RECENSION. Med anledning av den kommande fortsättningen av eposet om krigsveteranen John Rambo har Dennis Hopper läst boken som hela mytologin om Rambo bygger på och fördjupat sig.

I början på 70 talets Amerika, bland krig i Vietnam, politikermord och raskravaller fick läraren i litteratur vid Penn State University, David Morell, idén att skriva en bok. Boken han skrev kom att heta First Blood eller Tvekampen på svenska, den har översatts till 26 språk, utgetts i mängder av olika upplagor och självaste Stephen King använde sig av den i sitt arbete som lärare i kreativt skrivande innan hans själv också slog igenom som författare.

Bland Morells elever fanns många veteraner från kriget i Vietnam. Då de flesta var ungefär i samma ålder som honom hade de svårt att acceptera hans auktoritet som lärare och han började engagera sig på ett djupare plan i ett försök att skapa något slags band till dem.

Det visade sig att de flesta av dem var mer eller mindre förstörda av sina erfarenheter. Mardrömmar, svettningar och ilska var något som plågade de flesta och hans tankar om Rambo började ta form, tänk om någon av dem skulle använda sina specialkunskaper vid tex ett rasupplopp eller en antikrigsdemonstration?

Vid den här tiden utmynnade ofta krigsprotesterna i kravaller och närmast krigstillstånd med polisen, något en elitsoldat kunnat utnyttja extremt effektivt. Men hans tankar kretsade även runt poliserna, det skulle ju kunna finnas någon liknande bland dem, någon som skulle kunna knäckas i tumultet och börja använda sina krigskunskaper till att skapa kaos.

Morell har i vissa intervjuer sagt att han skrämdes mycket av krigsveteranen Audie Murphy, en soldat som bevisligen tog med sig bitar av kriget hem till Amerika.

Audie Murphy blev berömd som amerikas mest dekorerade soldat under andra världskriget med över 240 tyskar på sitt samvete, 24 medaljer, en mängd befälsgraderingar och senare även som skådespelare i över 44 amerikanska storfilmer under åren 1948-1969. Men det var inte hans kamp mot nationalsocialismen som skrämde Morell, något som är nog skrämmande i sig, utan att Murphy utsåg sig själv som en slags ”hederssheriff”.

Men allt var långt ifrån frid och fröjd för den amerikanske hjälten. Murphy sov med en laddad revolver under kudden och led av posttraumatisk stress, något han skulle kämpa med för resten av sitt liv. Han blev beroende av sömntabletter och byggde ett speciellt sovrum i sitt garage. Hans första fru Wanda Hendrix har sagt att han hotat henne med pistol och att han led av fruktansvärd ångest när han läste om tyska barn som blivit föräldralösa i kriget.

Han tyckte livet var alltför händelselöst efter kriget så han började umgås med poliser och var med på olika tillslag och han drog sig inte heller för att jävlas med tonåringar, sägs det. Han började ta lagen alltmer i sina egna händer och förde ett privat krig mot sin omgivning, vilket han pga. sin krigshjältestatus undgick åtal för.

Vi kan nog gissa att det är här Morell hämtat en del av sin inspiration ifrån, både till Rambo och hans nemesis, att kriget inte lämnar dig även om du lämnar kriget, något som tål att tänkas på då det väller in främlingar från diverse krig til dagens Sverige.

Namnet Rambo fick Morell intressant nog från ett svenskättat äpple som hans fru bjöd honom på, nämligen äppelsorten Rambo som togs till Amerika av svensken Per Gunnarsson Rambo. Per Gunnarsson bodde vid Ramberget i Göteborg och tog sig namnet Rambo efter nämnda berg och han var för övrigt en av de första svenskarna som satte sin fot i det nya landet.

I boken har Rambo inget förnamn medan han heter John i filmen. Namnet John togs efter sången When Johnny comes marching home, helamerikanskt hela vägen i sann Hollywood-anda. Filmen tappar tyvärr mycket av meningen med berättelsen, just hur karaktärerna förändras av omständigheterna och att vi som läser inte riktigt vet vem vi ska sympatisera med ju längre historien fortlider. Detta är något som helt försvinner i filmen. Filmen bygger istället upp Rambo som en antihjälte som fått nog och slår tillbaka, något som för den delen inte ligger filmen till last. Men filmen är en ren Hollywood-produkt och det förklarar nog för de flesta hur djupt i samhällsproblematiken den går till skillnad från boken.

