Den återkommande ledarskribenten Lilian Sjölund, som har gjort sig ökänd genom att försvara våldtäkter och hetsa mot politiska motståndare med bisarra uttalanden, har nu skrivit en ledare på nättidningen helahalsingland.se där hon ger uttryck för att hon vill strypa motståndet som börjat flamma upp inom det svenska folket. Den fria pressen, som hon kallar det, menar hon är lika viktig i dag som den var under 1930-talets Europa och Andra världskriget för att stoppa ”ondskan”.
I sin ledare ondgör hon sig över nationella och regimkritiska medier på nätet. Hon anklagar sidorna för att förvränga verkligheten och för att skapa konflikter genom att använda yttrandefriheten i fel syfte och påstår att de tankar och idéer som inte passar henne skall likställas med ondska. Att Sjölund själv inte står för yttrandefrihet verkar hon inte förstå trots att hon själv skriver det: ”’Gammelmedia kallas föraktfullt för politiskt korrekta av antagonisterna. För att vi inte släpper igenom ondskan på våra insändarsidor eller hemsidor.”
Det är även provocerande för Lilian Sjölund att andra kräver att media ska stå upp för den yttrandefrihet som de själva säger sig stå för: ”Censur och rop på yttrandefrihet används också som slagord och försök till provokation i ett helt annat och mycket tvivelaktigt sammanhang. När inte de onda krafterna får använda etablerad media till sin propaganda, startar de egna internetsidor.”
Att många kommentarer inte släpps igenom och att man inte kan skriva om de verkliga samhällsproblemen menar hon beror på att en ”riktig” tidning har en ansvarig utgivare och redaktör ”som går i god för att det du läser är sant och relevant”. Även Nordfront har en ansvarig utgivare och redaktör, vilket dock inte hindrar oss från att skriva om den verklighet vi lever i trots den häxjakt regimkritiska medier får utstå.
Den kris som etablerad media i dag genomgår skyller Sjölund på läsarna som inte längre är i behov av hennes lögner, vinklingar och skönmålade verklighet:
”Och när mediebranschen genomgår en kris som skulle kunna tolkas som att demokratins invånare inte har något behov av upplysning och sanningssägare längre”.
Relaterat: Kamp mot ondskan
Hoppa till huvudinnehåll
