Lördagen den 22 maj var aktivister på plats i Eskilstuna för att bemöta det pågående homospektaklet ”Springpride”. Till etablissemangets förtret gjordes ett tydligt ställningstagande för kärnfamiljens fortsatta existens vilket vann gehör bland den lokala befolkningen.

Eskilstuna ockuperat – Springpride 2010
Med etablissemangets fulla stöd arrangerades under fyra dagar Springpride 2010 i Eskilstuna. Med tillsynes obegränsad tillgång till gratis lokaler på Mälardalens högskola, ABF, Klosters församlingshem med mera, avlöste seminarier, fester och utställningar varandra. Lördagen den 22 maj låg betoningen på offentliga spektakel på Fristadstorget och en bögparad genom staden. Det politiska initiativet hade lämnats över till dessa kulturradikaler, dvs homolobbyn. Utan någon uttalad kritik från våra förment folkvalda politiker.

Värn för kärnfamiljen
Den politiska rörelsen som påstår sig skydda rättigheter för sexuellt avvikande har en uttalad agenda att angripa det traditionella samhällets normer och värderingar. Kärnfamiljen, vilken utgör grunden för varje samhälles kontinuitet och framåtskridande, utgör måltavlan i detta angrepp.

Svenska motståndsrörelsen hade mobiliserat aktivister för att visa principfast ståndaktighet mot detta vansinne. Med vetskap om att homoivrarna inte har samma reservationslösa stöd bland Eskilstunas befolkning som de har av etablissemanget, är det knappast någon överdrift att påstå att vi har en stor (fast tystlåten) opinion i ryggen. Detta trots all systematisk indoktrinering och politisk likriktning.

Stort gensvar
Aktivisterna samlades i anslutning till centrumkärnan. Banderoll och plakat kunde tydligt beskådas av många bilister. Förbipasserande fick flygblad och möjlighet att samtala om den angelägna situationen.

Responsen var som väntat positiv och många förklarade sin irritation över provokationen som Springpride innebär. Homoivrare och andra liberala avarter höll sig undan från att konfrontera aktivisterna. Enskilda meningsmotståndare försökte få sin stereotypbild av oss bekräftad genom att inbjuda till samtal men de valde att vända på ryggen när det visade sig att vi hade argument för vår sak.

Polisens fulspel
Aktivisterna valde att vara tillmötesgående mot polismakten genom att först förflytta sig till andra sidan Nybron. Enligt överenskommelse gick aktivisterna med på att backa inför det att bögparaden skulle passera efter klockan 15. När det slutligen närmar sig blir polisen aggressiva och motar aktivisterna allt längre bak i parken. En abonnerad lokalbuss kör in på en gångväg. Utan förhandlingsutrymme tvingas aktivisterna in i bussen och blir ivägkörda med poliseskort.

Tidningen Folket citerar vakthavande polisbefäl Anette Wilhelmsson:

– De har inte kunnat uppföra sig. Därför gjordes bedömningen att de behövde avlägsnas för att de inte skulle störa festivalen.

Om inte tidningen Folket hittat på Wilhelmssons uttalande är det uppenbart att påståendet är uppenbar lögn, en efterkonstruktion för att framställa polisens prestige i en bättre dager. Trots att aktivisterna förde en rak dialog med polisen och agerade i enlighet med detta säger Wilhelmsson att aktivisterna ”inte kunnat uppföra sig”. Ingen incident förekom som stödjer hennes påstående.


En aktivist praktiserar civil olydnad.

Summering
Dagen kom att präglas av polisens ständiga närvaro och anvisningar men lämnade i övrigt utrymme för att klargöra att homolobbyns provokationer bekämpas. Om myndigheter, politiker och media stöder homolobbyns verksamhet så drar man den logiska slutsatsen att diskrimineringen av homosexuella är en fantasiprodukt samt att kärnfamiljens ställning som norm och ideal är hotad. I förlängningen hotas grundvalarna för vår blotta existens. Förräderiets ansikte hos våra makthavare blir allt tydligare.

 

  • Publicerad:
    2010-05-24 00:00