NORDFRONT. Martin Saxlind, Nordfronts nye chefredaktör, intervjuar här sin efterträdare på posten som nyhetsredaktör.

Simon Holmqvist är 32 år och kommer från Skellefteå. Simon rekryterades till nyhetsredaktionen tidigt 2016 och visade sig snart vara ett väldigt värdefullt tillskott. Redan i november förra året tog Simon över som ställföreträdande nyhetsredaktör när jag avtjänade mitt fängelsestraff för händelserna i Kärrtorp och det enda fall av hets mot folkgrupp som jag dömdes för under min tid som ansvarig utgivare för Nordfront. När jag kom ut från fängelset i mars i år kunde jag konstatera att Simon gjort ett väldigt bra jobb, varför han inofficiellt fortsatt som nyhetsredaktör tills alla förändringar inom Nordfront offentliggjordes på Nordendagarna.

I intervjun nedan får Simon med sina egna ord beskriva sig själv och sin nya roll inom Nordfront.

Hej Simon! Innan vi ger oss på det politiska, kan du berätta lite om dig själv?

Jag är 32 år gammal och bor i Skellefteå, där jag också ursprungligen kommer ifrån. Jag är medlem i Näste 6 och förutom att jag arbetar med Nordfront är jag också gruppchef för den lokala kampgruppen i Skellefteå med omnejd.

När började ditt politiska uppvaknande skulle du säga?

Mitt politiska uppvaknande kom stegvis. Att jag blev övertygad nationalsocialist kom ganska sent, men redan när jag var 13-14 år och kunde formulera mina egna politiska ställningstaganden så var dessa nationalistiska eller traditionella. Mitt allra första politiska ställningstagande som jag minns var att jag insåg att abort är något dåligt.

Framförallt via musik och vänner började jag även få invandringskritiska åsikter. Detta var kring millennieskiftet och då jag växte upp i ett litet samhälle som var befriat från dessa problem så var det framförallt genom att läsa på Internet om vad som hände i övriga landet, samt om politik och ideologi.

Nationalsocialist blev jag genom mina kontakter med Nordiska motståndsrörelsen, som kom först långt senare.

Hur har din politiska bana sett ut innan du engagerade dig i Nordiska motståndsrörelsen?

Under tonåren var jag medlem i en liten Internetbaserad grupp som kallades för Engelbrekt. Det var inledningsvis en rebellisk grupp inom KDU som innan jag gick med bröt sig loss från ungdomsförbundet, blev självständiga och utvecklade en slags etnonationalistisk men tyvärr väldigt borgerlig form av traditionalistisk ideologi. Det var lite av en slump att jag hamnade där, då jag aldrig varit med i KDU och aldrig lockats av att engagera mig i något sådant. Men de hade ett internt forum där man kunde ta del av många väldigt intressanta och ideologiska diskussioner. Där kunde jag redan som femtonåring exempelvis lära mig vikten av den etniska aspekten av nationalism, till skillnad från t.ex. SD :s ”kulturnationalism”.

Konservatism är dock en hopplös och självdöende position och jag lämnade det hela redan som 19-åring med en känsla av hopplöshet vad gäller allt politiskt. Under många år kom jag att leva ett helt annat liv, som jag egentligen vantrivdes med, samtidigt som jag försökte stänga av alla tankar kring vad som försiggick i min omvärld och anpassa mig efter samhällets normer.

För fem år sedan började jag dock ordna upp mitt liv och gav upp mina försök att förlika mig med samhället. Detta ledde så småningom till att jag kom i kontakt med Nordiska motståndsrörelsen.

Apropå Engelbrekt och Kristdemokraterna så har du, sedan du gick med i Motståndsrörelsen, blivit känd lite som ”rörelsens katolik”. Hur viktig har kristendomen egentligen varit för dig tidigare och hur viktig är den idag?

Jag är väl känd som det, men är inte heller helt bekväm med den rollen då jag inte vill blanda ihop det med det politiska. Religion kan ha en väldigt splittrande roll i en organisation som Motståndsrörelsen, särskilt då jag vet att det finns inom organisationen personer som är väldigt kritiska mot kristendom. På många sätt är den kritiken berättigad också, då dagens kyrkor och samfund i stort används av fienden för att förinta vårt folk och den västerländska civilisationen, ett beteende jag förstås inte vill bli förknippad med.

