PEACE & LOVE • Daniel Olofsson bjuder på en motvikt till dagens krigshets i en riktigt kärlekslista.

Just nu är världsläget kanske det mest kaotiska det har varit sedan 1940-talet och allt som det innebar. Det pågår just nu ett krig i vår närmiljö och det råder spänningar och hotfulla stämningar på flera plaster runt om i världen. Följer man med i media så känns det som skrämselpropagandan skruvas upp alltmer för varje dag. Nu är det förvisso krig i Ukraina men hetsen och rädslorna som piskas upp går det inte att ta miste på. Nu ska vi även vara rädda för Kina, terrorister och kärnvapen.

I en handvändning gick det lilla neutrala Sverige från att ha en i stort sett helt enig riksdag mot NATO för att nu helt plötsligt vara stolta över att vi får vara med i denna krigsallians. Med en statsminister som dessutom inte verkar vara främmande för att vi ska ha just kärnvapen inom vårt lands gränser.

Jag som är så pass gammal minns när vi i Sverige i det närmaste rustade ner försvaret totalt och ansåg att krig är något man löser bäst med dialog och diplomati och inte bomber och granater. I dag kliar man sig i huvudet och undrar hur de ondskefulla krafterna som styr världen egentligen kunde få en så här enorm makt? Hur kunde de lyckas med att sälja in krig, elände och död och skapa denna värld vi just nu lever i som är en mardröm av rädslor, misstänksamhet, splittring och bävan inför framtiden.

Vad hände egentligen med fredsrörelsen som vi växte upp med och vad hände med tanken på en värld där mjuka värden som trygghet, gemenskap och omtanke var ledstjärnor? Var är tankarna på fred och förståelse istället för upprustning för krig?

Med den här artikeln tänker jag försöka vara en motpol till dagens krigshets och bjuda med er läsare på en liten tidsresa. Jag tänkte att vi skulle åka tillbaka i tiden till slutet av 60-talet, en tid inte alltför långt tillbaks men likafullt en tid som ligger väldigt långt ifrån den värld vi just nu lever i.

Under denna resa tänkte jag att vi skulle fokusera på budskapet som i stort genomsyrade all musik mellan åren 1967-71, kärlek. Detta kan låta banalt men som nationalsocialist drivs jag främst av just detta, kärlek. Och nu menar jag inte bara kärleken till mitt folk utan kärleken till friheten, naturen och det som verkligen är viktigt här i livet.

Med det sagt tänkte jag tipsa om tre skivor från denna epok som återspeglar detta på ett utmärkt sätt.

3. H. P. Lovecraft

H. P. Lovecraft var ett amerikanskt psykedeliskt rockband/folk rockband som bildades i Chicago 1967. De tog namnet efter allas vår favoritskräckförfattare, tillika ”våran kille” Howard Philip Lovecraft. Jag har även skrivit en Veckans låt om honom.

Bandet släppte bara två album under sin korta karriär men just dessa två album är rena mästerverk och de fångar tidsandan precis på sättet som gör att man älskar musiken från den här perioden. Här experimenterar man med olika instrument och blandar folkmusik, pop och rock på ett utsökt vis.

Tidsandan och kärleksbudskapet ligger över båda skivorna som ett blomdoftande rosa skimmer och man slås än en gång av hur rutten tid vi verkligen lever i just nu. Även om bägge skivorna är mästerverk så skiner kanske deras första lite mer.

2. Eclection

Eclection var ett folk rockband som bildades i England 1967 av bland annat den norske Georg Hultgren och Kerrilee Male från Australien. Bandet släppte bara en skiva innan de upplöstes 1969. Den självbetitlade skivan släpptes 1968 och är kanske just det, eklektisk. Här bjuds vi än en gång på en ordentlig dos av den underbara tidsandan. Här slår nästan kärleksbudskapet knut på sig själv och man kan inte låta bli att känna hur hjärtat blöder lite när man än en gång får en käftsmäll av vilken ondskefull och fördärvad tid vi lever i just nu.

1. Love

Love är ett amerikanskt rockband som bildades 1965 i Los Angeles av den nu avlidne Arthur Lee. Att bilda ett band som heter kärlek år 1965 kanske ger en liten fingervisning om vad det är för slags musik. Folk rock, garage rock, psykedelisk rock och pop blandas friskt i materialet som skulle komma att bli 10 album. Personligen tycker jag det är lite märkligt att inte Love har blivit mer erkända än de faktiskt är. För i dessa 10 album ryms så mycket fantastisk musik som kvalitetsmässigt kan mäta sig med de andra amerikanska giganterna som The Byrds, Jimi Hendrix eller Jefferson Airplane.

Just deras tredje skiva från 1967, Forever Changes, fångar målet som vi har på vår lilla tidsresa likt de övriga stoppen vi gjord på den musikaliska utflykten till det spännande 60-talet. Här experimenteras det friskt likt de andra men här ryms en annan ton av allvar som är lite svår att sätta fingret på. Kanske är det ett mått av vemod inför framtiden?

För det är ju som man ofta säger om något låter för bra för att vara sant är det oftast det. Och att världen skulle kunna enas kring fred, kärlek och förståelse är ju något som verkligen skulle visa sig vara något som är för bra för att vara sant…