En skrämmande inblick i den ”utbildning” som ges till dem som skall förbereda våra barn för framtiden.

Jag fick ett e-brev från en person som önskade bidra med en artikel till patriot.nu om ett ämne som vi i redaktionen oftast bara angriper utifrån – utbildningen i svenska skolan. De rapporter som kommer in till oss härhör oftast från ungdomar vilka sitter på andra sidan katedern, mer sällan från dem som lär ut.
Att den svenska skolan är i sönderfall vittnar det mesta om, och då handlar det inte bara om rapporter om hur lärare utsätts för våld och hot; om hur mobbning och förnedring är del av många barns vardag eller om hur kunskapsnivån faktiskt blir sämre. Om detta rapporterar även vanlig media. Det man däremot förtiger och ignorerar är den medvetna strävan som systemet har, vilken går ut på att indoktrinera barn och ungdomar och pressa in deras sinnen i det mångkulturella konsumtionssamhällets form – den nya världsordningens ras- och könlösa ”paradis”. Och med tanke på de tidsperioder som föräldrar överlämnar sina barn i statens händer har de systemtrogna all tid i världen på sig att mixtra med de små.
Det är inte konstigt att systemet sätter in sitt tunga artilleri redan i skolan eftersom man då vet att individen är formbar och känslig för yttre influenser. Därför desto viktigare för oss att belysa vad som egentligen händer innanför skolans väggar när klockan ringt in.
Jag tackar ”Lärarstudent” för dennes bidrag och hoppas att vi kommer höra mer av denne.

/Magnus Söderman

Lärarutbildningen

”’Det förstår du väl att vi försvinner bort när dom börjar tala om sin Gustav Vasa’, som en elev med kinesisk bakgrund sa. /…/ Finns det kanske någon Gustav Vasa i kinesisk historieskrivning?” Detta skriver Kerstin von Brömssen i studentlitteraturen Interkulturella perspektiv, pedagogik i mångkulturella lärandemiljöer (2006). Måhända förekommer ingen Gustav Vasa i kinesisk historieskrivning, ska då inte heller en av Sveriges största konungar genom tiderna heller få existera i den svenska historien? Som student är jag medveten om den kritiska granskning av litteratur som alltid måste finnas med i bakhuvudet under läsning, och visst är jag kritisk till detta.

Debatten om lärarutbildningen är fortfarande i full gång, med goda skäl. Lärarutbildningen är värdelös, om jag får säga det själv. Inte desto bättre är folket. I en klass av ett tjugotal elever kallade sig drygt hälften öppet för kommunister. Intressant är att studenter med dessa åsikter öppet har fått diskutera sina idéer och ståndpunkter under seminarier och påstått sig komma att använda dessa i sitt framtida yrke, trots att dessa strider mot skolans grundläggande värden och regler. Förvånansvärt är hur många lärare som instämmer i diskussionen.

Om inte värre är de föreläsare som håller föredrag om hur genus är något skapat av människan själv, något som inte borde existera, och som inte skulle existerat om det inte vore för oss. Utan genus, skulle heller inte sexualiteten se ut som idag… ”Där visar han [Foucault] att föreställningen av kroppen och sexualiteten inte är universell eller naturligt given, utan snarare utgörs av kategorier vars innehåll förändras genom historien. /…/ Det är således samhälliga föreställningar, snarare än biologiska imperativ, som gör att kvinnor och män begär varandra, menar Foucault” (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, Organisering och intersektionalitet). Det är alltså vi själva som bestämt att vi ska åtrå människor av det andra könet, det är ingen biologisk drift. Den heterosexuella normen skulle alltså inte vara en norm om det inte varit för det genus vi själva skapat.

Det är skrämmande hur lärarutbildningen ser ut idag. Och det är skrämmande att se hur fler och fler blir indoktrinerade av skolans fina prat om hur vi alla är lika, både män och kvinnor, hetro- och homosexuella. Nu mer finns inget ”mamma, pappa, barn” i skolan, utan ett ”mamma, mamma, barn”. Elever ska inte dömas efter prestation, utan beroende på sitt kön, det ska alltid vara hälften flickor och hälften pojkar vad det än gäller. Något ”hon” och ”han” ska egentligen inte finnas alls, utan snarare ett ”det”, för att inte göra någon skillnad mellan könen, som ju faktiskt finns där. Både inuti och utanpå oss.

De svenska traditionella loven ska vi lärarstudenter motsätta oss. Det är ju trots allt diskriminering att ha jullov i skolan när det finns elever som inte firar jul. Istället borde vi ha lov under Ramadan och andra utländska högtider för att integrera dessa i samhället och skolorna. Det är inte invandrare eller personer med utländsk bakgrund som ska anpassa sig till det svenska samhället, utan Sverige ska anpassa sig efter dem. Det är nya tider och Sverige är numer ett mångetniskt och mångkulturellt land, därför ska vi också anpassa oss därefter.

Inte nog med att högtider och skollov borde förändras så borde även undervisningen förändras. Som Kerstin von Brömssen skriver i Interkulturella perspektiv så hänger ju inte utländska barn med när vi talar om svensk historia. Därför ska vi som lärare när vi undervisar i exempelvis historia hitta liknande författare och konungar de svenska vi undervisar om. Det blir långa lektioner om en klass har tio olika nationaliteter, vilket inte alls är ovanligt. Och om det inte finns någon utländsk motsvarighet till, till exempel Gustav Vasa, hur ska vi då undervisa? Inte alls?

Vad jag skrivit hittills skulle jag kunna kalla en resumé av vad jag fått lära mig under min första delkurs i lärarutbildningen, under mina fem första veckor, genom föreläsningar och studentlitteratur. De flesta blundar och går vidare, tar till sig av allt vad som sägs för att få så högt betyg som möjligt. Hur detta är möjligt kan jag inte svara på. Vad jag däremot kan, och tänker göra, är att berätta hur det verkligen fungerar under lärarutbildningarna. Det här är verkligheten, och det är dessa människor som sedan tar hand om våra barn och barnbarn, och lär dem allt vad de själva kan och tycker är bäst, från det att de knappt kan gå, till dess att de är myndiga och själva ska ut i världen. Det gäller att ha en kritisk granskning till mer än studentlitteraturen, hela vårt samhälle och skolsystem behöver granskas kritiskt, mycket kritiskt.

/Lärarstudent