INRIKES • En 220 000 namn lång protestlista har lämnats in till Justitiekanslern efter skadalskadeståndet till en syrisk våldtäktsman. JK Mari Heidenborg ska dock ha varit måttligt intresserad.

220 000 personer valde att skriva under en protestlista mot att 840 000 kronor betalades ut till den syriske våldtäktsmannen Damir Al-Ali, som skadestånd för att han suttit fängslad ”för länge”.

Naturligtvis blev många upprörda, speciellt med tanke på att detta är en mycket större summa än vad våldtäktsmannen själv behövde betala i skadestånd till sina offer.

I samband med att namninsamlingen avslutades försökte Joakim Alfvén, företrädare för kristna organisationen ”Love and Hope” som arbetar mot barnsexhandel i Asien, att få till ett möte med justitiekansler Mari Heidenborg.

Detta skulle dock visa sig vara lättare sagt än gjort, då Heidenborg tydligen anser sig ha viktigare saker att göra än att bry sig om vad den skattebetalande pöbeln tycker. Möjligtvis planerar hon nya angrepp mot yttrandefriheten, som hon hatar.

— Det var väldigt svårt att få en träff med justitiekanslern. Först fick jag varken träffa henne eller ens prata i telefon med henne. Jag försökte övertala dem och tillslut frågade jag hennes kollega om de förstår att människor kommer bli upprörda över det här agerandet, skriver Alfvén i ett mailsvar till Samnytt.

Han fick hota med att ockupera receptionen dagligen för att få till ett möte:

— Jag berättade även att oavsett vad de säger så kommer jag åka in och sitta i receptionen och vänta. Och kommer hon inte komma ner för att möta mig, då kommer jag dagen efter. Jag hade tänkt vänta ut henne. Drygt 30 minuter senare hade de ändrat sig och ringde och sa att de kunde träffas.

Heidenborg verkade dock inte bry sig speciellt mycket om namninsamlingen, berättar Alfvén för Samnytt:

— Jag uppfattade tyvärr inte att justitiekanslern var särskilt intresserad av att ta emot namninsamlingen. Och när jag försökte förklara folkets åsikter så skyllde hon mest ifrån sig på lagarna och politikerna.

Alfvén avslutar:

— Jag påpekade dock för henne att hon är Sveriges justitiekansler, hon är juridikens statsminister. En av hennes arbetsuppgifter är att ge råd till regeringen. Hon har makt och hon bär tillsammans med politikerna ett ansvar över det specifika fallet, men även för hela det svenska rättssystemet.