Hur min andlighet är rent personligt vill jag därför hålla för mig själv. Rent politiskt har jag tidigare i mitt liv legat mer i det facket att jag anser sekularisering av samhället som av ondo. Idag inser jag att nationalsocialismen som ideologi har alla de enande egenskaper som religionen tidigare har haft – utan att för den skull vara en religion. Det är vansinne att, som vissa gör, prioritera att sprida sin religion eller icke-religion framför att rädda sitt folk. Om alla hade en sådan prioritering kommer vi att vara utdöda innan vi ens kommit i närheten av att befria Norden.

I Tredje riket kunde kristna, ateister och olika typer av hedningar kämpa sida vid sida med lojalitet till varandra utan problem och en sådan kultur känner jag även att vi har i Motståndsrörelsen. Vi är först och främst ett folk, som delar samma blod, och vill uppnå samma saker.

När gick du med i Motståndsrörelsen och var det något speciellt som fick dig att ta steget?

Under 2015 så lärde jag känna några av personerna i Näste 6. Det är den enda aktiva nationella organisationen i den delen av landet som jag bor i och det kändes rätt naturligt att söka kontakt med dem, även om jag då inte hade någon ambition att själv gå med.

Jag började även så smått att skriva notiser för Nordfront och delta på vissa aktiviteter. Jag trodde då inte att Motståndsrörelsen var en organisation för mig. Det är svårt att förklara varför så här i efterhand, men det berodde nog på att jag hade en förutfattad mening om vad nationalsocialism är och vad Motståndsrörelsen var för organisation. Ganska snart insåg jag dock att det inte fanns någon poäng med att stå utanför organisationen och valde att ta steget att gå med.

Det som framförallt var avgörande var dels partiprogrammet, som jag tyckte målade upp en positiv bild av vad en modern politisk rörelse vill åstadkomma för att skapa ett bättre samhälle. Samtidigt kändes det varken utopiskt, orimligt eller för kategoriskt. Allt i det känns genomförbart, även om det förstås kan bli svårt och man lovar heller inget som man inte kan komma att genomföra. Dessutom kändes det fräscht och radikalt och påminde inte om andra, liknande program som man läst tidigare. Det var en helhet som kändes logisk och fick mig även att ändra uppfattning i vissa frågor. Det fick mig också att tänka att ”om detta är nationalsocialism, så är jag självklart nationalsocialist”.

Dessutom var det personerna i organisationen, som kändes väldigt ärliga, idealistiska och vettiga helt enkelt. Idag är många människor raka motsatsen: Ytliga, materialistiska och statusfixerade – något jag själv alltid haft väldigt svårt att känna igen mig i och anpassa mig efter. Detta var helt enkelt personer med helt andra värderingar och det märktes på deras sätt att vara.

I oktober förra året blev du tillsammans med både tidigare offentliga personer och mer anonyma aktivister uppe i Näste 6 uthängd av lokalmedia. Hur hanterade du det?

Jag tror att många bygger upp en bild i huvudet över hur det ska vara att bli uthängd innan det sker. Detta gällde även mig och därför var det förstås inte helt lätt att förlika sig med vad som hände inledningsvis. När det väl skedde var det dock inte lika farligt som jag trodde, även om det förstås inte var ett smickrande porträtt som målades upp av varken mig, de andra kamraterna eller vår organisation. På många sätt var detta dessutom en av de smutsigare mediala attackerna mot organisationen under senare tid.

Samtidigt blev det också lite av en befrielse. Både att slippa oroa sig över att det skulle hända, men också att människor i ens omgivning fick visa sin färg. De som bara accepterar mig så länge jag uppfyller en mall som de själva har skapat, eller är fördomsfulla och inte kan skilja på sak och person, är ju inte längre i mitt liv. På liknande sätt fick andra personer i min omgivning visa upp motsatsen. Så det har ju lett till att jag har mindre negativitet runt omkring mig idag, samtidigt som jag kan vara mig själv på ett helt annat sätt.

Det jag tyckte var allra värst var dock när anhöriga fick lida. Det finns alltid fega personer som inte törs framföra kritik personligen, utan istället går via ombud som inte har med saken att göra.

I det stora hela har det dock endast gjort att jag ökat mitt engagemang, blivit mer övertygad och dedikerad samtidigt som organisationen fick många nya tillskott.

