KAPITEL 14. Hela folket – män och kvinnor, unga och gamla – kan och bör vara tappra på sitt eget sätt.

Hjältemod är inte skänkt till alla. Tapper måste var och en vara.

Hjältemod är ett kall, som alla måste kämpa för när ödet kräver det. Men inte var och en som strävar efter hjältemod är också en hjälte.

Tapperhet är en plikt för varje tysk människa. Och varje genuin tysk kan och måste vara modig.

Som när det gäller allt i livet, så är för all tysk framtid ledaren också en tapperhetens förebild. Han har visat det tyska folket att inom de naturliga levnadslagarna finns det för en tysk inget som heter “omöjligt”. Med tapperhet kan varje fara trotsas, varje motståndare övervinnas, varje svårighet elimineras. Tapperhet leder till att under sker.

Sällan är samspelet mellan kropp, själ och anda så tydligt som vid tapperhet. Tapperhet förutsätter på samma sätt tukt av kroppen, tukt av andan och tukt av själen.

I sport och fysiska aktiviteter ställs tapperheten på prov. En sportlig hållning kommer inte bara till uttryck i spänstighet och muskelstyrka utan i den uthålliga, beslutsamma tapperheten. Tapperhet med vilken farorna med sportslig tävlan och träning bemöts och obehagen av envist stärkande och skolande övervinns.

I ur och skur måste tapperheten visa sin hållbarhet. Himlen har inte givit den nordiska människan evig vår, eftersom den ville göra honom stark. Den har inte givit honom evig sommar, för den vill bevara honom från slapphet. Förutom vår och sol har den allsmäktige givit det tyska folket hårda stormar och kalla mörka vinterdagar. Att stå emot stormen och den iskalla vinterkylan med full energi, är ett prov på tapper nordisk hållning.

Vid olyckor, skador och sjukdomar visas vem som är tapper. Det finns människor som blir odrägliga när de är sjuka, de plågar sina vårdare även om deras smärtor inte är outhärdliga. Men det finns också människor som visar mod i sin sjukdom, som utstrålar en fantastiskt tapper inställning även under de bittraste smärtorna och kvalen och förblir anspråkslös även i de fall där de skulle ha rätt att vara krävande.

Man måste vara tapper i det dagliga livets alla möjliga svårigheter, lidanden och faror. För varje person, som inte lättsamt glider genom livet eller avtrubbad fördummar sitt liv, kommer att uppleva obehagligheter som det gäller att övervinna, konflikter som måste hanteras och faror som måste överkommas. Genom livet måste en person ofta övervinna svårigheter helt på egen hand. Då finns endast tapperheten, det modiga handlandet och en bestämd framåtsträvande attityd till hjälp.

Tapperhet är inte mannens privilegium. Kvinnorna och mödrarna, pojkarna och flickorna, de har alla den stolta rätten och den heliga plikten att vara tappra.

Tapperhet är bra. Feghet är dåligt. Det är inte hela världen om någon har begått några misstag under sitt liv, så länge personen alltid agerat tappert i sitt livs ödesfyllda stunder och i vardagens mindre sysslor.

Tapperhet ger dig lycka. Det finns människor som uthärdar sitt öde med envis bitterhet och det finns människor som fulla av mildhet tålmodigt spelar offerlam med vemodig blick. Allt detta har inget att göra med tapperhet. De tappra möter livet med energiskt och glatt mod. Glad och stolt, upprätt och fri, skrider den modige in i framtiden – även om han ser döden framför sig.

Tapperhet är alltid livsbejakande. Den tappre står stadigt i livet. Han skulle aldrig söka sig ur en svår situation genom att fly in i döden.

I det vardagliga livet måste denna tapperhet bevisa sig så att den kan leda till seger även i avgörande ögonblick. Tapperheten måste övas i fredens tider så att folket kan bestå i krig. Tapperhet kan inte i allvarets timma snabbt hämtas ur ett gammalt vapenskåp. Tapperhet hör till den tyska människans eviga attityd. Eftersom han i krig och fred alltid är tapper, är gud med honom.


  • Publicerad:
    2020-03-20 12:00