Hur hängiven saken är du?, Hur motiverad är du? Tänk noga efter. Tror du med hela ditt hjärta att nationalsocialismen är en nödvändighet för vårt folks framtid och överlevnad, att det verkligen är något folk behöver och längtar efter när de väl inser vad nationalsocialismen står för?
Svarar du ja på frågan i sista meningen, då är du åtminstone halvhjärtat med, men kan lätt backa ur om du har det minsta tvivel om att vi skall lyckas.
Hur är våra chanser att lyckas föra vidare vår ideologi? Tvivlar du och innerst inne tror att chanserna nog är små? Är det överhuvudtaget ett ogenomförbart projekt vi håller på med? Kommer vi att få folket med oss i framtiden?
Har du ett negativt svar på någon fråga av de ovanstående kan du lika gärna hålla på med något annat än att vara ”hobby-nationalist”. Skulle du däremot svara ja, utan att ljuga för dina innersta tankar, till båda frågeställningarna, ja då kan du bli en tillgång för vår rörelse. Jag säger kan bli en tillgång. Det är inte per automatik som detta sker. Det är inte beroende på hur många ”tuffa” kommentarer du åstadkommer på diverse nationalistiska nättidningar. Det beror definitivt inte på hur många hårda eller oansvarigt naivt skanderande kommentarer med sexuella tillmälen eller hur du vill döda någon patetisk motståndare som du skulle bli en tillgång för nationalsocialismen. Du blir en tillgång först när du lever enligt naturens egen ideologi (Se: Att leva som nationalsocialist samt Att vandra på den rätta stigen).
Givetvis blir man varken motiverad eller hängiven saken om man inte inser båda ovanstående frågors vikt i helheten. Många, alltför många av de som kallar sig nationalister eller nationalsocialister, backar när de blir verbalt angripna med tillmälen som xenofob, homofob, rasist eller nazist. Att ha någon fobi är att ha ett sjukligt tillstånd. Vi är inte alls sjuka, vi demonstrerar bara vår rättighet att inte tycka som de programmerade politiskt korrekta nyttiga idioterna. Skulle någon lida av fobier är det snarare våra motståndare som är livrädda för att ens komma i närheten av något nationalistiskt. De är paniskt rädda för att det sistnämnda är smittsamt. Orden rasist eller nazist och alla andra okväden vi får slängda efter oss bör vi vid det här laget kunna skaka av oss helt oberörda (Se: min artikel Är du rasist? och den läsvärda artikeln Förbli ärlig mot dig själv medan jag håller på). Naturligtvis ska vi inte backa eller svara undvikande på dessa tillmälen. Det minsta backande, undanglidande eller hukande ger fördel till fienden och det är han inte värd.
Hängivenhet och motivation är viktiga ingredienser i kampen för att frigöra vårt folk från sionismens strupgrepp på den vita rasen. I synnerhet den nordgermanska grenen är under ständig attack från plutokraterna som söker världsherravälde och en världsstat. Hur motiverade är vi? Kan vi tänka oss att försaka mycket av vår bekvämlighet runt oss? Kan vi tänka oss ett liv utan alla våra leksaker och gimmicks vi tycker är självklara idag? Min nya fina flotta villa, min häftiga bil, min 42 tums platt-TV, kan du tänka dig ett liv under betydligt enklare former om det skulle gynna saken? Svara ärligt till dig själv. Det är väldigt lätt att sitta bakom skärmen och vara modig samt mästra med andra, men vad händer om det bränner till i verkligheten? Skulle du kunna tänka dig i förebyggande syfte att börja bo och leva lite enklare? Det senare blir du tvungen till i alla fall om inget händer med nuvarande utveckling i världen. Makteliten konkurrerar ut oss mot varandra, vi jobbar mer för mindre i ständigt stigande takt. I slutändan kommer de allra flesta att inte ha mer över än till livets nödtorft och åtminstone jag tycker att det är värt att kämpa för att undgå slaveri och godtycklig behandling av en plutokratisk maktelit. Att undgå slaveri är värt att kämpa för med sitt liv. Vi måste kämpa fanatiskt för vår rätt att leva som vi vill och inte bli styrda av Judea eller något annat.
Vår kamp för överlevnad började för länge sedan, men det är kanske först nu under de senaste decennierna som motståndet ökat och tagit allt tarvligare former. Fienden börjar bli desperat och tappar greppet, han tar till allt mer odemokratiska medel för att försöka kväsa sanningen. Här kommer hängivenheten till vår sak att spela en allt större roll. Hängivenhet och uthållighet att kämpa på för att sanningen till slut skall segra, för sanningen segrar alltid. Jag kanske inte kommer att få uppleva segern, kanske inte heller du, men någon av dina ättlingar kommer att få smaka segerns sötma om du som förfader visar uthållighet och är hängiven den nationalsocialistiska kampen. Jag vill inte påstå att var och en skall börja leva fullständigt asketiskt och inte unna sig något lite. Inte alls! Men jag kan alltid ställa frågan om du skulle svika ditt barn, barnbarn eller deras barn för att du hellre valde en bekväm livsstil, inte kunde leva utan dina prylar eller var feg nog att inte stå upp för din övertygelse, fastän du vet bättre? Du kanske inte var så övertygad trots allt när det kommer till kritan?
Att välja att leva lite enklare fjärran från mångkultur (nja i alla fall med god distans till nämnda kultur), i samklang med naturen och umgås med jordnära människor ger så mycket mer än vad det materialistiska livet kan erbjuda. Många av mina vänner i rörelsen lever så, inklusive jag själv. Vi tröttnade på att leva i ”ekorrhjulets” stress och pina och ”kastade loss”, något som ingen av oss ångrat. Vi lever idag ett rikare och sundare liv, har mer tid över för familj och kamp vilket ger ro i själen.
Vi skall veta att vi blivit medvetet programmerade att bli beroende av bekvämlighet och att alltid ha tillgång till de senaste prylarna. Våra fiender har sublimt genom all osund reklam fått oss att hela tiden vilja njuta mer och mer av det materialistiska livet. Att ha så mycket prylar runt omkring oss som möjligt, det är livet tycker de flesta och känner sig nöjda. Varför då göra motstånd kanske någon frågar sig. Svaret är att ”detta goda” inte kommer att bestå så värst länge till. När alla blivit slavar under det materialistiska livet kommer tvånget att införas, tvånget att köpa vissa saker, tvånget att leva på ett speciellt vis, tvånget att alltid underkasta sig maktelitens order i alla lägen. Motståndet och kampen kommer då att vara det enda naturliga en normalt vettig människa kan tycka och ägna sig åt. Men varför vänta tills det gått så långt? Vår börda att återställa allt våra folkfiender raserat blir bara större ju längre du väntar, så anslut dig redan nu till kampen om vår ras överlevnad och kampen om ett liv i gemenskap, en riktig folkgemenskap utan den onaturliga klasskampen som är odlad under marxism, den pseudovetenskapliga och syntetiska ideologin. Vår ideologi, nationalsocialismen, är den biologiska världsåskådningen. Vår ideologi innehåller inga syntetiska kvasivetenskapliga idéer. Vår ideologi står sig lika stadigt i all tid, precis som alla naturlagarna.
Är du med eller skall du bara stå och titta på?
Hoppa till huvudinnehåll
