Dagens datum 23 juli: Denna dag år 1884 föddes Emil Jannings, den förste skådespelaren att få en Oscar för bästa manliga huvudroll. Efter maktövertagandet 1933 arbetade Jannings istället med tysk film där han förde fram nationalsocialismen.

Emil Jannings 1943.

Emil Jannings föddes i Rorschach, Schweiz, som son till en amerikansk far och en tyskfödd mor. Familjen flyttade senare till den tyska staden Görlitz där Emils som 16-åring, år 1900, fick jobb på Stadsteatern. Efter att ha arbetat även i Bremen, Leipzig med flera städer hamnade Jannings senare i Berlin 1914.

Efter att ha börjat med teater övergick Jannings med tiden mer och mer till film men fick inledningsvis bara mindre filmroller. Vändpunkten kom 1919 då han spelade den franske kungen Ludvig XV i filmen Madame Du Barry. I och med detta framträdande blev han en internationellt känd skådespelare. De närmaste åren skulle han få spela kända historiska personer, ofta centrerat kring olika härskare: Kung Henrik VIII, Tsar Peter den store, Farao Amenes, Danton med flera. Sådana roller anses ha passat Emil Jannings väl då han beskrivits som en kraftig man med stor scennärvaro. Han ska även ha varit mycket uttrycksfull på scen och behärskat många olika roller. 1924 hade han huvudrollen i filmen Der letze Mann ( på svenska: Sista skrattet) som räknas som ett av stumfilmens stora mästerverk. En filmkritiker, Roger Ebert, kallade vid denna tid Jannings för ”en av världens största stjärnor” och New York Times kallade Jannings för ”ett tyskt filmgeni”.

Jannings med sin Oscar.

På grund av hans internationella framgångar skrev han ett kontrakt med filmbolaget Paramount i USA och spelade huvudrollen i filmerna The Way of All Flesh (1927) och The Last Command (1928). Det var för dessa två filmer som Emil Jannings fick en Oscar 1929 för Bästa manliga skådespelare. Det var för övrigt också första gången som en Oscar delades ut.

1929 lämnade Jannings USA och spelade in den första ljudfilmen i Tyskland, Der Blaue Engel (Den blå ängeln), som även gavs ut i en engelskspråkig version, med den för tiden okända skådespelerskan Marlene Dietrich. Jannings hade vid denna tid medverkat i en rad antingen opolitiska eller ganska skumma filmer som mer representerade Hollywoods och Weimar-republikens anda än sin egen. De politiska omvälvningarna i Tyskland skulle ge honom möjlighet att medverka i mer sunda filmer. Efter det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933 flyttade en del skådespelare från Tyskland. Filmbranschen var då som nu full av judar och de som inte var judar hade sina judiska vänner. Dietrich valde Hollywood, men Jannings stannade kvar i Tyskland.

Jannings var en fanatisk sympatisör, om än inte medlem i NSDAP, av den nationalsocialistiska världsåskådningen och skulle bli en huvudperson i arbetet att gestalta den nationalsocialistiska världsåskådningen på film. Joseph Goebbels, som var en stor beundrare av Emil Jannings, tog tidigt Jannings under sina vingar och de blev såväl vänner som kollegor.

Som representant för tysk film fick Jannings 1941 göra ett besök i Italien hos en annan beundrare, Benito Mussolini.

Jannings kom att medverka i en rad olika filmer som lyfte fram den nationalsocialistiska världsåskådningen. Den första i detta slag lär ha varit Der Herrscher (Härskaren) där Emil Jannings spelar en företagsledare, Mattias Clausen, som står på arbetarnas sida. Filmen berör den nationalsocialistiska folkgemenskapen vilket följande filmreplik avslöjar: ”Vi finns här för att skapa miljontals arbeten och bröd. Vi finns här för att arbeta för folkgemenskapen. Att tjäna folkgemenskapen måste vara målet för varje företagsledare som är medvetna om sitt ansvar.” Emil Jannings fick för filmen priset Bästa skådespelare vid filmfestivalen i Venedig 1937. Den tyska litteraturtidskriften Die Neue Literatur beskrev filmen som ”ett politiskt konstverk“.

Jannings utsågs till rikskultursenator och blev år 1938 chef över Tysklands näst största filmbolag Tobis. Jannings var därmed inte enbart skådespelare utan också producent och en representant för nationalsocialistisk film.

Joseph Goebbels och Emil Jannings under en båtresa i Wolfgangsee 1938.

Mest känd är Emil Jannings för den påkostade Ohm Krüger från 1941 som blev mycket populär i såväl Tyskland som utomlands. Denna anti-brittiska film handlar om britternas verksamhet i Sydafrika då de på uppdrag av judiska guld- och diamanthandlare begick övergrepp mot boerna – bland annat genom att spärra in alla kvinnor och barn i brittiska koncentrationsläger för att sänka moralen hos de män som stred i boerarmén. Emil Jannings producerade filmen och spelade också Transvaals förste president, Paul Krüger, som gjorde motstånd mot britternas invasion. Bara efter fyra dagar hade 250 000 sett filmen. Ohm Krüger släpptes officiellt i åtta länder och vann pris för Bästa utländska film vid filmfestivalen i Venedig. I Tyskland blev det den första film som vann priset Film der Nation och Joseph Goebbels prisade huvudrollsinnehavaren Emil Jannings för hans insats.

1942 spelade Emil Jannings förbundskanslern Bismarck i filmen Die Entlassung (Avvisandet) som handlar om Bismarcks visioner om ett enat Stortyskland. För sin roll mottog Jannings återigen utmärkelsen Film der Nation. Jannings hade även medverkat vid produktionen av filmen.

När de allierade invaderade Tyskland greps Emil Jannings och tvingades genomgå en ”avnazifieringsprocess“. Den man som tidigare betraktas som en av filmvärldens största stjärnor, med ett åttiotal filmer bakom sig, förbjöds nu av demokratins förkämpar att göra mer film.

Emil Jannings bosatte sig i Österrike. Han avled år 1950 efter att ha fått cancer.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-07-23.

• Publicerad:
  2018-07-23 00:00

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Tredje riket