REPORTAGE • Erik Johansson berättar om den gånga helgens demonstrationer i Stockholm utifrån sitt egna deltagande och sina egna reflektioner kring dessa, först mot SVT och sen mot DCA-avtalet med USA.

På lördagen den 13:e april vid klockan 16:00 samlades folk i Tessinparken i de centrala delarna av Stockholm för att demonstrera mot SVT och SR för deras lögner. Vädret hade varit relativt mulet men ganska precis vid 16:00 började det klarna upp och solen visade sig. På plats spelades det musik och en trumslagare stod och slog på sin trumma samtidigt som musik av tystare volym spelades. Arrangörerna, med Pierre Tinderfjäll från Frihetsrörelsen i spetsen, höll ett kortare anförande om upplägget för dagen. Det bestod av en marsch som skulle utgå klockan 16:30 med slutdestinationen SVT-huset. Under tiden ankom det allt fler personer till platsen och likaså var det med polisen. På plats upplevde jag det som en rätt så samlad politisk front: antiglobalism. Det var många Sverigeflaggor i luften, tillsammans med SVT-kritiska skyltar. På dessa kunde man utläsa enkla budskap om att SVT vinklar och ljuger till mer specifika frågor som SVT:s klimatpropaganda. Det hade även delats ut flygblad med instruktioner för slagorden som skulle ropas och dessa var bland annat ”Sluta ljuga”, ”Sluta mörka”, ”Tala sanning”, ”Ta tillbaka SVT” med mera.

Avmarsch

Marschen avgick och längst fram hade man en SVT-kritisk banderoll. Marschen gick i lugnt tempo och överlag var de med megafoner rätt bra utplacerade för att ropa slagord som sedan skaran i tåget svarade på. Tåget var rätt långt och ibland blev det smått förvirrande vad man skulle ropa men det skapade också en del skratt. Där det ibland blev lite väl långt mellan megafonerna kunde man höra ännu mer kritiska budskap än vad som stod på flygbladen. Man kunde höra ”SVT åt svenskarna”, ”Död åt EU” och klassikern ”Ut med packet!”. Tåget samlade en hel del uppmärksamhet och så som de flesta gör idag när man ser något speciellt så var mobilkamerorna uppe. Inga konfrontationer så vitt jag kunde se skedde och överlag verkade det vara en positiv attityd från de som inte gick med i tåget. Väl på plats utanför SVT-huset hölls det ett antal tal. Vissa var mer humoristiska om SVT:s hycklande, andra var mer informerande om hur allvarligt det är att vi har en organisation som SVT som samarbetar med vänsterextrema Expo och något tal var mer av typen brandtal. Liksom min uppfattning jag hade fått från början var det en rätt enad front, mot globalism, mot klimatpropaganda, mot coronavaccin, mot propaganda om kriget i Ukraina och mot vänstern överlag. För min egna del var det dock något störande att judisk makt aldrig ens hintades om under något av talen. Man kan givetvis fundera på det själv. En av mina tankar kring det är för att folk där än inte har kommit till de insikterna. En annan tanke som slagit mig är att bland frontfigurerna för demonstrationen fanns Katerina Janouch med. Folk får dra sina egna slutsatser här. Kvällen avslutades utanför SVT-huset med allsång i form av Du gamla du fria.

Demonstration mot DCA-avtalet

På söndagen den 14:e april klockan 14:00 var det dags att demonstrera igen och den här gången var det mot DCA-avtalet. Vädret var den här dagen inte lika fint utan istället var det regnigt. Utgångspunkten var Slussen och på plats inför demonstrationen spelades det även den här gången musik. Till följd av vädret hade många samlats inne under tak på själva hållplatsen utanför spärrarna till tunnelbanan. Idag upplevde jag att det var en lite mer splittrad uppslutning bland demonstranterna, vilket kanske inte var så konstigt eftersom parollen var ”Manifestation för fred och frihet, ett tvärpolitiskt initiativ till försvar för Sveriges suveränitet”. Mindre, och för mig främmande partier, hade samlats och dess medlemmar delade ut diverse flygblad med budskap mot DCA-avtalet. När det väl var dags för avgång upptäckte jag till min lycka ett antal individer med Nordiska motståndsrörelsens jackor på sig ta sig fram längs med sidan av ledet för att ställa upp sin banderoll mot globalism och NATO. Dessvärre hängde dessa inte med hela vägen ned till torget vilket jag misstänker har med polisens inblandning att göra. Väl nere vid Gustav Adolfs torg vid försvarsdepartementet började tal hållas. Det var nu lättare att få en uppfattning om hur många som var på plats och jag skulle säga att det nog var kring hälften mot hur många som hade demonstrerat mot SVT. Min gissning landar på 150-200 personer. Man kunde märka att några av dem inte verkade ha hållit speciellt många tal tidigare, speciellt då en av dem talade så länge att en av arrangörerna var tvungen att avbryta honom. Att det även var en relativt splittrad skara kunde man märka då en del gick därifrån när det talades kritiskt om massmedias rapportering om kriget i Ukraina. Jag kunde höra en person säga något i stil med ”propaganda” och så gick ett par därifrån. Jag fick känslan att det fanns två politiska läger på demonstrationen, dels de som är mer lagda åt det nationella hållet och dels de som man kan kalla ”fredsaktivister”. Tal varvades med musik och vissa tal hölls om att samarbete är viktigt för att bevara fred och att länder som befinner sig i fred måste ingripa om krig uppstår någonstans, vilket förde mina tankar till hur det från globalistiskt håll brukar argumenteras emot suveräna stater. Andra talade om vikten av att bygga upp den svenska försvarsförmågan i syftet att skapa en mer oberoende nation. Min uppfattning är att trots att det var en mer splittrad samling på plats var attityden bland åhörarna rätt positiva till budskap som var anti-EU och anti-NATO. Demonstrationen började gå mot sitt slut och jag begav mig bort från den.

Sammanfattning

Sammantaget kan man säga att dessa två demonstrationer hade en sak gemensamt: motstånd mot det vi nationalsocialister kallar för globalism. I Sverige har vi inte haft någon riktigt ordentlig demonstrationskultur på mycket lång tid och nu när det har börjat dyka upp sådana med just suveränitet, anti-globalism och allmän systemkritik som tema så anser jag att det är något man bör stötta. Visst, slagorden kanske är något veka och organiseringen är kanske inte den bästa, men det är viktigt att folk kommer ut på gator och torg. Dock, om du har tänkt erlägga dessa arrangörer större summor pengar så tänk till en extra gång. Hur länge kommer varje respektive mindre organisation att leva och när kommer nästa istället ta vid? Har de någon ideologi? Har de någon större plan? Min uppfattning här är att dessa arrangörer må vara systemkritiker, vilket är riktigt bra, men jag tror att det kommer komma och gå många organisationer inom ramen för det som kan kallas ”motståndsrörelse” här. Jag anser då att det är bättre att lägga pengarna på mer beständiga alternativ, såsom Nordiska motståndsrörelsen som har varit igång sedan 1997.