Dagens datum 1 mars: Detta datum 1941 utgavs boken Germany Must Perish av sionisten Theodore N. Kaufmann. I boken finns en plan på utrotning av det tyska folket.
Andra världskrigets segrarmakter har i sin historieskrivning och i massmedia konsekvent hävdat att det från de tyska nationalsocialisternas sida fanns en ”plan” på att utrota judar. Deras starkaste kort är Wannseekonferensen 1942 där den slutgiltiga lösningen på judefrågan diskuterades. Enligt dokumenten från denna konferens diskuterade man just en slutgiltig lösning, men den handlade om att skicka deporterade judar österut. Detta har tolkats som att man på mötet, med ytterst raffinerade metoder, talat i koder till varandra och egentligen diskuterat en mordplan för att utrota alla judar.
Det finns alltså inga bevis för att det skulle ha funnits någon plan på att utrota judarna utan bara grundlösa antaganden. Det fanns däremot från judiskt håll detaljerade planer på att utrota tyskarna. En sådan plan utarbetades av en sionist och affärsman i New York, Theodore N. Kaufmann, och trycktes öppet i boken Germany Must Perish! 1941. Boken gavs alltså ut innan Wannseekonferensen ägde rum 1942.
Germany Must Perish! handlar om att tyskarna måste förintas med hjälp av systematiskt sterilisering, vilket var det mest praktiska tillvägagångssättet enligt Kaufmann. Tyskarna beskrivs i boken återkommande som bland annat virus. I boken finns en detaljerad plan på hur detta ska gå till, hur många som behöver steriliseras, hur ofta, vilka åldersgenerationer som ska underställas programmet samt en presentation av ett punktprogram. Programmets första åtgärder handlade om att de allierade måste avväpna tyskarna och sedan placera dem i olika zoner, vilket ju också skedde. Några utdrag ur boken:
Dagens krig är inte ett krig mot Adolf Hitler. Inte heller är det ett krig mot nazisterna. Det är ett krig mellan folkslag och folkslag; av civiliserade människor som strävar efter ljuset mot ociviliserade barbarer som omhuldar mörkret.
Det är en kamp mellan den tyska nationen och mänskligheten.
Tyskland måste vara beredd att betala det slutgiltiga straffet. Och det finns ett, och endast ett sådant slutgiltigt straff: Tyskland måste förgås för evigt! I verkligheten – inte i fantasin.
Denna dynamiska bokrulle beskriver en omfattande plan för utrotning av den tyska nationen och dess totala avlägsnande från jorden, av alla hennes människor.
I en intervju med Canadian Jewish Chronicle den 26 september 1941 säger Kaufmann att tyskarna står i vägen för judarnas planer på ett världsligt ”paradis” under deras kontroll:
Jag anser att judarna har en mission i livet. De måste se till att världens nationer samlas i en stor federation.”Union Now” är början på detta. Sakta men säkert kommer världen att utvecklas till ett paradis. Vi kommer att ha evig fred. Och judarna kommer att göra mest för att åstadkomma denna konfederation, eftersom de har mest att vinna på den. Men hur kan du få fred om Tyskland existerar? Det enda sättet att uppnå evig fred är att göra bestraffningen av krig mer hemsk än själva kriget. Människan straffas för mord, eller hur? Nåväl, Tyskland startar alla verkligt stora krig. Låt oss sterilisera alla tyskar och krigen för världsherravälde kommer att ta slut!
Kaufmanns planer bemöttes okritiskt i amerikansk massmedia. Oftast rapporterade media strikt objektivt om Kaufmanns förintelsebok, och gjorde den därmed känd för en vidare krets, men det hände också att man recenserade den. Time magazine kallade Kaufmanns plan för en ”sensationell idé” och Kaufmann fick med formuleringen ”en dynamisk bokrulle som beskriver en plan för utrotning av Tyskland” göra reklam för boken i New York Times och New York Post:
Kaufmann skulle snart få följare. Ernest Hemingway, nobelpristagare i litteratur, kommunist, gift med en sionistisk judinna och möjlig jude själv, gav året därpå uttryck för samma idéer som Kaufmann. I sin antologi Men at War skriver Hemingway:
När detta krig är över borde Tyskland grundligt förstöras så att vi inte behöver slåss mot henne på hundra år, eller, om det görs på riktigt, någonsin igen. Detta kan troligtvis bara göras med hjälp av sterilisering. Denna handling kan åstadkommas med en operation något mer smärtsam än en vaccination och lika obligatoriskt. Alla medlemmar av nazistpartiets organisationer bör underställa sig detta […] Det är inte klokt att förespråka sterilisering nu som en policy från regeringen eller de allierade då det endast kan skapa ökat motstånd. Så jag företräder inte det. Jag motsätter mig det. Men det är det enda ultimata lösningen.
1944 gav en annan sionistjude, advokaten Louis Nizer, ut boken What To Do With Germany där författaren också beskriver en detaljerad plan som innefattar sterilisering av detta ”hot mot mänskligheten”. Nizer skriver bland annat:
De (tyskarna), och inte enbart deras ledare, är ansvariga för slakten […] De kan inte vara betrodda att bevara freden. Tysk suveränitet måste avskaffas. Landet måste helt och håller ockuperas av Förenta nationernas styrkor.
Nyheten om Kaufmanns bok nådde även det nationalsocialistiska Tyskland som i bland annat Völkischer Beobachter påpekade att Kaufmann var god vän med Roosevelts judiske rådgivare och talskrivare Samuel Irving Rosenman och att Kaufmann även kände presidenten. Man tryckte också upp Kaufmanns bok i stora upplagor för att visa vilka planer sionisterna hade för det tyska folket.
När de ”goda krafterna” vann andra världskriget fick en annan idé företräde, nämligen den om utblandning – eller mångkultur som det idag kallas. Denna utrotningsmetod är mer effektiv då den på ett mer smidigt sätt kan användas inte bara mot tyskarna utan mot alla ariska folkslag. Den mångkulturella utvecklingen leds av judarna, även enligt dem själva.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-03-01.
Hoppa till huvudinnehåll
