FRAMTIDSDYSTOPI • Daniel Olofsson har börjat en resa ner i de dystopiska framtidsvisionerna. Första anhalt är Ray Bradburys Fahrenheit 451

George Orwells bok, 1984, är en välkänd klassiker bland oss nationella, sanningssökare och samhällskritiker. Jag har själv skrivit en uttömmande artikel om just den boken tidigare och vi spelade även in ett dubbelavsnitt i Kulturbunkern och avhandlade boken samt filmatiseringarna på djupet.

I just genren dystopiska framtidsscenarion finns det en uppsjö böcker och berättelser varav många har fått kultstatus och är minst lika intressanta och träffande som just 1984. Den här artikeln är den första där jag har tänkt att läsa en handfull av dessa och göra en liten artikelserie av. I dagsläget är det tre böcker som jag kommer att avhandla och först ut är amerikanen Ray Bradburys bok, Fahrenheit 451 från 1953, en bok som har varit på tapeten tidigare här på Nordfront. Jag har givetvis nördat ner mig ordentligt som jag brukar och har även sett filmatiseringarna från 1966 och 2018, vilka även de kommer att avhandlas.

“If you don't want a man unhappy politically, don't give him two sides to a question to worry him; give him one. Better yet, give him none. Let him forget there is such a thing as war. If the government is inefficient, top-heavy, and tax-mad, better it be all those than that people worry over it. Peace, Montag. Give the people contests they win by remembering the words to more popular songs or the names of state capitals or how much corn Iowa grew last year. Cram them full of noncombustible data, chock them so damned full of 'facts' they feel stuffed, but absolutely 'brilliant' with information. Then they'll feel they're thinking, they'll get a sense of motion without moving. And they'll be happy, because facts of that sort don't change.” - ur Fahrenheit 451

Någon gång i en inte alltför avlägsen framtid får vi följa en brandman, Guy Montag, som lever ett till synes idylliskt liv i ett perfekt samhälle. Hans uppdrag som brandman är viktigt för samhället, då deras uppgift är att bränna upp böcker. Det var länge sedan man började bygga brandsäkra hus och brandmännens fokus ligger nu på att försvara friheten genom att bränna upp all litteratur tills alla böcker är helt förintade. Man har nämligen kommit på att mänskliga tankar är vad som gör dem olyckliga, så genom att begränsa deras intag av litteratur och styra kulturen har man lyckats skapa mer eller mindre helt tomma skal av människor. En annan sak man kommit på är att minoriteter är väldigt viktiga i samhället, så genom att ta bort all litteratur och historieskrivning så finns det heller inga minoriteter längre och alla har verkligen blivit totalt själlösa konsumenter och därmed de perfekta samhällsmedborgarna.

Montags fru, Mildred, är just en sådan perfekt drönare. Hon går mest omkring halvt medvetslös på lyckopiller och ser på TV. Just TV är väldigt viktigt i denna dystopiska framtidsvärld också. Hemma i deras bostad har de tre så kallade TV-väggar som gör upplevelsen helt uppslukande. Filmer, dramer och annat har i denna kalla framtid kokats ner till några minuter korta versioner där bara den viktigaste propagandan och budskapet finns kvar. Tanken med detta är att direkt tittaren börjar få egna tankar eller frågeställningar ges svaren blixtsnabbt innan tittaren hinner reflektera och således blir TV:n en mycket viktig apparat för hjärntvätten. Mildred vill till och med att de ska installera en fjärde TV-vägg, så att upplevelsen kan bli så nära ”verkligheten” som möjligt.

Denna hjärntvätt har medfört att människornas närminnen blivit i det närmaste obefintliga. Varken Montag eller Mildred minns hur de träffades från första början eller ens vad de gjorde kvällen innan.

När Montag så stöter på en ung kvinna som bor granne ställs hela hans tillvaro på ända. Hon är helt annorlunda från alla andra människor Montag har träffat. Hon har egna tankar och ställer enkla frågor som får hela Montags värld att skaka i grundvalarna, varav en av de första frågorna lyder: ”Är du lycklig?”. Han börjar nu se mer nyktert på hur Mildred går runt i ett töcken och att de faktiskt är mer totala främlingar för varandra än kära och lyckliga äkta makar.

En dag kallas brandkåren på ett larm till en äldre kvinna som visar sig ha massor med böcker och när hon väljer att dö i lågorna när böckerna bränns börjar Montags uppvaknande på allvar. Snart börjar han stjäla med sig böcker hem och ju mer han läser, desto mer ser han att deras frihet egentligen tagits ifrån dem och han inser att han som brandman bara är ett av den styrande maktens verktyg för att förtrycka och förslava mänskligheten.

Snart försvinner den unga grannkvinnan och hennes familj och han förstår att det inte bara är böcker som försvinner. Han bestämmer sig för att försöka hitta likasinnade och snart kommer han i kontakt med en äldre man och tillsammans börjar de smida planer på hur de ska göra motstånd. Men Montags befäl på brandstationen har haft ögonen på honom hela tiden och pressen på honom börjar tynga både honom och Mildred.

