KOMMENTAR. I helgen deltog Simon Lindberg på Nordiska motståndsrörelsens aktivistdagar i Danmark. Här skriver han om sina reflektioner kring det och etablerandet av den danska grenen.
Tidig morgon i lördags åkte jag tillsammans med kamrater från Näste 3 över Öresundsbron mot Danmark för att delta på organisationens första aktivistdagar någonsin i landet. Kl 10 skulle det dra igång och vi ville vara där i god tid innan.
Väl på plats, långt ute på den danska landsbygden, möttes vi av en mysig liten stuga omgiven av fantastiskt vacker natur. Att stugan var utsmyckad med Tyrrune-fanor och dessutom frontades av sunda danska kamrater, såväl nya som välbekanta ansikten, gjorde inte ankomsten sämre.
Här skulle vi komma att tillbringa de kommande 30 timmarna för att lära känna de danska motståndsmännen (och kvinnorna) bättre, lyssna på intressanta föredrag och inspirerande tal samt delta på kampsportsträning och Motståndsrörelsens fysiska test för aktivister. Givetvis blev det också en del mat att förtära och ett svalkande dopp i det närbelägna havet. Helgen var mycket lyckad.
Vi har historiskt sett haft en hel del problem med att lyckas etablera organisationen i Danmark och det är många, ibland frustrerande, arbetstimmar som låg bakom det första större rekryteringsmöte vi styrde upp i höstas. Där lyckades vi dock knyta till oss en del riktigt dedikerade och ideologiskt övertygade människor som var villiga att offra sig för att få Nordiska motståndsrörelsen att slå rot också i Danmark.
Efter det mötet har det rullat på i god fart. Närmare 200 aktiviteter har genomförts bara sen årsskiftet varav vissa har hållit mycket god standard även med svenska mått mätt. Jag tänker exempelvis på aktionen mot den mångkulturella terror-konsten i Köpenhamn, mot den folkfientliga ”konstnären” Per Arnoldis utställningar, sopaktionerna, samt de många banderollaktioner som genomförts. Egen propaganda har tagits fram, filmer har lagts upp och allt fler artiklar har börjat komma upp på Nordfront.dk – en hel del översättningar från våra nordiska sidor, men också några egenskrivna artiklar. Alltsammans har lett till massiv medieuppmärksamhet och att medlemsansökningar strömmat in.
Det var med stor stolthet både från min och mottagarnas sida jag delade ut de första aktivistpinsen till dansktalande nordbor. Det mycket väl uppstyrda arrangemanget med aktivistdagarna var den sista bekräftelsen jag personligen behövde för att på riktigt kunna erkänna att vi nu har lyckats. Nordiska motståndsrörelsen är i Danmark för att stanna!
Med det sagt menar jag inte att organisationen än så länge är lika stark som i Sverige, Norge och Finland. Jag menar inte heller att vi inte har några utmaningar kvar, men en god grund är lagd som vi nu kan fortsätta arbeta hårt för att bygga vidare på. Vi har nu drivkraften, kunskapen och viljan att kunna växa också i Danmark och potentialen är stor.
Tillsammans med Island, där organisationen också växer sakta men säkert, har vi inom våra egna led redan lyckats med visionen om att ena Norden. Vi är inte fem organisationer i fem olika länder som samarbetar med varandra. Vi är en och samma organisation verksamma inom, det i visionen, redan enade Norden. En gång sa Emil Hagberg att de fem grenarna av Nordiska motståndsrörelsen kan symboliseras som fingrar och att dessa tillsammans utgör en knuten hand. Den knutna hand som ska slå sönder dagens folkfientliga regimer för att sedan bygga upp en ny stark stat där det nordiska folkets överlevnad och frihet står säkrat för tusentals år framåt!
Läs det danska reportaget om aktivistdagarna här.
Hoppa till huvudinnehåll