Boken börjar med att Rambo har just kommit hem från kriget i Vietnam och likt sin förlaga Audie Murphy har han svårt att anpassa sig och hitta tillbaks till det enkla i vardagen. Han kommer till staden Madison, Tentucky. Här möter han sheriffen Teasle, en Koreaveteran som i sin tur hittat tillbaka till lunket i den amerikanska idyllen och lyckats lämna kriget bakom sig. Här möts vi av båda sidor av samma mynt, samhället har redan förbrukat de båda och nu ställs de mot varandra, ovetande att de båda är lika utnyttjade i de krig de kämpat i.

Teasle bestämmer sig att köra Rambo ut ur staden och tror sig därmed ha löst problemet men Rambo har fått nog, hur många städer har han inte drivits ut ur? Han har kämpat för sitt land och sett sina kamrater dö och nu tänker han inte låta sig drivas längre.

Teasle och andra sidan bryr sig inte om vem Rambo är. Teasle ser bara till sin egna lilla bubbla, sitt egna lilla liv i den sömniga staden likt de flesta svenskar i dagens samhälle gör, men det ska snart ändras då Rambo tar med sig kriget till den lilla staden.

Teasle griper till slut Rambo efter många försök att köra honom till landsgränsen och när stadens poliser förnedrar och försöker klippa Rambo på polistationen så tar hans krigsinstinkter över och berättelsen sparkar igång. Rambo gör sig fri och flyr upp på ett berg, han möter några lokalbor som kokar sprit i skogen, de ger honom ett gevär, ammunition och lite mat. Samtidigt samlar Teasle ihop sina män, några spårhundar och skickar ut en helikopter och sätter efter honom bara för att se alla dö och med nöd och näppe klarar han sig undan med livhanken i behåll.

Här kommer Rambos gamle befäl Sam Trautman in i berättelsen, eller Uncle Sam som Morell kallar honom. Morell tänkte sig figuren som en allegori för Amerika, något som ger just slutet på berättelsen en annorlunda innebörd. Trautman ansluter sig frivilligt då han inser vilken mördarmaskin han skapat. Utan hans hjälp ser han ingen lösning utan enbart en massa blodspillan, lidande och död.  Han visar sig ha rätt då staten sätter in militär som på inget vis är någon större match för vår antihjälte. Rambo tar sig ner till staden och i förhoppning att spränga hela staden i bitar börjar han sätta eld på bensinstationerna med målet att få till en explosion i de underjordiska bensintankarna. Här börjar snaran dras åt och historien bygger upp för ett spektakulärt crescendo mellan Rambo, Teasle och Uncle Sam.

I kontrast till filmen så dödar Rambo väldigt många i boken och både han och Teasle såras även svårt och det blir intressant ju längre boken lider hur karaktärerna mer och mer glider in i varandra. Just Teasles förändring är fascinerande, hur omständigheterna driver honom att väcka upp sina gamla kunskaper och bli mer och mer radikal. Rambo däremot börjar plågas av tanken att anpassa sig och ge upp, men han sporras på av sin inre dialog och kampen pågår gastkramande och jag har väldigt svårt att lägga ifrån mig boken.

Hur det går tänker jag låta er läsa själva, något som jag, om inte den här recensionen tydligt frambringat, starkt rekommenderar.

I efterdyningarna av succen med First blood-filmen så har det gjorts ytterligare tre filmer och en femte film är på gång. I skrivande stund lutar det dessvärre mot en teveserie då filmprojektet är lagt på is.

Personligen anser jag att det hela hade kunnat få en någorlunda värdig avslutning, förutsatt att Rambo hade dött i filmen. Men blir det en teveserie lär vi få dras med Rambo många år till. I filmindustrins högborg Hollywood ska allt mjölkas och sista droppen ska till varje pris klämmas ur varje tänkbar möjlighet till profit, även ur en stackars Vietnamveteran som Rambo som redan har fått nog av att hunsas…