KRÖNIKA. I den här krönikan skriver Cedric Höglund, 16 år gammal, om hur Nordens ungdom måste engagera sig i kampen för rasens överlevnad.

Vi lever i en tid då den ariska rasen, vår ras, ännu en gång sätts på prov. En prövning som vi inte har råd att misslyckas med. Vi arier har alltid ställts inför svåra prövningar genom tiderna och ofta har vi gått segrande ur striderna. Men den här gången är det annorlunda, den här gången är vår fiende inte på andra sidan slagfältet. Nej idag är vår värsta fiende inom oss själva.

I årtionden har vi hjärntvättats och blivit bedragna av främmande krafter med hjälp av förrädare mitt ibland oss som hotar att förinta vårt folk och vår ras. Men det är vårt eget fel.

Många kanske skulle påstå att Europa och dess folk är förlorat, att de främmande krafterna redan har vunnit. Alla dessa defaitister har en sak gemensamt. De har inte haft modet att resa sig upp och kämpa!

De säger att allting är förlorat endast för att försöka ursäkta sin egen feghet och passivitet. Men vi i Nordiska motståndsrörelsen vet att striden inte är över så länge det finns nordiska män och kvinnor som rakryggat står upp för sitt folk.

Men det är inte bara vuxna nordiska män och kvinnor som måste kämpa utan även den nordiska ungdomen.

Vi ungdomar har mycket att bidra med i vårt folks frihetskamp. Vi är inte bara mer revolutionära av oss, utan vi har även den sociala fördelen att vi dagligen möter andra ungdomar i skolan och har därmed möjligheten att sprida nationalsocialismen och rekrytera.

När jag gick med i Motståndsrörelsen hösten år 2017 var det inte jättemånga ungdomar. Åtminstone syntes dem inte på våra rikstäckande aktiviteter. Men tack vare lögnpressens uppmärksamhet, vår ökande aktivism och våra spektakulära aktioner syntes fler och fler ungdomar i våra led på våra sammankomster under 2018.

Den 25 augusti i år när vi höll en manifestation i Stockholm lyckades vi samla ihop en stor mängd av Sveriges nationella ungdomar som Fredrik Vejdeland nämnde i sin sammanfattning av manifestationen, men fortfarande inte i närheten av alla.

För jag vet att i chattrum och på forum, på sociala medier och i ungdomsorganisationer finns det nationella ungdomar över hela Norden som tar del av vår propaganda och hyllar våra aktivister och medlemmar. Till er ungdomar har jag en sak att säga, engagera er!

Nordens ungdomar behövs i vår kamp idag och kommer att behövas för att kunna fortsätta kampen i framtiden. Den nordiska människan är känd för att vara en av de mest dedikerade och plikttrogna i hela världen. Den nordiska ungdomen likaså, och det är tid nu att vi lever upp till det och dedikerar våra liv åt den större saken.

Nordens ungdom har vaknat, nu gäller det bara att fånga upp dem

Nordens ungdom har vaknat, det finns inte längre en enda skola där alla elever är hjärntvättade får som sväljer allt som trycks ner i käften på dem. I varje skola och i varje by finns det ungdomar som känner att de inte passar in och att de var ämnade för något annat, något högre än dem själva.

Denna högre meningen med livet är så nära, men ändå så långt bort för många. Det är vår uppgift att nå dessa ungdomar och ta in dem för att fostra dem till det de är ämnade för att bli, nämligen stridsdugliga nordbor.

Även om statens alla institutioner och skolor är mer folkfientliga nu än någonsin förut och mer aktivt försöker bryta ner vårt folk med perversion och mångkultur finns det alltid någon mer i just din klass eller i din skola som tycker likadant som dig.

Var en god förebild för dina skolkamrater, prata med dem, umgås med dem och inspirera dem. Vissa av dem kanske tycker att det känns främmande och onaturligt att hela tiden möta och behöva umgås med rasfrämlingar, använd det i så fall. Ifrågasätt mångkulturen och påpeka rasskillnaderna.

Vissa kanske äcklas av att sitta och diskutera könsbyten med någon pervers och obehaglig lärare. Påpeka då för dem att samhället inte alltid har sett ut såhär och att det finns ett radikalt sundare alternativ.

Du som är en fri nationalsocialist, hjälp dina folkkamrater att befria sig själva från det sionistiska tankesättet!

Även om man som nationalsocialist ska vara välkomnande och visa ödmjukhet mot andra människor är det mycket viktigt, definitivt mycket viktigare än det förstnämnda, att aldrig backa, visa rädsla eller förhandla med meningsmotståndare eller rasfrämlingar.

Tveka aldrig när det kommer till att försvara dig själv eller dina kamrater, i såväl skolan som på våra aktiviteter, om det uppstår konfrontation. Du som arisk ungdom ska veta att om du förespråkar nationalsocialismen i en diskussion är det du som har rätt och alla andra har fel. De ska anpassa sig efter dig och du ska aldrig anpassa dig efter dem.

Om du inte kan hantera dina föräldrar, hur ska du då kunna hantera våra fiender?

