Moder Ryssland har överlevt skoningslösa krig, svältkatastrofer, Stalinväldet och den så kallade demokratiseringsprocessen. Men idag står det ryska folket inför sin avgörande ödeskamp.

”Vladimir Putin har under sin korta tid som rysk president fått rykte om sig att vara en hårdför ledare. Må så vara, men han är inte så stark att han självständigt avgör sin politik. Den nya regeringsbildningen visar att den så kallade Familjen fortfarande spelar en viktig roll.” (SvD 23/5-00)

Familjen är en maffialiknande sammanslutning med den nyrike affärsmannen och mångmiljardären Boris Berezovskij som överhuvud. Berezovskij är en av de titt som tätt omnämnda ”ryska oligarkerna”, och enligt vissa uppgifter är han även den organiserade brottslighetens gudfader i Ryssland.
Han har skaffat sig ägarkontrollen över större delen av de ryska massmedierna, vilket i praktiken ger honom möjlighet att bestämma vem som ska vara Rysslands president. Både Boris Jeltsin och Vladimir Putin har haft helhjärtat stöd av hans TV-kanaler och tidningar, i sina valkampanjer. Att Putin tagit över efter Jeltsin innebär ingen principiell förändring.

”Under den fransk-ryska dialogen ’Ryssland och världen på tröskeln till 2000-talet’, som ägde rum i Paris i början av mars, erkände en av initiativtagarna Gleb Pavlovskij öppenhjärtigt att hans grupp i flera år hade varit sysselsatt med att planera Jeltsins förtida avgång. Sökandet efter kandidater skedde fullt öppet. Jeltsin utropade offentligt ena gången general Alexander Lebed, andra gången liberalen Boris Nemtsov, nästa gång ’kraftkarlen’ Sergej Stelasjin för att slutligen kassera allesamman och fortsätta leta på annat håll. I dag vet vi att det inte var Jeltsin själv utan gruppen omkring presidenten, finansierad av stormagnaten Boris Berezovskij, som stod bakom. När de till slut hade gjort sitt val gällde det att presentera kandidaten för befolkningen på ett sådant sätt att landet enhälligt skulle sluta upp kring honom som fosterlandets räddare. Som bekant uppenbarade sig tillfället i samband med det andra Tjetjenienkriget som inleddes samtidigt som Lubjankas chef oväntat utsågs till regeringschef. I dag vet vi att det inte var någon tillfällighet. Alltsammans var planerat på förhand och med största noggrannhet… Ingen vet med säkerhet vem som planerade och utförde sprängningarna av bostadshus i Moskva och ett par andra ryska städer. Men omedelbart förklarades att skulden låg hos Tjetjenien. De förödande explosionerna inträffade så lägligt för en kursändring i Kreml att det är svårt att inte ana en hjälpande hand bakom dessa händelser. Inte så många noterade att de mest stridslystna och kategoriska uttalandena inte i första hand kom från president Jeltsin utan från premiärminister Putin…” (SvD 24/3-00)

Välregisserat skådespel
Det mesta som hänt i Ryssland under senare tid har med andra ord, enligt SvD, varit som ett välregisserat skådespel. Det som för den fåkunnige tett sig som slumpartade händelser, har i själva verket varit noggrannt planerat av dem som rycker i trådarna, men helst håller sig i bakgrunden – Boris Berezovskij och Familjen.
Den naiva uppfattningen av världen, enligt vilken saker och ting bara händer, och enligt vilken politiker och andra spelar med öppna kort, utan dolda syften, och enligt vilken massmedia har som uppgift att informera allmänheten på ett någorlunda sakligt och opartiskt sätt, visade sig med andra ord vara felaktig i det här fallet. Ryssarna har behandlats som en fårskock, som med hjälp av medvetna och cyniska, massmediala manipulationer har vallats i den riktning Berezovskij och Familjen ville ha den.

Karikatyr av västvärlden
Detta är det moderna samhället i ett nötskal, i synnerhet sedan televisionens genombrott. Ryssland av idag är lite av en karikatyr av västvärlden, men i princip går det till på samma sätt här, bara lite mer raffinerat och sofistikerat. Massmedia används till att medvetet manipulera allmänheten, med skiftande men oftast tämligen god framgång. Folket vallas i en på förhand utstakad riktning. Ibland sker detta med hjälp av regelrätta lögner, men oftare medelst medveten filtrering och vinkling av nyhetsflödet.
Ett exempel på vad man brukar filtrera bort i svenska massmedier, är faktumet att Boris Berezovskij inte är etnisk ryss, utan tvärtom jude och tillika, fram tills nyligen, israelisk medborgare. Detta är en så kallad officiell hemlighet, som tydligen inte anses viktig för vanliga, dumma, svenska mediekonsumenter att känna till. Kan detta utelämnande ha något att göra med att Berezovskijs stamfränder har ett betydande inflytande också över svensk massmedia?
Dessa uppgifter kom till kännedom för en något bredare allmänhet, i samband med att Jeltsin satte honom som chef över det nationella säkerhetsrådet, som råder över Rysslands militär och polis. Häftiga protester från ryska patrioter, mot att ha en israelisk medborgare på en så vital post, tvingade honom att avgå. I svensk media gav det efterdyningar i form av lösa påståenden om rysk ”antisemitism”.

