ANTIKVARISKT • Artikel från Tidsrevyn nr 14 år 1943. Skribent okänd.

I år har 125 år förflutit, sedan Karl Marx-Mardokai föddes i Trier vid Mosel. Hans väsen och karaktär uppvisar inte ett spår av gemenskap med det glada gemytet i den vackra Rhenlands-staden, med dess historia och dess gamla europeiska kultur. Han var liksom många andra judar i själva verket fosterlandslös, och betecknande är också att han självmant bytte hemland och valde det dystra London till hemvist.

I London utgav han sig för att vara politisk idealist och vetenskapsman. Hans ideal var förintandet av varje förnuftig världsordning, ”vetenskapen” i hans teorier var blod och dynamit.

Denna dynamit skulle dock icke explodera i England, ty han insåg klart nog, att engelsmännen, allt ifrån medelklassen och ner till proletariatet, äro världens mest opolitiska folk och att hans rasfränder just därför i detta land hade särskilda möjligheter att i samarbete med den penningkära överklassen få deltaga i exploateringen av de lättledda massorna och av koloniväldets slavande infödingar. Det fanns därför ingen tanke hos honom att där gå till storms med en proletärrevolt mot Englands besuttna. Där levde ”de egyptiska adelsmännen” i bästa samförstånd med lorderna och därför riktades maningen ”Proletärer i alla länder, förenen Eder” endast till länder utanför det engelska världsriket – Storbritannien till gagn, men alla andra stater till skada och undergång. I denna behagliga miljö framlevde Karl Marx ett lugnt liv till sin död, medtagande i sin judiska salighet förhoppningen om, att hans idéers dynamit en dag skulle få en världsförödande verkan och bereda väg för sina trosfränders världsherravälde.

Det är sålunda inte den engelska ”miljön” som framkallat Marx hat. Han hatade Preussen och av allt att döma även Ryssland – han hatade med andra ord både sin faders och sin moders land.

Trier hade tre år före hans födelse blivit preussiskt, likaså hade hans moders födelseland blivit ryskt. I Preussen voro de förut endast i begränsad omfattning tillåtna ”skyddsjudarna” från och med den 1 mars 1812 medborgare. I Ryssland anvisades de efter Polens delning bestämda bosättningsområden, men erhöllo även en med glädje mottagen utvandringsfrihet, och därmed vällde också en till synes aldrig sinande ström östjudar ut över Europa och över hela världen, till stor del över tyska mellanstationer. Då de talade sin med tyska uppblandade jiddish, höllos de ofta för ”tyska” judar.

Man vet, att Karl Marx Mardokai på faderns sida kom från Levi stam – de äkta rabbinernas stam – att hans farfar var rabbin och att fadern, advokaten Hirschel Levi blev ”kristen” först när Karl skulle börja skolan. Han farbror Schmul Levi, var också rabbin i Trier och dennes son Moische (Moses) rabbin i Gleiwitz. Moische Levi, vilken sålunda flyttade från västra till sydöstra Preussen, kom därmed närmare familjen Marx förfäder på spinnsidan, vilka härstammade från bekanta rabbinfamiljer i Krakau, Luck och Lemberg.

En klargörande framställning av Marx härstamning på mödernesidan erhåller man genom den i Polen bosatta judiska historikern professor Balabans utredning, som publicerats i den på polska språket utgivna judiska tidningen Nasz Przeglad.

I Krakau bodde på 1600-talet rektorn för talmud-akademin, Josef Kohen, vilken var svåger till den i hela Polen bekanta rabbinen i Krakau, Moische Isseles. En brorson till denne Kohen var rabbin i Luck och gift med Nesla Wahl, dotter till rabbinen i Brest, vilkens anor sades gå tillbaka till en mystisk polsk konung för en dag eller en natt, Samuel Wahl. Under kosackkrigen, alltså efter 1648 flydde rabbinen Moische från Luck till Rehn och gifte där bort sin dotter med den unga, från Lemberg härstammade rabbinen Aron i Trier. Dennes efterträdare som rabbin i Trier blev hans son Samuel Hirschel Lvov (d.v.s. Hirsch Lemberger, efter faderns födelseort), som var en bekant talmudist. Efter denne följde hans son, Moische Lvov, vilken i sin tur lämnade både sin dotter och sin rabbinpost till svärsonen Levi Markus (Marx). Denne hade en son, Samuel Marx, som likaledes blev rabbin i Trier, och en yngre son, Heinrich Marx, vilken lät döpa sig, blev advokat och skänkte socialismen den socialistiska lärans skapare och profet, Karl Marx.

Härmed har fastslagits, att Karl Marx på såväl fäderne- som mödernesidan härstammar från flera hundra år gamla, i varje fall sedan 30-åriga krigets tid kända rabbinfamiljer. Han var alltså verklig fullblodsjude. De på fädernesidan vanliga förnamnen Schmul (Samuel) och Moische (Moses) tyda också på östjudisk härstamning. Även dessa förfäder voro leviter. Otvivelaktigt bodde även ghettons ande, den oblidkeliga hämndens ande i honom. Hans hat till allt europeiskt är också odisputabelt – endast med engelsmännen och sin profet Friedrich Engels (vilken han dock också förstod att materiellt utnyttja) höll han sig på god fot. Men hatet är dock ej till sist den kraft, som segrande skall gestalta mänsklighetens öde. Insikten därom vaknar mer och mer ju längre detta förödande krig varar.

Redaktionell anmärkning: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument över hur man i Sverige har sett på marxismens grundare. Syftet med publiceringen är inte att kränka någon juridiskt priviligierad folkgrupp.