Det händer ofta att vänner, släktingar och familj tar avstånd från nationalsocialismen på grund av okunskap om vad nationalsocialism egentligen är. Som vuxen är detta ingen vettig ursäkt för att fegt få slippa undan sin plikt som nordbo.

Men som minderårig kan detta vara ett problem, främst eftersom att det är ens föräldrar som har makten över en, till en viss grad. I många fall har föräldrarna inte samma åsikter som sina barn, framförallt inte om barnet är nationalsocialist.

För en nationalsocialist är familjen en av de allra viktigaste frågorna. Vi anser naturligtvis att barn ska visa respekt för sina föräldrar och att familjen är en av livets absolut största gåvor. Men det är en hård tid vi idag lever i, då vi istället för att prioritera familjen måste prioritera rasen och dess överlevnad.

Därmed är det inte bara nödvändigt utan också en självklarhet att trotsa en förälder som motsätter sig att du engagerar dig i Motståndsrörelsen. Du ska alltid behålla respekten för dina föräldrar och lyda dem när de tilltalar dig, men kom ihåg att du är din egen man/kvinna som aldrig någonsin viker sig för sina åsikter.

Dagen då du ansöker till Motståndsrörelsen och offentligt visar upp dig kommer du inte bara att möta motstånd från dina föräldrar. Nej, du kommer då även att möta motstånd från alla olika håll och kanter förutom bakifrån, för där kommer alltid dina kamrater att stå.

När du väl sagt upp ditt världsmedborgarskap och lämnat flocken av får som tågar mot det öppna slakthuset och rätat ut din ryggrad, ja då är du systemets fiende.

Du kan då räkna med att systemet kommer att försöka krossa dig. Till vår fördel är att systemet är så genomkorrupt och genusanpassat så att det värsta de kan komma med just nu är några samtal med socialen, semester från skolan eller mindre trakasserier från den politiska polisen. Även de smärre hinder som vissa möter ifrån meningsmotståndare är nästan inte värt att nämna. Systemets lakejer, antifascister och liknande drägg, är utrotningshotade i Sverige.

En del ungdomar kanske är oroliga över sina betyg och att göra sig ovän med lärarna. Men sanningen är den, att oavsett hur höga betyg du får i skolan så kommer dessa inte att spela någon roll ifall vår ras dör ut. I ett samhälle av rasblandade individer där kaos och anarki råder hjälper dina betyg dig knappast.

Självklart ska en nationalsocialist alltid sträva efter att nå sitt bästa jag och därmed alltid göra sitt bästa. Men om du då gör ditt bästa och förtjänar högsta betyg och respekt av lärarna men ändå inte får det på grund av att lärarna är korrupta politiska aktivister som inte sköter sina jobb. Ja, då är det inte mycket mer man kan göra än att fortsätta stå upp för sina åsikter. Att anpassa sig är att vara en fegis.

Skolan är en av statens institutioner, det viktigaste vapnet de har. I skolan kan staten fritt, fem timmar om dagen, ljuga för Nordens barn och skapa den sortens barn som staten vill ha. Därmed kan du inte klandra skolan för att du lär dig för lite eller för att du endast får lära dig om främmande kulturer och religioner eller varför du inte ska rösta på SD.

Om du nu har extremt hjärntvättade föräldrar eller en helt vänsterbliven omgivning och du inte känner dig redo för ett helhjärtat engagemang så kan du i alla fall ansöka om ett passivt medlemskap i rörelsen eller ett stödmedlemskap, då hjälper du ändå till i kampen.

Mina personliga utmaningar

Jag gick med i motståndsrörelsen i början av hösten 2017. Vid den tiden var jag absolut inte ideologiskt skolad till 100% och inte heller visste jag särskilt mycket om politisk aktivism.

Jag visste absolut inte innebörden av att vara revolutionär. Men Nordiska motståndsrörelsens kraft i dess propaganda och dess “militanta” stil väckte någonting inom mig som fick mig att ansöka.

Några veckor senare var jag ute och marscherade på Göteborgs gator. Mitt beslut att ansöka är ett beslut jag aldrig har ångrat och aldrig kommer att göra heller.

Jag bestämde mig för att hålla mitt medlemskap lite hemligt till en början även om jag var med på så många offentliga flygbladsutdelningar och demonstrationer jag kunde.

Sedan jag gick med i Motståndsrörelsen har jag endast blivit inbjuden på samtal någon enstaka gång av socialen samt förlorat lite illojala släktingar och vänner som nu ersatts av trogna kamrater.

Kämpa och offra allt!

Om vi segrar eller ej är upp till dig. Hur mycket du är beredd att offra och hur mycket tid just du lägger ner på kampen. Så ta dig i kragen du nordiska ungdom och offra allt!

Vår strävan idag är väldigt enkel och smärtfri jämfört med vad våra förfäder karolinerna och vikingarna fick utstå på slagfälten och på oceanerna, och ändå har vi så mycket mer att förlora än vad de hade. Om vi inte går segrande ur den här striden är vår ras dömd till döden och därmed även mänskligheten.

Så gör din plikt för Norden och kämpa!

/Cedric Höglund

  • Publicerad:
    2018-12-12 09:00