Dagens datum 11 mars: Denna dag 1946 greps Rudolf Höss och torterades för att tvingas till falska bekännelser.

hoess3

Ett av de viktigaste bevisen för att förintelsen har ägt rum är vittnesmålet från Rudolf Höss vid Nürnbergrättegången. Redan från början stod det dock klart att Höss berättelser var mycket fantasifulla. Historiker och revisionister som vågat utmana den officiella historiebeskrivningen har flertalet gånger under årens lopp visat att de uppgifter som Höss lämnade är fullkomligt ologiska. Det mest slående argumentet bygger på enkel matematik. Under Nürnbergrättegången sade Höss att han, på order av Himmler, indirekt av Hitler, gjorde sig av med tre miljoner människor, varav 2,5 miljoner mördades i Auschwitz. Detta fungerade som bevis för att förintelsen ägt rum och är ett av de starkaste korten i förintelsemyten. Idag är den officiella siffran på döda i Auschwitz intressant nog endast 1,1 miljon. Vem är det som ljuger och hur kan 2 miljoner människor bara försvinna om nu Rudolf Höss’ vittnesmål anses vara avgörande?

Richard Harwood skriver i boken Dog verkligen sex miljoner?:

Reitlinger [författare av Die Endlösung, Berlin, 1956] erkänner dessutom att Höss’ vittnesutsagor i Nürnberg var en katalog av vilda överdrifter, som t.ex. att Auschwitz gjorde sig kvitt 16 000 människor per dag, vilket skulle betyda ett totalt antal av 13 miljoner vid krigets slut. Istället för att avslöja dylika värderingar, som de sovjetiskt påverkade förfalskningar de uppenbart är, föredrar Reitlinger och andra att tro att sådana löjliga överdrifter berodde på ”yrkesstolthet”. Ironiskt nog är detta fullständigt oförenligt med de förment autentiska Höss-memoarerna, som gör ett skickligt försök att inge förtroende genom att anspela på det motsatta förhållandet, nämligen avsmak för uppgiften.

Länge brottades revisionisterna med frågetecken. Varför dessa gigantiska överdrifter (även för den som accepterar de förintelsetroendes påståenden om en utrotning)? Varför verkade Höss vara i ett sådant apatiskt tillstånd när han berättade sin fantastiska historia under Nürnbergrättegången? De så kallade Höss-memoarerna, eller Kommendant i Auschwitz som blev titeln på den bok som plötsligt dök upp 1958, kan här ge närmare inblick. Denna självbiografi, skriven i kommunistisk fångenskap efter Nürnbergrättegången, bekräftar att Höss blev utsatt för tortyr för att bekänna brott som inte hade ägt rum. Höss beskriver själv i sina anteckningar från Krakow hur den brittiska underrättelsetjänsten behandlade honom vid de första förhören mot honom:

Jag blev arresterad den 11 mars klockan 23… Den brittiska säkerhetspolisen lät mig undergå smärtsamma behandlingar. Man släpade med mig ända till Heide, till samma kasern där jag hade blivit frigiven av engelsmännen åtta månader tidigare. Under mitt första förhör skaffade de sig bevis genom att misshandla mig. Jag känner inte till innehållet i förhörsprotokollet, men jag undertecknade det. Alkohol och piskslagen blev för mycket för mig. Några dagar senare förde man mig till Meiden, det stora förhörscentret i den brittiska zonen. Där mottog jag fortsatt brutal behandling i händerna på en allmän åklagare, som var kommendant.

Hela denna bok är dock, precis som Höss’ vittnesmål, en enda soppa där man kan anta att den till stor del skrivits av kommunisterna som höll honom fången vid tiden efter Nürnbergrättegången fram tills sin död.

1983 bekräftades den tortyr som Rudolf Höss hade utsatts för i syfte att av honom kunna bevisa att förintelsen ägt rum. Detta gjordes av den antinazistiske författaren Rupert Butler i boken Legions of Death. I boken har Butler grävt i arkiven och anför bland annat vittnesmålet från juden Bernhard Clarke, som arresterade Höss och var en av dem som förhörde honom. Clarke beskriver med egna ord om hur man först hotade Höss’ fru och barn till livet. Den 11 mars 1946 äntrade den brittisk-judiske sergeanten Clarke och fyra andra personer inom den brittiska underrättelsetjänsten hemmet till Höss’ fru och barn. Britterna sände följande varning:

Om du inte berättar för oss [var din man är] kommer vi lämna över dig till ryssarna och de kommer ställa dig framför en exekutionspatrull. Din son kommer att hamna i Sibirien.

Efter att ha terroriserat fru Höss bröt hon ihop och avslöjade Rudolfs gömställe.
Under förhöret med Höss framgår vidare att man torterade Höss till den grad att skriken var ändlösa. Man släpade Höss naken i vinterkylan och söp ner honom. Vid ett tillfälle bände juden Clarke upp ögonlocken på Höss med en pinne och sade: ”Håll dina grisögon öppna, ditt svin!”  Till slut gjorde Höss sitt första erkännande: ”Jag mottog mina order från Himmler. Jag är en soldat på samma sätt som du är en soldat och vi var tvungna att lyda order.”

Moritz von Schirmeister var en fånge i samma transport som Höss till fängelset i Nürnberg. Han skulle också vittna i processen och pratade i bilen med Höss. Höss sade följande till von Schirmeister:

Javisst, jag undertecknade ett uttalande om att jag hade dödat två och en halv miljon judar. Jag kunde lika gärna ha sagt att det var fem miljoner judar. Det finns vissa metoder för vilken bekännelse som helst kan erhållas, vare sig den är sann eller inte.

Höss bekännelser bygger på tortyr. Han hade brutits ner till den grad att han kunde säga vad som helst för att slippa mer av denna behandling. Höss’ vittnesmål är alltså ett av de viktigaste bevisen för att förintelsen ägt rum. Knappast ett trovärdigt vittnesmål.

Läs även:
How the British Obtained the Confessions of Rudolf Höss

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-03-11.

  • Publicerad:
    2019-03-11 00:00