INRIKES. I havet utanför Stockholms skärgård är ekosystemet nu i drastisk förvandling. Supertrålare med enorm kapacitet länsar nämligen årligen vattnen på fisk. Denna stordrift visar sig dock vara fullt laglig och ske med ansvariga myndigheters goda minne.

Den här nya sortens trålare används för att hämta upp stora mängder strömming när den under perioden januari – april i skärgårdshavet bildar stim inför den förestående leken inne i skärgården.

Enligt Havs- och vattenmyndighetens statistik har industritrålarna i år fiskat upp 370 gånger så mycket strömming som samtliga länets egna yrkesfiskare tillsammans. Siffrorna för förra året var ungefär likadana.

Samma statistik visar att industritrålarna under detta års tre första månader i år fiskade upp 3 160 450 kilo, att jämföra med 4 417 kilo för Stockholms alla andra yrkesfiskare tillsammans.

Lokala fiskare beskriver vidare en 90-procentig nedgång i fisket jämfört med för tio år sedan.

Strömmingen från skärgårdshavet transporteras till Danmark där den blir till fiskmjöl att användas som mat för fiskar i fiskodlingar.

Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent på Stockholms länsstyrelse, påtalar det allvarliga i att så stora mängder strömming fiskas upp när den samlas inför leken i maj-juni:

— Det här får katastrofala följder för hela skärgården. Strömmingen är motorn i skärgårdens ekosystem.

Andersson menar att den här rovdriften hotar ekosystemet i Stockholms skärgård.

— Strömmingen är föda åt andra fiskarter som torsk, lax, gädda och gös, men också säl och fåglar livnär sig på strömmingen.

Han beklagar att den här verksamheten sker med statens goda minne så länge som man håller sig utanför trålgränsen som löper fyra sjömil utanför kusten.

— Tyvärr är det tillåtet. Hur det här påverkar fiskebeståndet beror ju på var en sådan gigantisk trålare ligger och fiskar. Och de stora trålarna fiskar nära Stockholms skärgård och gör enorma uttag under kort tid i geografiskt små områden.

Faktum är att den ovan nämnda trålgränsen skär det nya vidsträckta och unika marinreservatet vid Svenska Högarna mitt uti. Även i det hyllade naturreservatet länsas alltså fiskbeståndet.

Ägare till industritrålare hänvisar till deras verksamhet är laglig samt till att de håller sig inom de lagstadgade kvoterna. Om detta säger Andersson:

— Det är EU som fastställer kvoterna. Problemet är att det är en enda kvot för strömming, eller sill, för hela Östersjön. Kvotstorleken i sig kan vara ett problem, men om man sprider fisket över hela Östersjön så skulle vi inte se de negativa effekter vi ser idag i Stockholm.

— I dag är fiskebåtarna färre, men sjukt effektiva. De följer reglerna och kvoterna, men eftersom man koncentrerar fisket till mindre område och kortare tid blir det lokala uttaget så otroligt mycket större och det skadar strömmingsbeståndet mer.

Tidningen Proletären pekar på att problemet med industrifisket inte bara drabbar Stockholms skärgård. Också länsstyrelsen i Östergötland har protesterat.

Och förra året kontaktade landshövdingarna i Skåne, Blekinge och Kalmar län Havs- och vattenmyndigheten brevledes och framförde sin djupa oro över situationen.

Vad ledde då dessa initiativ till?

— Inget, säger Henrik C Andersson, och fortsätter:

— Jag skulle gärna se att Havs- och vattenmyndigheten reagerar i den här frågan. Men där känns det väldigt nedsläckt. Inte heller regeringen tycks vilja ta i frågan.

Medan Länsstyrelsen i Stockholm uttryckt en önskan om att trålgränsen flyttas ut till tolv sjömil, har landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) på oklara grunder bestämt motsatt sig en sådan förändring.

  • Publicerad:
    2020-05-29 19:30