MUSIK. Denna vecka presenterar Nordfront låten Masked Jackal med det schweiziska thrashmetal-bandet Coroner.

Musikstilen thrashmetal är kanske mest känd för de amerikanska banden Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax, vilka även kallas ”The Big Four”.

Musiken kan enkelt beskrivas som en lite hårdare variant av hårdrock. Här finns tyngd och hårdhet men även snabbare inslag med blixtrande gitarrsolon och dubbla baskaggar som smattrar på.

Ordet thrash antyder att det handlar om att ge nån stryk och om det är bra thrashmetal tycker iallafall jag att musiken ska kännas som en käftsmäll.

Kanske skivan som myntade begreppet ”thrashmetal” med låten Metal Thrashing Mad.

När det begav sig i genrens början fanns det en ganska stor scen hos oss i Europa. Jag har tidigare berättat om den brittiska vågen av hårdrock och i efterdyningarna av denna uppstod en ny våg med ännu hårdare band med bandet Venom som främsta inspirationskälla. Här kan man spekulera i vad som är vad. Är Venom black, thrash, power eller speed-metal?

Venom, power? speed? thrash? black?

Hur det än ligger till med den saken började hårdrocken iallafall bli hårdare och under början av 80-talet tog många heavy metal-band ett kliv mot en lite hårdare stil, något som vi i Europa var i framkant med främst i de tyskspråkiga länderna. Band som Kreator, Sodom och Destruction skiljde sig markant från de amerikanska banden i ”The Big Four”. Här var musiken  både kraftfullare och råare.

Att just den germanska delen av Europa skulle dominera utvecklingen av hårdrocken till den hårdare stilen är kanske inte så konstigt egentligen.

All skuld efter andra världskriget lades främst just på dessa länder och förr eller senare skulle någon generation börja bryta sig ur detta skuldtyndga helvete.

Här tar sig detta ett kulturellt uttryck vilket utmynnar i hård musik. Givetvis är många av dessa musiker fortfarande väldigt skuldtyngda vilket ibland ges utrymme men lika ofta kan man läsa mellan raderna och känna energin som ligger och kokar under ytan.

Detta kulminerade mer eller mindre kring Berlinmurens fall och även om många av dessa band fortfarande finns kvar så kan man nog säga att ”thrash-gnistan” slocknade under 90-talet.

Ett band som mer eller mindre helt ramlade mellan stolarna från den här tiden är Coroner från Zürich, Schweiz som vi valt att spela denna vecka. Bandet hade sina glansdagar åren 1983-1996. Bandets medlemmar arbetade som roadies till det Österrikiska black metal-bandet Celtic Frost innan de bildade ett eget band.

Coroners musik skiljer sig något från de övriga thrashmetal-banden från den här tiden vilket kanske bidrog till att deras karriär aldrig riktigt tog fart. De tänjer på gränserna, blandar in skräckfilmsmusik, jazz och klassisk musik.

Bandets inspirationskällor var Yngwie Malmsteen, Mercyful Fate och Johann Sebastian Bach för att nämna några. Inte sällan finner man några instrumentala spår på deras album och texterna avhandlade saker som drogmissbruk, politisk korruption och krig.

Låten vi har valt ett spela denna vecka är tagen från bandets andra skiva: Punishment for Decadence från 1988. Låten handlar om en korrupt politiker som kanske möter rättvisa i slutet.

Låttext:

I saw his face, on every channel
His slogans in all the papers
I heard people, repeat his words
I saw them shouting, his flag in their hands

I saw him making promises
I heard him talk about life
But I saw his fingers too
They were crossed behind his back

Darling of the TV screen
Manipulator of the purse strings
Master of the spoken words
Jackal with connections

Worshipped by the masses
Leader with ulterior motives

His slate, clean as snow
Covers over his dark past
To be in league with workers
Pictures he loved to see

But I read in his eyes
Promotion reality
He played his part to the end
Shot leaving a shambles

• Publicerad:
  2019-10-18 20:00

Kategoriserat som:
• Kultur & Kunskap
• Musik
• Underhållning
• Veckans låt