De sju rövarbaronerna
Berezovskij är för övrigt inte ensam om sin etnicitet bland ”de sju oligarkerna”, eller ”rövarbaronerna” som de kallas ibland, som tillsammans äger uppemot hälften av all egendom i Ryssland. Minst 6 av de 7 är judar. De lyckades skaffa sig denna förträffliga position när Sovjetunionen demokratiserades, och all statlig egendom såldes ut till privata entreprenörer för en symbolisk summa.
Vladimir Putins främste utmanare i presidentvalet var den förre premiärministern, juden Pinchas Finkelstein, mer känd under det ryskklingande namnet Jevgenij Primakov. Primakov backades upp av en annan av oligarkerna, den israeliske medborgaren Vladimir Gusinskij, som äger Rysslands ledande ”oberoende” TV-kanal. Presidentvalet kan ses som en del i en pågående maktkamp mellan å ena sidan Berezovskij och hans nickedocka Putin, och å andra sidan Gusinskij med sin Primakov.
Troligen som ett direkt resultat av denna maktkamp har Gusinskij i skrivande stund gripits av polisen, misstänkt för ekonomisk brottslighet. Det positiva med denna klanstrid är att sambandet mellan ett massmediums ägarskap och dess politiska vinkling blivit tydligare än det är i t ex Sverige.

Krigets huvudsakliga syfte
Kriget mot Tjetjenien användes för att försäkra sig om segern i denna maktkamp, genom att lansera Putin som en stark ledare och efterträdare till Jeltsin, vars förtida avgång som sagt var planerad sedan tidigare. Det förefaller inte alls osannolikt att krigets huvudsakliga syfte var just detta, och att de ökända sprängningarna av bostadshus i Moskva och annorstädes inte alls utfördes av tjetjener – tjetjenerna förnekade också all inblandning – utan på uppdrag av Berezovskij och Familjen. Man är i så fall inte bara beredda att gå över lik, utan man tvekar inte att utplåna hela folk för att kunna behålla makten.
Det är för övrigt inte bara tjetjenerna som drabbas: Medan oligarkerna berikar sig och strider inbördes om den politiska makten, minskar Rysslands befolkning med ca en miljon människor per år. I det avseendet kan det dras tydliga paralleller till Sverige. Även här har vanstyret lett till en kontinuerlig folkminskning. Här förvärras dock läget ytterligare av en mer omfattande främlingsimport.

”Ultranationalisten”
Det är inte bara över presidenten och dess huvudsakliga utmanare som den judiska minoriteten utövar inflytande, utan även över delar av den förment nationalistiska oppositionen. Exempelvis var ”ultranationalisten” Vladimir Zjirinovskij aktiv i den judiska kulturorganisationen Shalom så sent som 1988.
Dennes påstådda ”antisemitism” är det med andra ord inte så mycket med. Observanta iakttagare har noterat att hans parti har stött Jeltsin i alla viktiga omröstningar i duman, trots alla vilda uttalanden under valkampanjerna. Det finns även riktiga patrioter i Ryssland, men de har följdriktigt förbjudits att delta i presidentvalet, och är än så länge utomparlamentariska.

Den ”ryska” maffian
En annan detalj som är intressant att notera och som delvis förklarar hur de sju oligarkerna har kunnat utnyttja förändringarna i Ryssland så framgångsrikt, är att den ”ryska maffian” inte heller är speciellt rysk. Som nämnts pekas Berezovskij ut som maffians gudfader, och dennes etniska tillhörighet är ingen tillfällighet. Den judiska minoriteten har nämligen av tradition haft en dominerande ställning inom den organiserade brottsligheten, både i Sovjetunionen och i Ryssland.
Det är denna förment ”ryska” maffia som ibland nämns i förbigående i svenska massmedier. En av dess mer vinstbringande verksamhetsgrenar är vit slavhandel – dvs handel med unga kvinnor och flickor, från framförallt Östeuropa, vilka luras eller tvingas in i prostitution.