Nu hjälper inte lyckopillren och TV:n längre för Mildred och hon anmäler Montag till brandkåren och snart tvingas han att bränna ner sitt eget hem och alla böcker han har förskaffat. Han förstår att han kommit till slutet på sin bana och i ren desperation vänder han eldkastaren mot sitt befäl och bränner upp honom också. Med hjälp av sin motståndskamrat lyckas Montag att ta sig ut på landet, där han bevittnar sin egen avrättning. Det styrande systemet vet att befolkningen har väldigt kort uppmärksamhetsförmåga, så de måste göra sig av med honom snabbt innan han faller i glömska, vilket innebär att de tar en helt oskyldig man och avrättar honom i hans ställe.

Montag finns nu inte längre och är fri, men hur ska mänskligheten ta sig ur denna mardröm? Genom att memorera böcker. Montag får nu möta några av tusentals själsfränder, som också har ställt sig utanför samhället och ser det som sin uppgift att memorera litteratur, så att kunskapen finns lagrad inom dem när samhället kollapsar. Montag, som läst bibeln och speciellt uppenbarelseboken ser det som sin uppgift att minnas den. The End.

Berättelsen är gripande och handlingen drivs framåt med bra tempo och ibland blir det riktigt spännande. I det hela är det en intressant framtidsskildring, även om bildspråket bitvis blir lite väl utsvävande och målande, men det låg troligtvis i tiden när boken skrevs.

Om man jämför Fahrenheit 451 med Orwells 1984 så bygger den inte på övervakning och kontroll utan i det närmaste helt på att de som har makten vill fördumma och styra massorna genom propaganda och total censur. Detta scenario är väldigt passande och ibland rent obehagligt träffande på vårt egna samhälle idag med all social media, där till synes allt kortare klipp på exempelvis Tik Tok, Instagram och liknande blivit vardag för många.

Det är ingen nyhet att folk och speciellt yngre får allt kortare uppmärksamhetsspann och vi påminns ständigt om hur kulturen blir alltmer fördummande och nedkokad till ren propaganda. Detta är speciellt slående när det kommer till underhållningsindustrin och alla streamingtjänster som man insuper just via sin TV som Mildred.

Att allt fler saker försvinner och censureras är också en otäck liknelse. Nu kanske inte informationen rent eldas upp, även om många makthavare nog skulle önska det, men Youtube, Facebook, Wikipedia och andra platser där många hämtar information blir allt snävare. Och har man huvudet något sånär på skaft, kan man omöjligt ha missat denna glidning, där allt mer information helt försvinner och saker och fakta formas allt mer likt propagandan i Fahrenhet 451:s samhälle.

Hur är filmatiseringarna då? Den första från 1966 är en brittisk tidsenlig film. Här får vi inte så mycket framtidsvisioner och science fiction, utan fokus läggs på hur samhället brutits ner och fördummat mänskligheten. Medborgarna tror att de är fria och lyckliga och vi får följa Montag genom hans uppvaknande. Filmen är stämningsfull och mysig på sitt väldigt brittiska vis och den var faktiskt mycket underhållande, vilket överraskade mig. Den följde boken nästan på alla punkter och den förmedlade berättelsens budskap på ett tydligt och önskvärt sätt.

Den andra filmen från 2018 däremot går emot boken väldigt mycket, vi skulle kunna säga att filmen är löst baserad på Fahrenheit 451. Här får man mer känslan av ett samhälle likt det i Judge Dredds värld och Megacity One. I detta mer fascistiska och science fiction-betonade samhället är det brandmännen som har makten och de verkar faktiskt vara de enda som styr och ställer istället för att vara maktens verktyg. Platsen, där berättelsen utspelas är väldigt mångkulturell och vi får även lite rasblandning, vilket gör det hela lite ironiskt då det uppenbarligen är något som petats in i rent propagandasyfte, precis som det skulle ha gjorts i Fahrenheit 451:s värld.

Filmen hade den vanliga Hollywoodkänslan, plastig och steril och man kände aldrig något för de ytliga karaktärerna. Filmen var mest tråkig och jag förstår faktiskt, än en gång, inte varför man gör en nyinspelning, då man uppenbarligen bara tänker våldföra sig på berättelsen och göra en undermålig och onödig tolkning.

Sammanfattningsvis så är Fahrenheit 451 en väldigt intressant berättelse och den sätter fingret på många samhällsutvecklingar vi ser drag av i våran tid. Har man läst 1984, kan Fahrenheit 451 vara ett bra och logiskt nästa steg. Nu kanske jag rekommenderar den här boken lite väl högt, vilket kan komma att ändras ju längre på min resa på den dystopiska framtidsfärden vi tar oss, men just med dessa två böcker i bagaget så hamnar vi här just nu. Och om man hellre ser en filmatisering, så skippa för allt i världen den från 2018 och koka en kopp te, baka några scones och bänka er framför den mysiga versionen från 1966.