Camilla Rågfors, före detta styrelsemedlem i Sverigedemokraterna Värmland, skriver en intressant framtidskrönika om år 2030, när Motståndsrörelsen nått makten och styr över det nya Sverige.
”Tänk er 20 år fram i tiden. Jimmie Åkesson sitter inte längre kvar i riksdagen, han blev avsatt precis som alla andra demokratiskt valda politiker. Hans dröm om ett Sverige där alla, oavsett etnicitet kunde leva tillsammans bara om alla blev en typisk svensk viking gick om intet. Han brädades av mer hårdföra nationalister. ”
Så inleder före detta sverigedemokraten Camilla Rågfors artikeln ”Radikal nationalism styr Sverige”. I artikeln befinner vi oss i år 2030. Allting har förändrats.
”Man kunde under våren 2012 ana att något höll på att hända i Europa. I Frankrike blev Front National tredje största partiet. I grekland klev ett till synes okänt nazist-parti in i parlamentet. Båda länderna hade något gemensamt, det var kris i länderna. ”
Sverige började må lika dåligt som Grekland. Under åren som gick ökade Sverigedemokraterna och andra nationalistpartier, sakta men säkert.
”Så en dag 2030 så nådde allt kulmen.”
”Den långa kamp hårdförda nationalsocialister som SMR hade fört gav nu utdelning. Man hade genom olika metoder fått våra folkvalda att lämna sina stolar till förfogande. När det var dags att gå till val igen var vinnarna solklara. Det fanns inte längre någon 7-klöver med femte hjulet SD i krokarna, kvar. Ett nytt parti hade bildats. Ett parti precis som Grekiska Golden Dawn 2012. Det som vi förfärades oss så över.”
I det nya Sveriges utlovas både demokrati och arbete. Inga våldtäkter kommer att ske ”eftersom man har en stark lagstiftning som får få att våga tänka brottsligt”. Under Motståndsrörelsens styre existerar folkgemenskap och sann socialism, då ”ingen ska behöva lida och alla kommer tas om hand”.
”Alla är inte ljushåriga och blåögda. Men alla är etniska svenskar”, skriver Camilla Rågfors om hennes syn på Motståndsrörelsens framtida styre.
Sedan kommer vändningen i artikeln.
”Ingen adopterad finns kvar och inte heller någon med en svensk pappa och utländsk mamma. Man har kvalité istället för kvantitet. Jag själv vet inte hur det är att leva i detta Sverige, eftersom jag tillsammans med flera hundratals andra svenska vänner valt att lämna landet. Inte för att det är farligt för oss, utan för att släktingar till oss blivit deporterade på grund av att de var av blandras.”
Artikeln avslutas med att SD inte är det enda hotet och att ”många inte ser vad som sker bakom dem”.
Läs Camilla Rågfors artikel i sin helhet
Hoppa till huvudinnehåll
