RECENSION. Henrik Gustafsson har läst Anders Nilssons bok om Asatron och dess förhållningssätt till det moderna samhället.

Anders Nilsson är europeisk ledare, folkbuilder, för det internationella asatrosamfundet ”Asatru Folk Assembly.” Tidigare i år utkom hans högintressanta och djuplodande hednisk-andliga skrift ”Wotans väg” på Logik förlag.

Detta är verkligen en bok att begrunda och kontemplera. Det är en utmärkt inspirationskälla för den som vill försöka förstå sig själv och vårt folk på ett djupare plan. Det här är en bok som jag skulle vilja köpa in ett större antal av och skänka till familjemedlemmar och nära vänner.

Förordsförfattaren Linus Borgström skriver att Nilssons bok kommer ”att utgöra en av grundpelarna för Asatrons återtåg i den moderna värden”. Jag kan inte göra annat än att hålla med.

Varandets olika delar
Nilsson delar upp vårt varande i flera olika delar. ”Lik” betecknar vår fysiska kropp. Den jämförs med ett akvarium. På vattnet däri flyter en båt som föreställer ”Ek”; jaget.

Fiskarna i vattnet, samt växter och stenar på botten symboliserar våra minnen. Själva vattnet står för anden, som kallas ”Ond”.

”Vattenytan är den gräns som avskiljer det medvetna jaget från de mer dolda aspekterna av vårt inre, så för att få tillgång till ditt inre djup måste ytan bli så pass stilla och klar att du kan se ner i vattnet.”

Sanden på bottnen symboliserar ”hamingjan”: ”det av våra förfäder inkodade minnet.” Med ett mer modernt språk skulle det kunna kallas DNA. Mönstren som bildas på botten är mycket mer orörliga än dem som bildas på vattenytan. Det är också de mönster som förs vidare till kommande generationer.

Allting föds, dör och intar nya former. Det gäller såväl individer som samhällen och civilisationer. Inom asatron betonas att delar av människan lever vidare i olika former.

Livsenergin försvinner aldrig. Ur trädet som faller till marken och blir till jord växer ett nytt träd. Inom asatro är tiden och historiens lopp cirkulära. Det går inte från början till slut utan fortsätter hela tiden.

Blodsminnet
Nilsson beskriver vårt minne som ”ett enormt arkivskåp där vi kan hitta lösningar i vår nutid ur det förgångna”. Inom asatron betonar man även att det finns ett förfädersminne som är nedärvt från föregående generationer. På grund av detta menar man i Asatru Folk Assembly att enbart personer som kommer från de indoeuropeiska folken kan utöva deras tro.

Det finns även ett kollektivt minne som är ”den samlade informationen och kunskapen hos ett folk, en ras”. Det är genom denna vi får en ”känsla av samhörighet med vissa symboler och mytologier”.

Vårt nedärvda minne formas ständigt och påverkar kommande generationer. Varje person kan härigenom påverka sitt folks öde, vilket är tätt förknippat med blodet. Detta förklarar även det vanliga talesättet att ”man har det i blodet”.

Själen som kroppens förare
Om kroppen är en bil så liknar Nilsson själen, eller anden, vid dess förare. Utan förare förlorar bilen sitt syfte. Jag tolkar det även som att anden utgör vår koppling till helheten. ”Utan Ond, ande, blir vi levande döda – ljuset är tänt men ingen är hemma.”

Det blir svårare att navigera fordonet ju mer det stormar i sinnet hos föraren. Yttre omständigheter påverkar förmågan att framföra fordonet; kroppen. I mångt och mycket beror detta på hur man själv tolkar intryck som kommer utifrån.

I dagens samhälle bombarderas vi ständigt med information som kan skapa oordning i våra sinnen. Att fokusera på ett högre syfte med livet i dagens moderna samhälle kan verkligen vara en utmaning.

Att övervinna rädslan
Nilsson menar att de som gett upp makten över sina liv med all rätt kan kallas för levande döda. Jag vill påstå att det är dessa som låter globalisterna styra ohämmat över dem.

