Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information, är illa berörd. Hennes känslor svallar dock inte över världssvälten, den globala miljöförstöringen eller för något annat högst verkligt problem. Nej, återigen utgjuter Abramowicz krokodiltårar via tidningsspalterna på grund av den ”livsfarliga” antisemitismen.
I dagarna anordnas ett ”socialt forum” i Malmö. Arrangemanget är ett enda stort vänsterjippo, och det av storstilat mått, cirka 15- till 20 000 besökare från hela världen väntas komma. 200 seminarier med alltifrån ABF och LO-Skåne till Miljöförbundet jordens vänner, står på programmet. Självfallet kan man tycka mycket om att den krisdrabbade mångkulturella kommunen Malmö finansierar marxisternas internationella tillställning, med si så där två miljoner kronor. Borde inte vänsterextremisterna rimligtvis själva få bekosta sina konferenser – och det framförallt i en så ekonomiskt miserabel stad som Malmö?
Under European Social Forum kommer bland annat ett (av tvåhundra) seminarium att hållas över ämnet Dolda makter och den globala eliten. Och det är just över detta, som generalsekreteraren för Sveriges största pro-sionistiska organisation högljutt förfasar sig. I Bonnierägda Sydsvenskan (6/9 -08) lägger Abramowicz ut sin förkastelsedom och det innan hon ens själv kan ha haft möjlighet att delta i seminariet. Denna enkla omständighet bekommer dock inte judinnan. Hon är bergsäker på att föreläsningen kommer att innehålla ”antisemitiska konspirationsteorier”. Detta eftersom den av arrangörerna presenteras i termer om ett avslöjande av en maktelit, vilken ”främst [består] av stora familjer som har som syfte att skapa en Global Världsordning; ett mål som varit ett centralt mål i hundratals om inte tusentals år.” Med argument hämtade ifrån den notoriske lögnspridaren och vänsterdebattören Rasmus Fleischer, försöker Abramowicz föra i bevis att föredragets främsta inspirationskälla är det av judarna så hatade dokumentet Sions vises protokoll. Trots sitt hysteriska agerande påvisar Lisa Abramowicz dock några intressanta förhållanden, väl värda att kommentera.
Dels det uppenbart huvudlösa och oärliga i att vilja förkasta ett seminarium redan innan det har avhållits och det enbart på grund val av vad en ökänd ordförvrängare påstår. Och dels genom att använda sig av ett klassiskt knep – guilt by association – för att försöka skuldbelägga själva föredragshållaren. Det sistnämnda kan Abramowicz drista sig till, eftersom det av hävd anses vara ”antisemitiskt” i Sverige, efter 1945, att anse att det existerar en internationell maktelit och att denna har existerat under en avsevärd tidsperiod.
En tankeväckande notering är att generalsekreteraren för Sveriges största sionistlobby är ganska så ensam med sin beröringsnoja när det gäller den organiserade judenhetens globala maktställning, internationellt sett.
Ty flera judiska auktoriteter i utlandet visar mer än gärna upp det, minst sagt, solida inflytande det utvalda folket besitter världen över. Man gör det dessutom med ett väldigt illa dolt etnocentrisk självbelåtenhet. Exempelvis: när magasinet Vanity Fairs för något år sedan presenterade sin lista över världens 100 mäktigaste personer och 51 av dem visade sig vara judar (däribland riskkapitalisten George Soros och bankiren Jacob Rothschild), konstaterade Joseph Aaron i egenskap av redaktör för The Chicago Jewish News, att hans läsare borde vara ”mycket nöjda” med att listan dominerades av judar. Jerusalem Post, en av de största israeliska dagstidningarna, beskrev den judiskt dominerade förteckningen som ”en exklusiv, isolerad klubb, en vars inflytande sträcker sig över hela världen, men som är strategiskt koncentrerad i den högsta maktens korridorer.”
Hoppa till huvudinnehåll
