ANTIKVARISKT • Artikel från Nordisk Kamp, nr 3 år 1957. Skribenten är okänd.

En av Tredje rikets störste officerare har sänt Nordisk Kamp följande redogörelse om SA 1934. Vår tyske kamrat är bosatt i Spanien och av vissa skäl utsättes ej hans namn.

Som känt är, voro de så kallade ”motståndsmännen”, det vill säga förrädare i aktivitet redan 1932, understödda med dollars från Mr. Baruch. De hade i samband med ”allierade” i London och Paris fördelat positioner de skulle inneha i Tyskland efter ”revolutionen”. Den äregirige general Schleicher ämnade bli rikspresident och Röhm skulle bli krigsminister. Att detta farliga revolutionsförsök kunde nedslås kan vi tacka Adolf Hitler för. Det skulle ha lett till ett verkligt och väldigt inbördeskrig, därför att SA fullkomligt vilseletts av Röhm. De flesta inom SA visste icke vad som stod på färde.

Bakom allt detta stod de stornästa krigsanstiftarna i London och Paris, de gnuggade händerna i förväg. Schleicher och Röhm hade försäkrat sig deras hjälp, och även planlagt ett attentat mot den gamle Hindenburg, men vågade inte utföra detta av rädsla för det tyska folket.

Tidningarna skriver idag om de ”oskyldiga offer” som föllo, utan att omtala att alla dessa ”offer” utan tvekan ämnade taga livet av inte blott hundratusen oskyldiga tyskar för sina personliga ändamål, utan höllo på att släppa löst ett allmänt krig. Vad de hade i sinne var praktiskt taget detsamma som några år senare blev igångsatt av organiserade världsförbrytare i form av Andra Världskriget, ty alla de ”motståndskämpar” som idag föreställa de tyska myndigheterna och regeringarna av bägge sidor, är bundsförvanter till de nedslagne revolutionärerna av år 1934.

Naturligtvis finns ingen tidning som skriver detta. Det är dessutom ett besynnerligt tecken av moderna pressen att alltid så högljutt beklaga de ”arma offer” den ”barbariske” Adolf Hitler gjort sig ”av med”, men glömmer alltid att nämna ett ord om de miljoner av offer som föllo oskyldigt för den barbariska krigsmetod som väst- och östbolsjeviker med odjur som Churchill, Roosevelt och firman Baruch–Morgenthau–Warburg osv. i spetsen förde, miljoner som icke skulle fallit om de låtit Adolf Hitler och det tyska folket vara ifred, för att bygga sitt land till ett naturligt värn mot bolsjevismen.

Allt bråk den internationella pressen ställer till om de ”arma offren” av juni 1934, bevisar blott att de västliga regeringarna icke är uppriktiga i kampen mot bolsjevismen, de begagna dessa tillfällen för att hetsa folk mot nationalsocialismen, utan att samma tid förklara sig fiende till bolsjevismen. Så är det blott att ur denna upphetsning, med anledning av juni 1934, draga slutsatsen – som alltid när allt kommer omkring – den västjudiska privatkapitalismen skall i det sista beskydda den östra statligtkommunistiska kapitalismen. De äro blott bröder med olika hattar, men de äro bröder.

Bägge sidor beklagar idag ”offren” av juni 1934. Ty då skulle det varit lättare att angripa Tyskland än 1939. Schleicher, Röhm & Co var vägröjarna åt den internationella främlingen som år 1933 blev dragna vid näsan då det tyska folket genom nationalsocialismen genomförde sin oblodiga revolution. Blodet kom över Tyskland och Europa några år senare, men inte genom Adolf Hitler och nationalsocialismen, utan genom herr Churchill & Co!

Redaktionell anmärkning: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument över andra världskriget och synen på kriget under 1950-talet. Syftet är inte att kränka eller missakta någon juridiskt priviligierad folkgrupp.