Om vi går över till Nordfront, hade du någon erfarenhet av journalistik eller liknande sedan tidigare när du började skriva för oss? Jag vill minnas att du lärde dig grunderna snabbt eller höll en hög nivå redan från början.

Nej det har jag inte. Däremot har jag alltid varit intresserad av språk och att läsa och skriva och har läst retorik- och skrivkurser på både gymnasie- och universitetsnivå vilket kan ha gett mig lite av en tjuvstart.

Dessutom fick jag väldigt bra vägledning och feedback av er som ledde nyhetsredaktionen på den tiden.

Jag som varit nyhetsredaktör tidigare vet att det är en tidskrävande uppgift och du har ett vanligt jobb vid sidan av ditt arbete med Nordfront. Vad är det som får dig att lägga den tid du gör på Nordfront, är det ren pliktkänsla som driver dig eller tycker du att arbetet i sig är roligt och givande?

Mycket är roligt och givande men inte allt. Att skriva nyheter är i regel både intressant och spännande men man kan inte heller alltid välja fritt vad man ska skriva om och då kan det gränsa åt att vara mekaniskt och kanske inte heller alltid lika belönande som annat skrivande. Det är också ett ansvar över att se till att andra personer presterar. Jag tror det är svårt för utomstående att uppskatta hur mycket arbete som jag, du och många andra verkligen lägger ned för att få Nordfront att fungera. Det är där pliktkänslan kommer in. Min ambition har alltid varit att skriva och bidra med mitt, inte att få en viss ansvarsposition. När förfrågan kom var det inte något självklart val för mig och jag tvekade länge, men det som slutligen avgjorde var inställningen att jag bör vara där organisationen anser att jag gör bäst nytta för kampen och för mitt folks överlevnad.

Kan du lite kortfattat och utan att röja några hemligheter förklara hur nyhetsredaktionen som du är chef över arbetar? Så att läsarna får en lite tydligare bild av arbetet bakom kulisserna som annars kan vara lite svårt att förstå.

Nyhetsredaktionen består av ett antal personer som i olika grad har olika ansvar. Det som förenar är att alla är med och leder arbetet med nyhetsrapporteringen på olika sätt. Man kan också säga att vi delar upp tiden mellan oss så att en person alltid är ansvarig för att nyheter dyker upp på Nordfront under en viss given tidsintervall, oavsett om det är andras texter man korrekturläser och publicerar eller sådana man får skriva själv.

Vi rekryterar nya medlemmar till nyhetsredaktionen framförallt bland stödskribenter, vilket är personer som skriver nyheter helt på frivillig basis och som korrekturläses och publiceras av någon ur nyhetsredaktionen. När en stödskribent visar framfötterna och presterar regelbundet kan denna tas med i nyhetsredaktionen.

Som nyhetsredaktör är jag ytterst ansvarig över att planera nyhetsrapporteringen och lägga upp riktlinjer, i samråd med Nordfronts chefredaktör, vad gäller alltifrån vilken typ av nyheter vi ska fokusera på till hur vi skriver dem. Till hjälp har jag Johanna Hagberg, som har varit nyhetsskribent sedan 2013 och som fyller in för mig när jag inte är tillgänglig. Sedan representerar jag och Johanna nyhetsredaktionen i Nordfronts huvudredaktion, där vissa nyckelskribenter och representanter för andra underredaktioner också sitter med. Till huvudredaktionen avrapporterar vi sedan under redaktionsmöten hur nyhetsrapporteringen fungerar och delger även eventuella framtida planer. Sedan håller nyhetsredaktionen också möten då vi planerar nyhetsarbetet. Där delges i sin tur nyhetsredaktionsmedlemmarna vad som beslutats av redaktionen och de direktiv som kommit från chefredaktören och Riksledningen.

Du var ställföreträdande nyhetsredaktör redan i november förra året och fyra månader framåt då jag avtjänade ett fängelsestraff för politiska ”brott”. Hur tyckte du att det gick?

Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde. Av lite olika omständigheter, som dock inte var relaterade till att du avtjänade ditt fängelsestraff, så förlorade vi några medarbetare vid ungefär samma tidpunkt. Jag och Johanna Hagberg hade gemensamt tagit på oss ett ansvar över att nyhetsrapporteringen skulle fungera i din frånvaro och oroade oss att vi inte skulle kunna leva upp till det med tanke på omständigheterna.

