KAPITEL 12. Nationalsocialismen är en livsbejakande världsåskådning som uppmuntrar sina anhängare till att känna glädje.

Den nationalsocialistiska tyska människan står med båda benen i livet och gläder sig åt detta liv. Med glädje och förtröstan ser han framtiden an. Med glädje står han i nuet och är lycklig över att det är honom förunnat att få njuta av detta sköna liv.

Man kan idag ännu inte förstå vilken stor revolution det har blivit för livsstilen genom skapandet av ”Kraft durch Freude” (Kraft genom Glädje) och vilken återupptäckt glädje för människorna detta inneburit.

Det fanns en tidigare marxistisk tid, då man med alla medel hamrade in i den arbetande människan att han var slav under en härskarkast och att det var hans uppgift att spränga dessa tunga slavbojor. Och det var verkligen ofta så också att en liten grupp besuttna var ute efter att suga ut det arbetande folket och göra dem till slavar. Det var sannerligen ett glädjelöst liv.

Idag vet varje duglig människa att han har en viktig plats att fylla i sitt folks hela organism, att på platsen han nu står har ett ansvar gentemot alla folkkamrater. Idag är därför varje människa stolt över uppgiften som han genom ödet och folkets ledning har blivit tilldelad.

Det finns för honom inget finare och inget större än att få sätta in hela sin kraft och hela sin personlighet för sin familj och sitt folk. En orientalisk och konfessionell värld har gjort arbetet till en börda, ett syndernas straff, något pressande, ett kval. Den tyska människan ser i arbetet något stort och fint. Han vore inte lycklig om han inte fick vara verksam och arbeta. Mot den sionistiska arbetsskyggheten sätter han arbetets skönhet.

När vi tyska människor vandrar genom våra härliga hembygder och får njuta av våra vackra skogar, fält och sjöar, och våra höga berg och havet, då är vi stolta över att den Allsmäktige skapat ett sådant värdefullt land. Då är vi glada, fria och lyckliga och hämtar livskraft ur denna glädje.

Och så som vårt arbete blir till ett glatt bekännande till Guds skapelseverk, till en ädel bön, så blir vår muntra vandring genom Guds natur på samma gång den finaste gudstjänst i det stora templet som Herren själv har byggt.

Otaliga är uttrycken för lyckan, som den tyska människan återupptäckt. Naturlig och äkta är denna lycka till sin natur. Det finns människor som bara känner till en begränsad, högtidlig lycka, för dem finns det bara ett tillbakahållet leende. Vi är glada och lyckliga, att vi åter av hela vårt hjärta kan skratta, fritt och otvunget. Detta skratt kan ibland vara övermodigt, denna lycka kan ibland vara uppsluppen. Den kommer alltid att vara ren då den alltid är naturlig. Den kommer aldrig att vara gemen då den strömmar från det ädla i vårt blod.

Läs även: ”Mer moral, mindre moraliserande!”

Solen är vår symbol. Ren och klar och varm strålar den. Så som solen ledsagar oss, så ledsagar oss glädjen över vår marsch in i framtiden. Ljus och solig är vår väg. Också arbetet och kampen strålar glädjen mot. Att vara tysk är att vara glad. Så var glada över livet!

Tron på vår idé är så stor, vissheten att vi åter ska leva efter Guds och efter den naturliga ordningens lagar, ger oss en sådan säkerhet och tillförsikt, förtroendet för vår Ledare ger oss en sådan kraft, att vi verkligen både invändigt och utvändigt har glädje och ärlig lycka, att vi fulla av berättigad optimism kan se och gå mot framtiden.

Många av oss måste åter erövra denna lycka, måste åter lära sig att känna glädje. Det kommande släktet kommer snart att vandra genom denna glada tyska värld och kommer därför av sig självt att övervinna mycket, av vad som ännu som hämmande slagg finns kvar av en förlamande främmande världsåskådning.

Först då kommer man att fullständigt att förstå att återupptäckandet av glädjen för den tyska människan var en av alla årtusendens främsta gärningar. Först då kommer man att förstå att den av Dr. Ley myntade frasen ”Kraft durch Freude” är en av de viktigaste grundstenarna i det nationalsocialistiska tyska sättet att leva.

  • Publicerad:
    2018-10-05 12:00