Inga kraftag från väst
Förvänta Dig inte några krafttag mot denna avskyvärda verksamhet från västmakternas sida. De är alltför väl medvetna om vilken etnisk grupp de som kontrollerar schackrandet tillhör, och varken vågar eller vill störa den alltför mycket.
Det vi i bästa fall kan hoppas på är lite tomma ord och några halvhjärtade ingripanden. USA och övriga västvärlden har till och med givit sitt fulla stöd till nickedockor som Boris Jeltsin och Vladimir Putin, vilka knappast är varken villiga eller förmögna att gå emot sina finansiärer. Om Putin rent hypotetiskt skulle lyckas slita sig loss – åtminstone till en början fanns det de som uttryckte dylika förhoppningar, bl a nobelpristagaren i litteratur, Alexander Solzhenitsyn – kommer vi förmodligen märka av det här i Sverige i form av hets och hat i svensk media mot Putin och Ryssland.
Än så länge går han dock i sina herrars ledband, varför vi inte bör förvänta oss några krafttag mot slavhandeln från den sidan. Och att vår egen Göran Persson överhuvudtaget skulle göra någonting som skulle kunna riskera att någon ur hans älsklingsfolk tog illa upp, är det väl ingen som tror? Det skulle ju kunna innebära ett tvärt brott i hans stigande bana på den internationella arenan.

Undantag från asylreglerna
Den ”ryska” maffians etablering i USA har underlättats av att Clintonadministrationen beviljat undantag från asylreglerna för ryska judar, så att de fritt kan flytta till USA när de så önskar, trots att de inte är utsatta för förföljelse från ryska staten, utan tvärtom utövar ett betydande inflytande över densamma.
Detta beslut ter sig särskilt märkligt med tanke på att de i egenskap av judar alltid har möjlighet att bosätta sig i Israel, om de av någon anledning inte trivs i Ryssland. Kan detta anmärkningsvärda beslut ha något att göra med att över hälften av medlemmarna i den amerikanska regeringen själva tillhör denna privilegerade, etniska minoritet?

Etablerar sig i Sverige
Även i Sverige lobbas det för att ge den ”ryska” maffian ökat spelutrymme. Exempelvis har Tuve Skånberg (kd) motionerat om att ”ryska judar bör, blott och bart av det faktum att de är judar och därmed riskerar statsburen, systematisk förföljelse, beviljas flyktingstatus i Sverige”.
Vad Skånberg menar med att det finns risk för statsburen förföljelse är bl a att ledaren för kommunistpartiet, vilket är i opposition men är representerat i duman, har påpekat en del av de saker jag tagit upp i den här artikeln. Skånberg skriver:
”Ziuganov [kommunistpartiets ledare] hävdar att det är legitimt för folket att ställa sig frågan varför en enda etnisk grupp, judarna, lyckats besätta nyckelpositionerna i en rad branscher under den ryska privatiseringen och att samma människor tagit kontrollen över de elektroniska medierna.”
Eventuell förföljelse skulle som sagt kunna undslippas genom att flytta till Israel, varför det måste finnas andra skäl till att Skånberg m fl vill förenkla för ryska judar att komma hit.
Faktum är att den ”ryska” maffian redan har börjat operera även i Sverige. Verksamheten avser i huvudsak bedrägerier (bl a försäkrings- och skattebedrägerier), narkotika- och cigarettsmuggling, bilstölder, beskyddarverksamhet, människosmuggling och rån. Dessutom används Sverige för penningtvätt. Det förekommer även ett visst schackrande med östeuropeiska prostituerade på svensk mark. Ofta har kvinnorna med sig en ”ägare” kopplad till den ”ryska” maffian.
Om Skånberg fick sin vilja igenom, skulle vi få se ökad närvaro av världens hänsynslösaste brottssyndikat i Sverige. Är detta Skånbergs önskan, eller är han bara en nyttig idiot?

Ett värdigt slut?
Kanske kan allt detta säga oss något om hur slutet, inte bara för det ryska – utan även för det svenska folket kommer te sig? Först förlorar vi kontrollen över vårt eget territorium och förvandlas till en föraktad minoritet i vårt eget land.
Därefter kommer ett hårt slag mot landets alltmer kaotiska ekonomi, varefter slavjägarna börjar vädra morgonluft också i våra trakter. Snart rullar ändlösa slavtåg av utblottade, svenska tonårsflickor söderut. Efterfrågan kommer det inte råda någon brist på, eftersom svenskorna är välkända för sin karakteristiska skönhet, vilken kommer tinga ett högt pris på slavmarknaderna, i synnerhet som den kommer vara än mer sällsynt i världen då än den är idag.
Om samma personer som kontrollerar våra massmedier nu, fortfarande kontrollerar dem då, kan vi inte räkna med att företeelsen kommer rapporteras till en bredare allmänhet överhuvudtaget, åtminstone inte i några alarmerande ordalag. Allmänheten kommer tryggt tillåtas sitta som förhäxad framför diverse såpor och meningslösa tävlingar – med något enstaka avbrott för en ”dokumentär” om ”Förintelsen” – alltmedan folket åderlåtes på sina döttrar under de mest bedrövliga former.
Både moder Ryssland och moder Svea står idag inför en ödeskamp.

  • Publicerad:
    2000-08-10 00:00