SLAVERIET. Denna dag, 25 mars, är internationell minnesdag för den transatlantiska slavhandeln. Men var det verkligen vita människor som styrde den? Inte enligt judiska historiker.
Politiker, mainstream-media och ”antirasistiska” grupper så som Expo använder sig av denna dag för att utmåla vita som oförbätterliga rasister som måste känna skuld inför sin historia. Det framtvingade skuldkomplexet syftar till att få svenskar att acceptera mångkultur och massinvandring samt visa tolerans inför de problem som uppkommer i mångkulturella samhällen.
Nordfront har skrivit två artiklar om den transatlantiska slavhandeln, en artikel om slaveriet i sin helhet och en artikel om Sveriges roll i slaveriet (som var minimal) genom kolonin Saint-Barthélemy, där en annan bild kommer fram. Bägge artiklar bygger på citat från judiska historiker och författare.
I böcker som varit avsedd för judisk publik skriver de judiska historikerna att det var judar som låg bakom den transatlantiska slavhandeln. Judar var de främsta slavhandlarna, köparna och ägarna av slavar samt ägarna av rederierna som transporterade slavarna. Trots detta nämns judar inte med ett enda ord av politiker och mainstream-media.
Läs nedan vad judiska historiker och författare berättar:
De [judarna] var de största handlarna i hela Karibien där sjöfarten främst var ett judisk företag. Fartygen inte bara ägdes av judar utan bemannades av judiska besättningar och stod under befäl av judiska kaptener.
(Seymour B. Liebman i boken New World Jewry 1493-1825.)
[Juden Simon Abraham] antogs 24 september 1731 till det nygrundade Ostindiska kompaniets mäklare och var tillika initiativtagare till svenska västindiska kompaniet.
(C. Vilhelm Jacobowsky i boken Göteborgs Mosaiska församling 1780-1955 om hur juden Simon Abraham styrde över de kompanier som drev den svenska slavhandeln.)
Judiska köpmän spelade en viktig roll i slavhandeln. I själva verket dominerade judiska köpmän frekvent de amerikanska kolonierna, vare sig de var franska, brittiska eller tyska.
(Marc Raphael, judisk historiker i boken Jews and Judaism in The United States: A Documentary History.)
Detta var inte mindre sant på det nordamerikanska fastlandet där judar under 1700-talet tog del i triangelhandeln som tog slavar från Afrika till Västindien för att där byta dem mot sirap.
Vilket i sin tur togs till New England och omvandlades till rom för att säljas i Afrika.
(Marc Raphael, Jews and Judaism in The United States: A Documentary History.)
Köparna vid auktionerna var nästan alltid judar och på grund av den bristande konkurrensen kunde de köpa slavar till lågt pris. Om en sådan auktion råkade infall på en judisk helgdag tvingades den läggas på ett annat datum.
(Arnold Witznitzer i boken Judeos No Brasil Colonial.)
Handeln med slavar utgjorde den främsta källan till försörjning för de romerska judarna.
(Funk och Wagnall i boken The Universal Jewish Encyclopedia om hur judarna redan för 2 000 år sedan bedrev slavhandel.)
Under medeltiden var handeln i Västeuropa i hans [judens] hand, i synnerhet slavhandeln.
(Jacob Marcus, judisk historiker, i boken Jewish History in the Encyclopaedia.)
Ända från 1700-talet till tidigt 1800-tal skulle judar i Nordstaterna äga svarta tjänare. 1820 ägde över 75 procent av allla judiska familjer i Charleston, Richmond och Savannah slavar. Nästan 40 procent av alla judiska familjer i Amerika ägde en slav eller fler.
(Jacob Marcus i boken United States Jewry.)
Se även Dr David Dukes dokumentär ”The Shocking Jewish Role in Slavery” nedan:
Hoppa till huvudinnehåll
