SIONISM. De rasande prosemitiska judar som nu försöker tysta alla kritiker mot den globala judiska makten, är egentligen rädda för sig själva.
Skärmbild: DLive.
På söndagen samtalade Adam Green på Know More News med jazzmusikern Gilad Atzmon – med Ashkenazibakgrund – som föddes och växte upp i det av Israel ockuperade Palestina men idag bor i Storbritannien.
Gilad Atzmon kallar sig själv för ”stolt självhatande jude”. Han är kritisk mot rasism och hävdar att världen lärde sig detta efter andra världskriget. De enda som inte lärde sig var judarna själva, enligt Atzmon.
För Atzmon är alla judar inte självidentifierande judar. Enligt Atzmon uppfyller du inte kravet på självidentifierad jude bara för att du föds som jude eller har en judisk förälder. De självidentifierande judarna är paranoida och projicerar sin rädsla på andra (icke-judarna), sade Atzmon.
— Det handlar om rädslan att andra kan se dig för den du är. Det är som när en narcissistisk man är på en dejt med en kvinna, och dejten inte faller väl ut. Nästa kväll ser han henne igen i ett annat sammanhang där hon står och samtalar med sina väninnor. Narcissisten tror då att kvinnorna står och pratar om just honom.
Judar är rädda för sig själva
Ju värre sionisterna beter sig i världen, desto räddare blir de för icke-judarna. Nu har deras rädsla för icke-judarna nått globala proportioner. De kan inte längre höra om en ”antisemitisk incident” som de råkar uppfatta som extremt hotfull, om det så bara är ett klottrat hakkors på en vägg i en småstad någonstans.
— Det som plågar många självidentifierande judar i världen, är möjligheten att alla andra där ute i världen börjar förstå vad som håller på att ske. Detta gör att judarna nu befinner sig i ett konstant tillstånd av skräckslaget raseri. De är – huvudsakligen – rädda för sig själva, fortsatte Atzmon.
När de så kallade fredssamtalen år 1993 som kallas Osloprocessen som syftade till ”fred” mellan Israel och Palestina skulle förhandlas fram, insåg Atzmon att det inte skulle bli någon fred.
På hebreiska används hälsningsordet shalom som i väst översätts med ”fred”, som i att den som säger ordet vill etablera en fredlig situation med den hon samtalar med.
Ordet ”fred” finns inte i hebreiskan
Men shalom betyder inte ”fred” utan är en besvärjelse som ber om ”säkerhet för judarna”, påpekar Atzmon. Judarna och hebreiskan har inga ord för fred eller försoning, förtydligar han. De har inga ord för ”leva i harmoni” eller ”leva kärleksfullt tillsammans med de andra [icke-judar]”.
Det var i den hebreiska betydelsen av shalom som Osloprocessen genomfördes, säger Atzmon.
— 1977 började Israel förvandlas till en [strikt] judisk stat.
I en kultur som inte har några begrepp för fred och försoning, kan människorna inte föreställa sig fred och försoning med andra folk, vare sig det gäller palestinier i Palestina eller vita amerikaner i USA. Alla andra är potentiella fiender som hotar det judiska folkets existens.
Kan inte känna skuld – skulden ska alltid bäras av andra
De självidentifierande judarna har enligt Atzmon ingen känsla av skuld när de förgriper sig på andra nationer, eftersom judarnas identitet går ut på att skydda sin folkgrupp mot alla dess fiender, vilka alltså är alla andra.
På så sätt blir rädslan som judarna projicerar på icke-judarna en judisk variant av ”skuldkänslor”, säger Gilad Atzmon: De judiska individer som inte helt fräckt och orädda gör allt de kan för att styra eller krossa ”de andra” – det vill säga icke-judarna – reagerar med rädsla på sin egen fientliga behandling av icke-judarna, och blir därmed allergiska mot varje tecken på motstånd eller motvilja mot judiska företeelser.
Likt narcissisten som tror att kvinnor han ser umgås med varandra talar om honom, tror de självidentifierande judarna som ständigt attackerar och utmanövrerar icke-judar och deras samhällen att alla icke-judar talar om och konspirerar mot judarna för att attackera dem; som en spegelbild av deras eget judiska maktutövande.
— När man betraktar sig själva som de utvalda, blir universum en mycket skrämmande plats, för man tenderar att tro att alla andra ser ned på en, när det egentligen bara är man själv som ser ned på de andra, säger Gilad Atzmon om de självidentifierande judarnas kollektiva självbild.
Hoppa till huvudinnehåll
