Brist på vårdplatser leder till dödsfall
2024-10-29 19:10
Lördagen den 13 juni möttes det vänsterextrema nätverket ”Reclaim the Streets” inte bara av polis då de skulle genomföra en ”gatufest” i Malmö. Även uppemot 200 boende hade slutit upp för att försvara sitt område.
Lördagen den trettonde juni arrangerade det våldsamma vänsternätverket Reclaim the street, en ”gatufest” i Malmöstadsdelen Västra Hamnen. Under slagordet ”bostäder åt alla” ville marxisterna ”sätta de rikas köpta trygghet i gungning”. Trots att polisen kraftsamlat, möttes de festsugna frasradikalerna upp av ett välorganiserat medborgargarde.
Senast Reclaim the street bjöd in till fest i Malmö, slutade det i stor allmän förödelse. Det centralt belägna Triangeln slogs systematiskt sönder av vänstermobben. Polisen valde absurt nog att inte ingripa. Man sade sig vara rädd att ”provocera” fram ytterligare våldsamheter. Med polisens undergivna passivitet i färskt minne valde ett hundratal av de boende i Västra Hamnen, att organisera sig i ett medborgargarde inför lördagens annalkande ”festligheter”.
Dagens Nyheter rapporterade från ett av medborgargardets möten med polisen, den 13/6:
”Ni måste vara medvetna om att ert bostadsområde kan få långvariga problem om ni ingriper allt för hårdhänt mot någon deltagare i Reclaim Västra hamnen, sade en av poliserna.
Det var inget budskap som lugnade de upprörda känslorna. – Jag hoppas att ingen av er har med sig vare sig golfklubbor eller basebollträn, fortsatte polisen. De boende tittade sammanbitet mot Johan Robach, som kallat till detta försvarsmöte. – Vi ska bara skydda vår egendom och försöka främja lugnet, sade han.”
I takt med att den svenska idyllen omvandlats till ett mångkulturellt helvete förfaller rättssamhället. Istället för att bemöta orosstiftare med effektiva insatser, resignerar statens våldsmonopol till förmån för sociologiska bortförklaringar. Men när polisens händer bakbinds och förvandlas till syndabockar (minns anklagelserna om ”rasism” mot Malmöpolisen under Rosengårdskravallerna förra året), väljer den svenska allmänheten att organisera sig. Så var också fallet 2006, även det i Malmö, när Limhamnsbor gick samman mot anstormande främlingsgäng på rånarturné.
Tillskillnad från ideologerna inom den utomparlamentariska vänstern, vilka på Motkraft stämplade Västra Hamnens medborgargarde som en ”militant front för kapitalism”, ser Motståndsrörelsen fenomenet som ett efterlängtat sundhetstecken. Ty det påvisar att den gemene svensken inte står helt handfallen. Att det, trots allt, finns en växande motvilja gentemot systemet. Det blev nu ingen konfrontation i Västra Hamnen utan Reclaim-deltagarna valde istället att ställa till med bråk mer centralt i Malmö. Kanske var tur för dem det.
Uppgiften för det organiserade nationella motståndet måste nu vara att där så är möjligt ansluta sig till detta groende folkliga motstånd för att, på längre sikt, leda det hän mot en verklig samhällsomdaning.