RESEREPORTAGE. I mitten av november befann sig två representanter från Motståndsrörelsen, samt ett gäng andra svenskar, nere i Budapest. Intressanta sevärdheter, möten och annat stod på agendan.

Mellan den 12 och 17 november befann sig representanter från Motståndsrörelsen i Budapest, Ungern, tillsammans med ett gäng nationella vänner. Ett syfte med resan var att delta på en minneskonsert med det ungerska frihetsrockbandet Titkolt Ellenállás som tragiskt förlorade sin vokalist förra året men det fanns även fler skäl med resan. Bland annat att genomföra intervjuer samt att nätverka med andra nationella från Europa.

Efter ankomst till Ferihegy flygplats utanför Budapest togs en taxi in till vandrarhemmet i de mer centrala delarna. Denna sträcka på över två mil gick på 150 kronor blankt, för den som vill ha lite prisjämförelser gentemot Sverige. Budapest är dock en stad där det finns många skojare som skor sig på naiva eller ovetande turister. Det kan handla om taxiresor, nattklubbar och mycket annat, så det gäller att vara på sin vakt helt enkelt.

Efter ankomst packades saker upp och gjordes i ordning. Vandrarhemmet, som låg mitt i stan, andades lite skumrask vid första anblick men rummen var fina och det fanns TV, gratis Wifi och badrum i rummen. Allt för en mycket billig peng naturligtvis.

Kvällen fortsatte sedan med ett besök på en nationell pub vid namns Stingers som låg en kort bit utanför de centrala delarna. Då det var en tidig tisdagskväll var inte stället fullproppat men en hel del folk var på plats ändå. Det som slog mig var hur professionellt stället var; här var det inte tal om någon undanskymd och hemlig källarlokal utan puben låg precis vid vägen nära en busshållplats. En stor neonskylt prydde entrén och inne fanns det en scen, en stor bar med öltappar och allt annat som hör till. Engelskakunskaperna hos ungrare är inte alltid solida men efter att ha talat med några ungrare där inne så framkom det att det inte var några som helst problem att driva öppna nationella verksamheter som denna i Budapest.

Mycket av tiden i Budapest spenderades med att vandra runt i staden. Ett besök på den stora saluhallen i centrum gjordes där man åt lunch och två badhus besöktes lite i förbifarten. Ungrare sätter pris på sina bad vilket inte minst märktes på de palatsliknande byggnaderna de låg i.

Ett besök som stack ut var när House of terror besöktes. House of terror är ett museum om kommunismens samt ”fascismens” historia i Ungern. Museet har, föga förvånande, fått kritik för att fokusera för mycket på kommunismens brott vilket är rätt bisarrt då Ungern led i 40 år av kommunismen medan den så kallade fascistiska regimen, under Ferenc Szálasi som samarbetade med Tyskland, endast varade under ett år. Både kommunisterna och Pilkorsarna har använt byggnaden och besökarna kunde bland annat få se fängelsehålorna i nedersta etaget där kommunistiska ÁVH (motsvarande sovjetiska KGB) torterade politiska fångar. Namnlistor och bilder på nationella som dödats av kommunisterna fanns också. Trots en del PK-trams på muséets ”fascistiska” delar kan ett besök ändå rekommenderas starkt.

House of terror. Tyvärr rådde fotoförbud på insidan.

Nästa större tilldragelse som ägde rum var spelningen med Titkolt Ellenállás och tyska Kategorie C. Innan man begav sig dit hälsade man på nationella på en annan känd nationell pub vid namn Jurta. Liksom Stingers pub som besöktes några dagar tidigare var även denna professionell. På väggarna fanns mycket ungersk folkkonst och i baren hängde två enorma flaskor av den ungerska ”nationalspriten” pálinka uppochner. När några i sällskapet berättade var vi kom från dröjde det inte länge innan de blev bjudna på just pálinka.

Inne i lokalen. Det fanns även stora utrymmen till vänster utanför bild, bland annat en övervåning.

Sedermera bar det av till spelningen och även denna utspelade sig väldigt centralt. Det var rätt kontrastfullt att vandra runt i lokalen som var gigantisk om man jämför med hur det brukar se ut på liknande spelningar här hemma. Det fanns en säkert femton meter lång bar och det fanns garderober, kök, försäljningsstånd och en bakgård på utsidan som delvis hade tak över sig. Gällande banden så var dessa mycket bra. Kategorie C är rätt kända bland nationella i Sverige men dock inte huvudbandet Titkolt Ellenállás. Dessa spelar också frihetsrock och förlorade som sagt sin sångare förra året. Denna konsert var alltså en minneskonsert till hans ära och även om man inte ens gillar musiken kan man konstatera att bandets framförande var väldigt passionerat. Enligt besökare på plats var det mellan 12- och 1400 personer på tillställningen.

Slottet.

Förutom ett besök på slottet, där den årliga SS-marschen går av stapeln varje februari, var det ingen mer större händelse som stack ut. Budapest är som sagt en vacker stad med imponerande arkitektur och således en inbjudande stad att promenera runt i. Mest anmärkningsvärt är hur den så kallade mångfalden lyser med sin frånvaro. Några i sällskapet besökte en dag centralstationen, som för några veckor sedan var hårt ansatt av invällarna, för att kolla läget där men det var lugnt och inga spår efter invasionen syntes. För Nordfronts läsares eventuella intresse räknades också antalet svarta personer som sågs till under hela vistelsen, vilka blott uppgick till 32 stycken. Gatustök, kriminalitet, nedskräpning och annat som brukar följa i mångkulturens kölvatten sågs inte heller till. För en flygbiljett som kostade 850 kronor tur och retur var resan mer än väl värd.

Nedan kommer övriga bilder. Alla går att förstora.

Saluhallen.

Centralstationen.

Kategorie C.

Dagen efter terrordåden i Paris besöktes en minnesceremoni. Dagarna efter attentaten syntes beväpnade vakter runtom i staden.

Parlamentet på nära håll.

Det var livat på gatorna efter att Ungern besegrat Norge i fotbollen.

Hjältarnas torg.

Ett av badhusen som besöktes. Här visas utomhusdelen.

Då sällskapet fattade misstankar om att det förekom mänskliga gaskamrar i badhuset utfördes en liten Leuchter-inspektion. Även denna gaskammare visade sig dock vara ofarlig.

Till skillnad mot Sverige är det PK i Ungern att vara stolt över sitt folks historia.

I närheten av slottet.

Närbild på kyrkan. Enligt fotografen var det denna bild han blev mest nöjd med.

Det mycket vackra slottet på nära håll.

Inom kort kommer flera exklusiva intervjuer som genomfördes under resans gång att publiceras på Nordfront. Håll utkik!

• Publicerad:
  2015-11-26 00:16

Kategoriserat som:
• Kultur & Kunskap