Polisen: HMF svårt att avgöra
2024-11-14 19:55
Dagens datum 19 augusti: Efter att den tyske presidenten, Paul von Hindenburg, avlidit blev Adolf Hitler det tyska folkets führer. 89,9 procent av tyskarna godkände sedan detta beslut i den folkomröstning som Hitler själv tagit initiativ till.
1932 ägde ett riksdagsval och ett omval rum i Tyskland där NSDAP fick 37,4 respektive 33,1 procent av rösterna. Trots viss minskning i det andra valet var NSDAP nu landets största parti och den 30 januari 1933 utsågs Adolf Hitler till rikskansler av Tysklands rikspresident, fältmarskalken Paul von Hindenburg.
Efter att Hitler blivit rikskansler skedde ett flertal händelser som gav den nationalsocialistiska regeringen extraordinär makt för att ta itu med det inhemska kommunisthotet mot den tyska staten (planen var att inleda en bolsjevikrevolution även i Tyskland) och rädda det tyska folket som befann sig i en enorm arbetslöshet, depression och förtvivlan. Efter att kommunister satt riksdagshuset i brand upplöste Hindenburg riksdagen och den 23 mars 1934 skrev han under Fullmaktslagen som gav Hitlers regering makt att fram till 23 mars 1937 stifta lagar oberoende av riksdagen.
När denna fullmaktslag skrevs under var NSDAP, efter ett sista riksdagsval den 5 mars 1933, det överlägset största partiet med drygt 17,3 miljoner röster, motsvarandes 43,9 procent av röstantalet. Genom att bilda koalition med andra nationella fick NSDAP en majoritet, 51,8 procent, av rösterna. Med folkets överväldigande stöd, i kombination med att Tyskland höll på att sprängas inifrån, var fullmaktslagen en inte alltför långsökt åtgärd.
Men Hitler var fortfarande rikskansler under presidenten. Rikspresidenten, ett ämbete som infördes 1919, hade bland annat rätt att tillsätta och avskeda ministrar, sköta utrikespolitik och föra befäl över de väpnade styrkorna. Rikspresidenten Hindenburg tog aktiv del i arbetet att styra upp olika regeringskriser, inklusive den kris ur vilken Adolf Hitler till slut utsågs av Hindenburg till rikskansler. Ett exempel på rikspresidentens maktutövande var när han i början av 1930-talet krävde att man skulle anpassa politiken i en nationalistisk riktning. När dåvarande rikskansler Heinrich Brüning inte ville detta tvingades han avgå.
Den 2 augusti 1934 avled Paul von Hindenburg, 86 år gammal. Efter 1,5 år med nationalsocialisterna vid makten hade förhållandet förbättrats mellan Adolf Hitler och Paul von Hindenburg, som från början motvilligt gav Hitler, den forne konkurrenten om presidentskapet vid presidentvalet 1932, rikskanslerposten. Hindenburg, som var patriot, hade sett hur den nye rikskanslern effektivt bekämpade arbetslösheten och fått tyskarna att arbeta tillsammans mot samma mål, vilket Hitler efterlyst i sitt första tal som rikskansler.
I sitt testamente utser Hindenburg Hitler som sin efterträdare. Denna sista vilja från Hindenburg bekräftades den 18 augusti av hans son Oskar von Hindenburg i tysk radio. I testamentet skriver Hindenburg bland annat följande om Hitler:
Min kansler, Adolf Hitler, och hans rörelse har tagit ett avgörande steg mot det stora målet att förena det tyska folket till en inre enhet som står över skillnader i rang och klass. Jag vet att mycket återstår att göra, och jag önskar med hela mitt hjärta att bakom det nationella återuppvaknandet och folkets samarbete, det också finns en akt av försoning som omfattar hela det tyska fosterlandet
Efter Hindenburgs död den 2 augusti utlystes landsorg i Tyskland. Hitler talar vid Hindeburgs grav och avslutar: ”Toter Feldherr, gehe nun ein in Walhall”. Hitler tar som Hindenburgs efterträdare beslutet att förena rikspresidentens befogenheter med rikskanslerns. Som statsöverhuvud och regeringschef får Hitler mycket stor makt över Tysklands göranden och låtanden.
Men Hitler vill inte ha denna makt utan att ha folkets förtroende. Även om Hitler krossade det parlamentariska systemet, där alla partier kämpade för sina egenintressen istället för folkets bästa, var Hitler faktiskt en varm förespråkare av folkomröstningar i frågor om bland annat förtroende för ledarskapet. Därför fick folket bland annat rösta om förnyat förtroende efter det att Fullmaktslagen gått ut 1937 och därför fick österrikarna även rösta om införlivningen i det stortyska riket, Anschluss, 1938.
Samma dag som Hindenburg avled utfärdade riksregeringen en lag om att rikspresidentens uppgifter skulle förenas med rikskanslerns och på samma dag förklarade även Hitler att han inte önskade titeln rikspresident utan riksledare, sedermera ledare (Führer). Det var även under denna dag, 2 augusti, som Hitler själv tog initiativ till att detta beslut skulle godkännas av folket genom en folkomröstning den 19 augusti.
Förtroendet för Hitler skulle visa sig vara kompakt. Under valdagen röstade 38.362.720 tyskar för Hitler som Führer vilket motsvarade hela 89,9 procent av rösterna. Valdeltagandet uppgick till 95,7 procent.