Den holländske högerpopulisten och Israelvännen Geert Wilders släppte den första april en s.k. upplysningsfilm om islam, Fitna. Med sin påstådda ”informationsfilm” om knappa sjutton minuter, hinner Wilders både utmåla den mohammedanska tron som dels djupt antisemitisk och dels som det främsta hotet mot ”klassiska västerländska värden”. Självfallet har filmen bemötts av stående ovationer från sionister och kulturnationella. Men utgör verkligen demokrati, sexuella perversioner och sionism klassiska västerländska ”värden” värda att ta strid för? Och vilkas etnocentriska intressen gynnar denna film egentligen?

Det råder inga tvivel om att Fitna är en välgjord film. Suggestiva ljudupptagningar från muslimska imamer vilka uppmanar till Jihad utgör bakgrundljud till filmens växlingar mellan korancitat och rörliga bildsekvenser med fokus på 11 september, könsstympningar i Afrika och terrordåden i London och Madrid. Trots att filmen kan ha klara propagandistiska poänger – välgjorda initiativ vilka påvisar det skrämmande faktum att Europa nu hyser cirka femtio miljoner främlingar – så måste denna film sättas in i en större kontext.

Snart sagt alla europeiska länder hyser partier i sina parlament vilka mer eller mindre vill framställa sig som ”nationella”. En röd tråd bland de flesta av dessa är att de kombinerar ett motstånd mot massinvandring/mångkultur med ett öppenhjärtigt stöd för Israel.
Inspirerat av Dansk folkepartis hållning har även vårt lands största opportunt hållna nationella parti, de kulturnationella Sverigedemokraterna, vid ett flertal tillfällen öppet deklarerat sin förståelse för judarnas folkrättsligt vidriga ockupation av palestinsk mark. Partiet har till detta osmakliga ställningstagande dessutom försökt plocka billiga politiska poäng genom att i bland annat Karlskrona, under eldning av Sd:s kommunfullmäktigeledamot i sagda stad, Richard Jomshof, arrangera en minnesmanifestation till stöd för Förintelsemyten. Upprinnelsen inom Sd till dess prosionistiska hållning torde dels bestå i den före detta moderate riksdagsmannen Sten Andersson och den ständigt populistiskt hållne Björn Söders drömmar om Sion men även, framförallt, i det faktum att det ”nationella” partiet hyser åtminstone en öppet etnocentrisk jude i dess högsta ledning, Kent Ekeroth i Lund.

Sverigedemokraterna, i likhet med Nationaldemokraterna, har valt att i välvilliga ordalag omskriva och länka till filmen Fitna via sina hemsidor. Vad dessa partier således gör är att beredvilligt, utan några kritiska kommentarer till filmens verkliga bakomliggande motiv, göra sig till tals för en onyanserad och i stora delar helt felaktig kritik mot islam. En kritik som dessutom legitimerar värden vilka definitivt inte är att betrakta som ”klassiskt” västerländska. Som sagt, självklart är det bra när det ödesdigra sakförhållandet att Europa idag inhyser tiotals miljoner ickeeuropéer öppet exponeras, frågan är dock på vilka grunder detta görs. Ty islams i vissa tolkningar avgjort aviga inställning gentemot demokrati och homofili torde inte vara något att höja på ögonen åt, än mindre att kritisera. Varje någorlunda naturtrogen ideologi och religion gör detta. Filmen lyfter till detta dessutom fram utövningen av islam på europeisk mark som det i sig största hotet. Detta är en argumentation som är helt och hållet felaktig.

Ty även om islam i dess egenskap av en semitiskt kommen monoteistisk religion absolut inte hör hemma i Europa, så är det inte islam som religion och filosofi betraktat som är det största hotet mot Västerlandet. Det stora hotet är många av dess utövares etniska bakgrund.

Utifrån den etniska kontexten är filmen Fitna fatal och undermåligt gjord. Den riktar in sig på en bifråga, islam, utan att beröra det väsentliga. Dessutom lyfts den fram av politiska grupperingar vilka i stor utsträckning sällar sig bakom en sionistisk agenda. Det blir dessutom rent ut sagt fånigt när Geert Wilders i sin film använder sig av lösryckta korancitat till stöd för sin tes om islams påstådda objektiva ondska, när samtidigt vem som helst kan finna mycket värre bloddrypande hattexter i det judiska Gamla Testamentet och Talmud vilka, dessutom, tillskillnad från Koranen bygger på en etnocentriskt grund riktad mot alla icke-judar!

Det gäller således att som sant nationell hålla huvudet kallt inför sådana filmer som Wilders, och inte ge dem ett allt för positivt bemötande. I takt med att det kommer att bli än mer politiskt korrekt att hetsa mot islam – och med detta Sd:s troliga inträde i riksdagen 2010 – tyder allt på att nya lagar inom en snar framtid kommer att instiftas även här i Sverige mot förnekandet av Förintelsemyten. Vilkas agenda detta går längs, vilken etnocentrisk kraft som gynnas och till stor del står bakom hetsen mot religionen islam – såväl genom ett förment nationellt parti som genom sin i stort sett ensamma hegemoni över massmedia – är uppenbart för dem som vill se det. Som sant nationell gäller det därför att betrakta islam utifrån ett större sammanhang och inte låta sig vilseledas av populister som Wilders, Söder och Jomshof. Ty dessa herrar drivs inte av någon fosterländsk kärlek i sitt värv att utmåla islam som det stora hotet mot Väst. De är enbart simpla taktiker, gränslöst opportuna individer vilka lärt sig konsten att se vart hän vindarna blåser och vilkas bakdel man måste slicka för att göra karriär.

  • Publicerad:
    2008-04-05 00:00