Av någon anledning lyckades vi dock få det att fungera vecka efter vecka, tack vare att de som var kvar arbetade hårt och dedikerat. Med tiden kunde vi även rekrytera personer som åtminstone delvis ersatte de medarbetare som slutat.

Idag har vi en nyhetsredaktion som ser helt annars ut än den du lämnade över i november förra året. Det finns något gott även över det, eftersom det känns mer som om att jag leder ”min” redaktion och inte kommer in och tar över någon annans. Med det sagt så hoppas och tror jag på comeback från åtminstone ett par personer ur det gamla gänget.

Hur ser det ut idag, behöver ni fortfarande fler medarbetare?

Som jag beskrev innan så har vi lyckats ersätta några av de medarbetare som tyvärr och av olika anledningar slutade i nyhetsredaktionen. Vi är dock en bit kvar innan vi är kompletta och jag vill påstå att alla i nyhetsredaktionen idag får prestera mer än vad de egentligen har tid med för att få saker och ting att fungera. Tack vare att de medarbetare vi har är lojala och dedikerade idealister så får vi det att fungera, men vi är absolut i behov av fler personer.

Den som är intresserad av att hjälpa till och vara del av Sveriges bästa, ärligaste och mest radikala alternativa nyhetssajt är välkommen att kontakta mig på simon.holmqvist@nordfront.se. Du behöver inte vara en fullärd skribent heller då vi lär upp alla nya personer, framförallt genom kontinuerlig feedback. Under åren har Nordfront haft skribenter som gått från att vara helt hopplösa fall till att bli så kompetenta att de kan lära upp andra och korrekturläsa deras texter. Jag har själv under min relativt korta tid fått se skribenter utvecklas otroligt mycket, vilket har fått mig att inse att det är en färdighet man kan lära sig, precis som allt annat.

Har du några särskilda planer eller ambitioner för nyhetsredaktionen som du kan dela med dig av eller kommer ni köra på som tidigare bara?

Jag är ju redan ganska varm i kläderna i min nya roll, som nu egentligen bara är ny officiellt. Men det viktiga är att nyhetsredaktionen kan växa lite till, vilket gör att vi kan satsa mer på kvalitet än kvantitet då arbetsbördan fördelas mellan fler personer.

På så sätt kan vi fokusera på fler exklusiva nyheter och grävande journalistik i samarbete med vår grävgrupp.

Med tanke på den organisation vi har bakom oss finns det ingen anledning till att Nordfront inte kan bli Sveriges största alternativa nyhetssajt, vilket vore otroligt bra för organisationen då Nordfront för många människor där ute är deras första och mest regelbundna kontakt med Motståndsrörelsen. Det gäller bara att rätt personer kliver fram och visar vad de kan.

Vi har också fördelen att vi är de enda som törs skriva om vissa nyheter, vilket jag tror är en stor anledning till att vi ständigt får fler läsare. Medan andra alternativmedier fokuserar väldigt mycket på brottslighet och nyheter rörande massinvandringen så får man på Nordfront läsa nyheter om spelet som ligger bakom dessa samhällsförändringar – frågor som dessutom ligger helt rätt i tiden.

Eftersom vi, till skillnad från etablissemangsmedia, har för avsikt att ocensurerat beskriva verkligheten så är det lätt att bilden som målas upp blir väldigt dyster. Men även om världen är i dåligt skicka så är inte allt dåligt och det händer förstås även bra saker mitt i allt elände, bland annat tack vare organisationer som Nordiska motståndsrörelsen. Att försöka få in allt fler positiva nyheter är därför också en ambition jag har, att vi inte ska välja den enkla vägen och endast skriva olika varianter av nyheten om att vårt folk håller på att utrotas. Om en läsare kan känna tillförsikt och inspiration att kämpa istället för avsky och hopplöshet efter att ha läst några nyheter på Nordfront så är jag nöjd.

Då tackar jag för din tid och önskar dig lycka till i ditt fortsatta arbete som nyhetsredaktör. Har du några avslutande ord eller något som du vill hälsa våra läsare?

Att det är en ära att få det här förtroendet och att jag tänker göra mitt bästa för att förvalta det väl. Förutom min uppmaning till läsarna att höra av sig ifall de vill hjälpa till med Nordfront, så tar jag förstås även tacksamt emot nyhetstips och andra idéer.

  • Publicerad:
    2017-09-04 10:00