KOMMENTAR. Martin Saxlind skriver om hur många nyvakna vänsternationalister fortfarande verkar ha en vänsterliberal värdegrund.
Joe Nilsson i en intervju med Exakt24.
På Nordfront och i Radio Nordfront har vi tidigare uppmärksammat hur delar av den mer fristående och radikala vänstern har börjat bryta med den politiskt korrekta vänstern och bli mer nationalistisk och invandringskritisk. I grund och botten är detta något positivt, men det finns också en fara i att de här aktörernas uppvaknande inte går tillräckligt långt. Människor som fortfarande identifierar sig som kommunister eller marxister kommer till exempel ha svårt att helt frigöra sig från kulturmarxismen, som är ett av fundamenten för den politiska korrektheten.
Ett exempel på detta såg jag idag när jag läste Expos artikel ”Det våras för röd nationalism”. Före detta KP-medlemmen Joe Nilsson, som numera är ordförande för vänsternationalistiska Framåt Sverige, viker där ner sig inför Expo och säger till tidningen att han inte kan samarbeta med uttalade nazister och fascister. Expo avslöjar sedan att en av personerna i styrelsen för Framåt Sverige på 1990-talet var en framträdande ”nazist”. Nilssons svar på detta verkar ha varit att ”man måste kunna få lägga saker bakom sig och gå vidare”.
Detta blir bakvänt enligt mig. Ja, man ska ge vissa människor en andra chans. Men det är ni kommunister som i hela era liv politiskt understött massinvandring och mångkultur som ska be om förlåtelse nu, inte de som redan på 1990-talet stod upp för att Sverige är svenskarnas land.
Kommunister har varit en del av det politiska problemet i Sverige medan ”nazister” alltid varit de som haft rätt i sak. ”Nazister” har hela tiden sagt att integration av alltför främmande folkgrupper är omöjligt. ”Nazister” varnade för gruppvåldtäkter och svenskfientligt våld innan dessa brott blev vardagsmat. ”Nazister” har också sett igenom folkutbytesagendan och vilka aktörer och intressen som legat bakom den.
Jag skriver ”nazister” inom citattecken för att det är ett komplicerat begrepp. När en kommunist tänker på en ”nazist” får han upp två nidbilder:
1. Alkoholiserade och våldskåta skinnskallar med lägre IQ än genomsnittet i södra Afrika.
2. Ondskefulla tyska psykopatgenier som på 30-talet sadistiskt massmördade judar bara för att man tyckte att det var kul.
Detta är de två nidbilder som politiskt korrekta medier och filmbolag förmedlar till allmänheten. I verkligheten är nazism – eller nationalsocialism som det egentligen heter – en ideologi och världsåskådning. Det som förenar nationalsocialister är alltså hur de ser på världen och hur man tycker att samhället i grova drag politiskt bör organiseras för att fungera bra. I övrigt kan nationalsocialister skilja sig åt väldigt mycket i hur de är som personer, precis som det är bland marxister och anhängare av andra ismer.
En annan problematisk sak Nilsson säger till Expo är detta:
Framåt Sverige värderar inte människor efter etnicitet, sexuell läggning eller religiös tillhörighet. Vi har slängt ut folk som inte skrivit under på detta.
Detta låter exakt som det gamla vanliga politiskt korrekta värdegrunds-svamlet. Hur man värderar människor är extremt komplicerat, men begreppet ”människovärde” är ett ord som vänsterliberaler och kulturmarxister använder för att manipulera den offentliga debatten. Istället för att prata om fakta eller rationellt pröva åsikter så döms de som anses bryta mot den heliga tron på ”alla människors lika värde” ut som kättare man inte behöver lyssna på.
Personligen har jag mycket åsikter om etnicitet, sexualitet och religion, men för enkelhetens skull nöjer jag mig med att här nedan lite kortfattat och ur ett allmänt nationalistiskt perspektiv problematisera påståendet att det inte går att värdera de sakerna.
En nationalist bör värdera sitt eget folk högre än andra folk i bemärkelsen att han generellt känner sig mer hemma och till freds i sällskap med folkkamrater än med främlingar som inte ens talar hans språk. En svensk nationalist värderar också svenskar högre i Sverige på så sätt att han anser att det här är vårt land och att inga andra folk har en självklar rätt att bo här. Det här betyder inte att man önskar andra folk något illa eller inte kan uppskatta andra kulturer, vi vill bara vara herrar i vårt eget hus.
Vad gäller sexuell läggning är en självklar nationalistisk åsikt att folket ska överleva och därför måste reproducera sig, och ur den synvinkeln är heterosexualitet mer värdefullt än andra sexuella läggningar. Det innebär inte att folk som är icke-heterosexuella helt saknar värde eller ska berövas alla rättigheter, men ur ett visst perspektiv är de helt enkelt mindre värdefulla för samhället. Ur ett folkligt perspektiv kan man också spekulera i att de som inte kan skaffa barn generellt sett är mindre benägna att tänka på nationens framtid.
Angående religiös tillhörighet kan man definitivt betrakta vissa religioner som mer problematiska än andra. En nation har dessutom oftast en eller flera religioner som ingår i nationens traditionella kultur och därför har en historisk särställning i förhållande till andra religioner som dykt upp i landet i modern tid.
Särskilt vad det gäller etnicitet kan en nationalist idag inte tillåtas vara en verklighetsfrånvänd liberal som teoretiskt stirrar sig blind på individers värde och rättigheter. Det svenska folket har hastigt och väldigt olustigt på några decenniers tid kraftigt trängts undan i sitt eget land och det invandringsrelaterade kaoset breder ut sig alltmer i samhället. Om detta får fortsätta kommer svenskar bli en minoritet i landet som helhet om några decennier till, om inte tidigare. För att vända den här utvecklingen måste man våga kosta på sig att vara lite intolerant och generaliserande. Det betyder inte att man hatar andra folk eller raser, det handlar bara om att man älskar sitt eget folk och ber oinbjudna gäster att åka hem.
En bra framtid för Sverige eller ett stort misstag som borde undvikas?
Frågan är om de nyvakna vänsternationalisterna klarar av att verkligen bryta med den gamla och dysfunktionella värdegrunden. Om de gör det förlåter jag dem deras gamla synder och kan tänka mig att samarbeta med dem, men om de inte gör det är de fortfarande en del av problemet och en kontrollerad opposition i stil med Sverigedemokraterna och Bulletin.
Hoppa till huvudinnehåll