Det är ofta vi själva som fantiserar och bygger upp murarna mellan oss själva och livet. Rädsla är i synnerhet något som gör människor handlingsförlamade. Det verkar som att våra makthavare ständigt vill se till att vi lever i rädsla.

Hoppet däremot ger människor tron att de kan förändra allting. Tron kan fylla oss med kraft och motivation. En person som besjälas av detta kan egentligen inte besegras av någon övermakt.

Jag tolkar det som att Nilsson vill hjälpa läsaren att få livselden att brinna starkt. Vi bör inte låta någon utomstående kraft trycka ner eller försöka släcka den. Blodets eld och kraft kan ta sig uttryck i fantastiska former om man låter det flyta fritt. Hur mycket syre som tillförs elden är det dock i stor utsträckning du själv som bestämmer.

Revolt mot det moderna samhället
Nilsson betonar att man själv har makten att skapa sin framtid, såväl för folket som på ett personligt plan. Det krävs dock att du gör ”revolt mot det moderna samhället och dess negativa påverkan på ditt liv”. Det krävs att man förstår att man är något mer än de ytliga etiketterna som vi själva och omvärlden hakar upp sig på.

Nilsson jämför gärna människorna med träden. De har rötterna i jorden och riktar sina grenar mot solen. Häri förenas jord och himmel. ”Trädet är bron mellan vår fysiska värld och den metafysiska.”

Vi bestämmer själva om vi ska behärskas av kaoskrafter eller om vi ska följa blodets röst och vara en skapande kraft. Den som vill påverka eller hjälpa sitt folk behöver också börja med sig själv. Inuti dig själv finns egentligen all information som behövs, bara man är kapabel till att nå fram till den.

Att väcka Oden hos folket
Nilsson benämner vår urgamla arketyp för ohämmad inspiration, men även raseri, med ”Wodhans”. Ordet härrör från något som betyder vind eller att blåsa. Det är förstås också starkt förknippat med Oden. Det kan rentav påstås att det är guden själv som tar en person i besittning när de uppfylls av detta. Nilsson skriver att man då hamnar i ”Wodes makt”.

Kan vi väcka och frambringa den urgamla bilden av Oden för folket så kan vi även dra svärdet ur stenen och blåsa liv i vårt folks själ. Den finns kvar, om än slumrande, i vårt kollektiva undermedvetna.

Trots att det ständigt nedtrycks i vår moderna värld finns en enorm kraft där. Något som aldrig kan kuvas så länge det ännu flyter ariskt blod i den här världen.

De som väcker Oden i sig själv kan uppleva att de får obegränsade krafter och att allting är möjligt. Det kan ha varit detta som kännetecknade krigare som beryktades vara hårda som stål, eller skott. De hade kraften att handla rätt utan att frukta något. De utgjorde även ett exempel för andra att följa när de gick segrande ur strider emot alla odds.

Lyckan står den djärve bi
Nilsson skriver att: ”Denna världen styrs för tillfället av ficktjuvar och trollkonstnärer”. Att de kan behålla sin makt beror dock enbart på oss själva. Så länge man låter sig styras av dem så kan man aldrig bli en fri individ. Samma sak gäller förstås även vårt folk.

Han betonar hur vi inte ska låta andra färga vår själ eller skrämma oss till lydnad. Våra friheter är ingen självklarhet eller automatisk skänk från ovan. Det kan inte finnas någon frihet ifall ingen med kraft försvarar den. Om vårt folk fortsätter att välja bekvämlighetens väg har de inte heller gjort sig förtjänt av att vara fria.

Jag tänker att friheten är något man ständigt måste tillkämpa sig. Det är också de som gör detta som vinner framtiden. Detta stämmer väl överens med talesättet att lyckan står den djärve bi, eller att ödet ler mot denne.

Hemsida för Asatru Folk Assembly i Skandinavien:
https://www.afaskandinavien.com

Litteratur:
Nilsson, Anders. (2020). ”Wotans väg”. Logik förlag.

  • Publicerad:
    2020-06-11 11:00