KRÖNIKA. Feminism. Ett laddat ord, men vad betyder det egentligen och är det överhuvudtaget något vi behöver?
Vilka gynnas av feminism? Kvinnorna? Jag skulle vilja påstå att feminismen såsom den artat sig under de senaste decennierna snarare stjälpt kvinnorna mer än vad den hjälpt dem.
Nu för tiden är feminismen något som man nästan måste tycka är bra. Om man tycker ”rätt” måste man även vara feminist. Men i själva verket är det genomskinligt och minst sagt onödigt. En annan sak som talar emot de västerländska feministerna så oerhört mycket är deras benägenhet att vurma för allehanda främlingar, särskilt just män, som kommer hit.
Då minsann kan man bemöta män med förståelse utan dess like. Om en invandrad man våldtar en svenska är inte sällan feministerna där och gapar över hur rasistiskt det är att peka ut invandrarmän som potentiella våldtäktsmän. Att man sedan i samma andetag kan dra alla vita västerländska män över samma kam är för mig helt obegripligt.
Jag antar att det hela faller på en sak: Hyckleri. När allt kommer till kritan och det står mellan var man vinner flest ”godhetspoäng” väljer man istället att ta invandrarmännens parti. Även om de faktiskt nyligen begått en våldtäkt.
Vi minns alla den ytterst rabiata krönikören Lisa Magnusson som utan att skämmas uttalade sitt stöd och sin förståelse för de män som gjort sig skyldiga till en av de grövsta gruppvåldtäkterna i svensk historia. Magnusson, som annars skrivit texter som stinker av regelrätt feministiskt manshat blev nu en försvarare av män – invandrarmän.
Personligen skyr jag feminismen som pesten. Jag anser att den istället ökar klyftorna mellan män och kvinnor. Dessutom inverkar den destruktivt på både könen. Istället för att anamma det kvinnliga tenderar feminismens anhängare att bete sig allt mer som karlar.
Konstigt eftersom männen bakom det påstådda patriarkatet är fienden nummer ett. Ändå ser många feminister ut som män. Och i sin naturvidriga iver att skapa en allt större obalans önskar de till råga på allt att männen blir feminina och beter sig som kvinnor. Och detta trots att man i nästa sekund kan spy ut floskler om att skillnader mellan könen inte finns.
Vi behöver inget könskrig i Sverige. Vårt land står inför så mycket större problem än så. Det är därför nedslående att höra unga kvinnor som tror att feminismen på allvar är något värt att följa. Att de inte inser att man aldrig kan uppnå harmoni och verklig jämställdhet genom att opponera sig mot männen.
Men vet ni vad? Våra svenska män är inte fienden! De har aldrig varit det och kommer aldrig att bli det. Sanningen är den att de allra flesta svenska män beter sig mycket bra mot det motsatta könet. Därför är feministernas utspel rent löjeväckande.
Jag kan utan att tveka säga er att feminismen på alla sätt och vis gått långt förbi ”bäst-före-datum”. Ja, den är så förlegad att de som hänger kvar bokstavligen stinker av gammalt och många gånger helt oberättigat manshat. Det är helt enkelt dags att slänga den i första bästa soptunna.
Meningen med feminismen har tjänat sitt syfte för länge sedan. Det är faktiskt så att de verkliga kvinnorättsförkämparna på våra breddgrader, som till exempel Fredrika Bremer, såg dagens ljus och uträttade stordåd innan feminismen blev ett taget begrepp. Därför kan vi här och nu konstatera att feminismen är död och därför överflödig.
Jag tycker att kvinnor ska bejaka sina feminina egenskaper och männen sina maskulina. Om vi lyckas med det och strävar efter att i högre grad förhålla oss naturligt till varandra kan vi med tiden återfå en balans. En balans som våra förkristna förfäder i högsta grad vårdade.
Dagens feminister sår split mellan män och kvinnor. Deras agenda är många gånger en helt annan än vad de själva söker ge sken av, nämligen att skapa splittring inom folket. Jag tycker att alla borde kunna genomskåda detta fula rävspel. Att feminismen förstör långt mer än vad den gör nytta.
Hoppa till huvudinnehåll
