KOMMENTAR. Paulina Forslund skriver om hur toleransen försvagar svenskarna och banar väg för förtrycket av vårt folk.
Tolerans. Ett i allra högsta grad nutidens ord. Ett ord som genomsyrar den rotlösa svenskens själ. Ett ord som de högst intoleranta använder för att kontrollera, domdera och sist men inte minst vinna mark.
Det börjar redan bland förskolebarnen. Där de svenska barnen uppmanas att tidigt anamma de kristna ideal och rättesnören som nu mer eller mindre tagits över av pk-vänstern. Floskler om ”Allas lika värde”, att vända andra kinden till och ”är du snäll mot den dumme/elake blir denne snäll”.
Våra unga sondmatas med dessa toleransens gifter. Det som händer är att vi tum för tum, sakta men säkert förlorar. Vi förlorar inte bara vår rätt till försvar. Våra kommande generationer fråntas själva förmågan att tänka kritiskt, eller försvara sig. När icke-svenskar många gånger uppfostras i extremt patriarkala strukturer likt de vårt folk levde efter i det medeltida kristna Sverige, så fostras våra söner och döttrar av helt andra ”manliga” ideal.
I vårt samhälle har den svenske mannen inte längre rätt att vara en man. Inte ens på ett sunt och balanserat vis, likt fäder bara någon generation tillbaka fortfarande var. Nu ska istället unga pojkar vara toleranta och gärna androgyna. De hamnar här direkt i ett underläge som oftast blir som mest tydligt i puberteten. Svenska killar rånas, förnedras, förlöjligas. De har likt sina systrar blivit ett lätt byte. De är ofta även i ett numerärt underläge då främlingarna rör sig i större grupper.
I den mångkulturella västvärlden framställs den icke-vite mannen som stark, manlig, vital och sist men inte minst åtråvärd. Våra söner ska se upp till dem och våra döttrar ska vilja föra dessa gener vidare. Frågan är var någonstans vi vuxna kan träda in och göra något för att rusta våra unga rätt?
Jag får här understryka att jag inte på något sätt eller vis förespråkar en liknade uppfostran som jag tidigare nämnde, då vi levde efter kristna kvinnoförtryckande ideal. Däremot är jag som många av ni läsare redan vet högst inne på att vi män och kvinnor ska utgå från naturliga feminina och maskulina ideal. Där man och kvinna kompletterar varandra och backar upp varandra.
Jag tror att våra män måste börja tala deras språk och visa i kraft och handling att det räcker. Hur mycket jag, som den nordiska kvinna jag är, skulle vilja ta den striden själv så kommer dessa ”män” inte lyssna på mig eller någon annan kvinna. Nordens fäder, äkta män, far-/morfäder och bröder måste börja tänka mer strategiskt och åter sätta hårt mot hårt.
Man ska inte kunna komma hit och våldta. Män ska inte våga råna unga svenskar. Vi svenskar/nordbor behöver bli intoleranta. Först då har vi en chans att återta vårt land igen. För som det är nu härjar de fritt. Och det var våra ”folkvalda” förrädare till politiker som släppte fan över bron. Men det är upp till oss att stoppa det!
Hoppa till huvudinnehåll
