invektiv och hets från systemets sida, vore det annorlunda skulle vi vara helt fel ute.

Avslutningsvis kan vi konstatera ännu en fördel – vi får nu uppmärksamheten vi söker i fem olika dagstidningar. Vi får härmed dra på smilbanden i vetskapen om att Pravda-redaktörerna ofrivilligt tjänar våra syften!

  • Publicerad:
    2008-05-29 00:00