Sveriges judar känner sig ”förföljda och övergivna”
ANTISEMITISM • Segerstedtinsitutet har publicerat en rapport om judars upplevelsers av antisemitism i Sverige sedan den 7 oktober. ”Minoritetsstress”, paranoia och känslor av besvikelse var dominerande.
Idag publiceras rapporten Antisemitism i Sverige efter den 7 oktober: upplevelser och konsekvenser av Segerstedtinstitutet vid Göteborgs Universitet. En av redaktörerna är Christer Mattsson, den anti-nationella forskaren som gjort ett namn på att ”bekämpa nazism”.
Syftet med rapporten var att ta reda på vad judar känt och erfarit efter händelserna i Israel och hur det påverkat dem i Sverige. Den handlar alltså inte om de faktiskt utsatts för hot eller hat.
Informationen som man baserar rapporten på kommer från intervjuer med 294 personer via nätet, 27 gruppintervjuer samt att man har granskat 136 medieartiklar. Materialet har sedan tolkats, analyserats och diskuterats.
Många av deltagarna refererade till saker som hänt judar i det förgångna och talade om ett ärvt trauma samt att det som händer idag känns som ”en brännande sår”.
”En deltagare uppger sig inte kunna ta del av nyheterna eller ens ’åka in till centrum’ på grund av ’[a]llt hat som översköljer oss från alla håll’. Denna övertygelse om att resten av världen har negativa avsikter gentemot en är enligt vissa forskare ett vanligt inslag i judisk och särskilt israelisk mentalitet.”
Uttrycket ”minoritetsstress” används i rapporten för att beskriva de intervjuades känslor. Även om de inte drabbats av någon antisemitism så föreställer de sig att det kan hända när som helst. Dessa katastroftankar ledde till ändrade vanor och kunde relateras till ångest, depression och störd sömn.
Rapporten visar att det finns en besvikelse bland judar i Sverige gentemot media för att de i mångt och mycket har bevakat konflikten utifrån Palestiniernas perspektiv. Detsamma gällde deras känslor för polis och makthavare då man ansåg att de gör för lite för att skydda dem. Men det var en uppfattning som även fanns gällande icke-judar som man inte tyckte att förstod judarna. Det sistnämnda bidrog till att många sökte sig allt mer till den egna gruppen och hos en del fanns det även tankar och planer på att lämna Sverige.