1984 • På hbtq-certifieringskursen ges åsiktsbaserade teorier status av axiom som ej kan ifrågasättas, nyspråk lanseras, kritiska frågor om evidens är bannlysta – och frånvaro bestraffas.

När en myndighet, ett sjukhus eller lärosäte håller en temadag om jämställdhet, så blir det genusforskare eller genuskonsulter som leder den.

Idag krävs att all verksamhet som bedrivs på våra universitet ”genuscertifieras” – det spelar ingen roll om det rör sig om polisutbildningar, ingenjörsprogram eller vårdutbildningar.

Detsamma gäller för sjukhus.

Ett åskådliggörande exempel på hur det kan gå till är ”hbtq-diplomeringen” 2019 av en akutmottagning i Västra Götalandsregionen.

Regionen är Sveriges största offentliga arbetsgivare med 55 000 anställda, nästan 20 offentliga sjukhus, samt ett tiotal akutmottagningar.

En av dessa akutmottagningar skulle 2019 ”hbtq-diplomeras”.

En sådan certifiering bedrivs på verksamhetsnivå och närvaro är obligatorisk för samtliga anställda.

Medan läkare i andra sammanhang på grund av sina många åtaganden själva avsätter tid för utbildningstillfällen, blev de vid diplomeringen kommenderade att närvara vid en given tidpunkt.

Vidare bestraffades frånvaro – oavsett orsak – med utestängning från samtliga sociala träffar inom det egna arbetslaget.

Ansvarig för utbildningen var den så kallade utvecklingsenheten Närhälsan Kunskapscentrum för sexuell hälsa (KSH) – som har regionövergripande uppdrag.

Enheten har ”hbtq-certifierat” åtskilliga verksamheter i Västra Götalandsregionen.

Språklig manipulation

Stor tonvikt läggs i denna utbildning – som brukligt i värdegrundskurser – på språklig manipulation.

Deltagarna uppmanas att vara 100% könsneutrala i sitt patientbemötande, och därför till exempel konsekvent ersätta orden ”han/hon” med ”hen”, ”mamma, pappa” med ”föräldrar”, ”make, maka” med ”partner”, ”son, dotter” med ”barn”.

Vidare instrueras deltagarna att alltid ropa ut sitt eget namn istället för patientens i väntrummet – då den vars uppmärksamhet ska påkallas ”kan ha bytt kön och därav även namn”.

Ett förbud utfärdas mot att tala med patienter om ”mäns kön” och ”kvinnors kön”.

Här ska antingen det könsneutrala ordet ”genitalier” användas, eller också något könsord – och här listas en lång rad förslag, där flera normalt betraktas som vulgära.

Frågor om metodens evidens – uttryck för fientlighet

En läkare frågade en av utbildningsledarna:

— Hur vet ni hbtq-diplomeringen leder till det utfall som ni önskar?

Det spontana svaret blev:

— Bra fråga!

Läkaren informerades sedan om att hbtq-personer i en enkätstudie tillfrågats huruvida de föredrar en certifierad verksamhet framför en ocertifierad.

”En hel del” av dem hade svarat jakande på den frågan, förklarade föreläsaren.

Svaret kan jämföras med ”Operationer brukar kurera krämpor” som svar på frågor om evidens för verkan av ett kirurgiskt ingrepp.

Läkaren på diplomeringskursen hade fler frågor till föreläsaren, vilken efter hand visade allt tydligare tecken på stark irritation.

Efter frågestunden kontaktade utvecklingsenheten sjukhusledningen och förklarade att utbildarna vägrade komma tillbaka till utbildningen vid akutmottagningen – då de kände sig ifrågasatta.

Sjukhusets chefer beslutade då att eventuell kritik mot utbildningen hädanefter ska framföras till cheferna för respektive yrkeskategori – och inte till utbildarna.

Utbildningsmaterialet som används vid certifieringar som denna grundar sig på feministisk teori om kön som en social konstruktion samt på intersektionella teorier om maktordningar och förtryckande normer.

I certifieringssammanhang får dessa åsiktsbaserade teorier status som något objektiv fastställt, som inte får ifrågasättas.

Detta i kombination med det faktum att närvaro är obligatorisk för samtliga anställda, samt att ett förbud mot kritiska frågor under utbildningen har utfärdats – får enligt kritiker certifieringen att framstå som ren hjärntvätt.

Särskilda risker för vissa patientgrupper

Efter hbtq-certifieringen blandas vid psykiatriska verksamheten på Sahlgrenska sjukhuset manliga och kvinnliga patienter i flerbäddssalar.

Johannes Nordholm, verksamhetssamordnare för psykiatri vid Sahlgrenska, hänvisar här till det nödvändiga i att ”tänka kritiskt kring stereotypa uppfattningar om olikheter mellan könen”.

En i verksamhetens personal, som inte vill gå ut med sitt namn, betonar i Göteborgs-Posten att patientsäkerheten genom denna hantering står på spel:

”Det är en fruktansvärt dålig vårdmiljö eftersom man blandar patienter som egentligen inte ska träffas. Det är missbrukare och kriminella i samma rum som unga självskadande tjejer. Det var en ung flicka som föräldrarna tog med ut igen. Jag skulle aldrig lägga in mina barn på en sådan avdelning. Jag tycker att detta är vedervärdigt. Vi väntar bara på att något ska hända.”

Avslutningsvis kan konstateras att certifieringen var dyr. 20 timmars utbildning av 55 medarbetare kostade 193 000 kronor – 9 650 i timmen.

Vad fick man för detta? Enligt en enkätundersökning blev medarbetare efter certifieringen rädda för att fråga varandra om sådant som tidigare kändes givet att ventilera.

”Om jag måste välja så är det bättre att någon är tyst och tiger än att någon kränks …”, kommenterar enhetens chef de varningar om en framväxande tysthetskultur som har utfärdats på flera håll bland personalen.

Slutsatsen som enhetens ledning drog av enkäten var att enheten ska ”jobba vidare med hur man samtalar med varandra”.