MUSIK • Denna veckas låt kommer från ett kargt men vackert isländskt landskap. Textens mörka budskap till trots är ljudlandskapet med inslag av experimentell rock, otroligt vackert.

Bandet bakom denna veckas låt grundades ursprungligen 1995 som ett black metal band på Island. Redan efter deras första album bytte medlemmarna nästan helt inriktning angående musiken som deras band Solstafír spelade. Stilen blev mer experimentell eller alternativ rock medan man dock fortsatte att använda isländska texter i de allra flesta låtarna.

Veckans låt Fjara (strand på isländska) kommer från bandets fjärde album Svartir Sandar som släpptes 2011. I musikvideon till låten får man följa en blond kvinna iklädd en vit klänning dra något som ser ut som en kista över isländska naturlandskap – och över en strand med just svart sand. Betydelsen bakom den vackert melankoliska och mörka texten – sjungen på det vackra isländska språket – verkar anspela på en man som gett upp hoppet om sitt liv.

Det här är det längsta jag kommer att gå.
Aldrig densamma igen.
Den vidriga vägen kallar mig,
dagen då jag sprang från livet igen.

Om jag vinner den här gången,
kommer det fortfarande att vara slutet för mig.
Min tro ät att ingenting slutar bra.
Detta är slutet för mig.

Dag och natt, hjärtat var oroligt.
Bruten vilja fruset leende.
Rider på, hjärtat pumpar tårar.
Dag och natt går jag ensam.

Ben som ruttnar i jorden,
som dina hemligheter
som du länge hållit ifrån mig.
Men blod väger mer än tystnad.

Trasiga ord, skärvor i din mun,
skär djupare än något sår.
Brutna löften kommer aldrig att bli sig likt.
Ligger som huggormens bett.

Vi rekommenderar först och främst att se den fina musikvideon med dess vida vyer över majestätiska isländska stränder och landskap. Men för den som är intresserad så finns det också ett liveframförande av låten från ett litet vandrarhem i den isländska huvudstaden Reykjavik. Framträdandet ska enligt många ska vara ett av deras bästa någonsin.