INSÄNDARE • Tobias Malvå njuter av livet på landsbygden och har lärt sig uppskatta bilträffar.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Mina betraktelser och funderingar är mina privata, och inte alltid överensstämmande med partiets.

Efter en tid här i Dalarna i en liten by, kan jag konstatera att det finns hopp, framtidstro och folkgemenskap. Globalister , världsvurmare, rasfrämlingar, homolobbyister och liknande står inte högt i kurs i dessa fortfarande nästintill homogena och bevarade småbyar.

Jag har slagits av tanken flertalet gånger på senare tid, och hade senast idag en diskussion med en bybo om just fenomenet att hjälpa varandra utan profit och vinning. Här är det faktiskt så att man hjälper varandra med allsköns ting, byte av tak, hjälp med fordon, skogsröjning m.m. Man byter i väldigt stor utsträckning tjänster med varandra istället för att utväxla pengar.

Man sitter ner, ja ibland i timmar och pratar med varandra om historier från dåtid, man kan skämta om allt, och utan att bli anmäld för att någon är kränkt. Jag påstår inte på något sätt att alla är nationalsocialister, inte uttalade, men många lever så i alla fall, man bryr sig om varandra på ett sätt som påminner en om ens barndom, när Sverige såg helt annorlunda ut mot idag. Och till detta kan nämnas att man nästan aldrig under dessa stunder sitter hukad med gamnacke i någon sionistisk skärm, man är med i det riktiga livet som vi lever nu.

Jag har också deltagit på en del bilträffar. Jag var inte så intresserad av detta fenomen tidigare kan nämnas, men har sedan flytten till denna region i landet förstått att det är en livsstil och ett sätt att umgås. Från början kunde jag tycka att det var en aning märkligt att stå fem man och glo ner i motorn på en gammal amerikansk bil, prata om öppna spjäll och förgasare och utbytta vevaxlar m.m. Men jag har ändrat mig! Jag kan idag själv tycka att det är intressant att se och lära mig en del om dessa fordon. Bilträffarna i sig, när man åker på någon bilträff är mycket trevligt. Det är trevligt att gå runt och känna lukten av högoktanig bensin och bränt gummi och i vissa fall hög musik. Man kan se allt från riktigt fina bilar som är påkostade med pengar som har samma värde som hus i denna region, till rena så kallade pilsnerhäckar, bilar som knappt håller samman, kättingar som håller upp kofångare m.m.

Jag är en försvarare av raggarkulturen, då jag anser att den är ett stycke svensk kultur, och bör bevaras och om jag hade fått bestämma skulle dessa bilentusiaster få fritt bränsle till sina bilar och fritt inträde till dansrotunderna i hela riket. Det som också är fint med denna sfär är att man är fientligt inställd till politiker, homolobbyn och invandringen, d.v.s. att detta är människor med sunt förnuft och en överlevnadsinstinkt. Så det känns verkligen trevligt på dessa tillställningar, helt homogent och vitt.

Kontentan av min betraktelse av folket på landsbygden och kulturen därtill är följande: Alla förändringar börjar alltid småskaliga, och jag är helt övertygad om att om vi bara får umgås i små byar, utan massa inflyttade white flight-fånar som flyr det de förespråkar, så kan vi påverka folk i rätt riktning och på sikt också den större massan. För alla vill ju innerst inne omge sig med sina landsmän och leva i harmoni utan påverkan från sionister i Bryssel.

För blod jord och ära
Rasliga hälsningar,
Tobias Malvå