Nya rapporter visar att 96% av barn mellan 5-9 år använder internet på något vis. Communities och olika webbsidor som är direkt riktade till barn ökar drastiskt. Det som bland annat skiljer dessa communities från andra är att användaren kan förbli okänd och figurera under pseudonymer.

Nyligen publicerades en artikel i DN skriven av Andreas Palmaer rörande ämnet ”maskeradlek på nätet”. Palmaer vill lägga fokus vid olika användningsområden för barn på internet och hävdar att säkerheten nu är en helt annan med företaget Interaktiv Säkerhet och föreningar som Nätvandrarna. Man får en stark känsla av att det hela går i en annan riktning än vad vi tidigare varit vana vid. För inte så länge sedan varnades föräldrar och andra vuxna för riskerna med internet för barn. Då var pedofiler ett hot man tog på allvar. Nu tycks media vilja få oss att tro att detta inte existerar längre, tack vara den så kallade ökade säkerheten.


Barn chattar med okända om sina problem.

Vidare i Palmaers artikel står det att läsa hur de olika sajterna är uppbyggda för att locka till sig barn i låga åldrar. Palmaer skriver: ”Om Facebook och Twitter är diskreta i designen är barncommunitys rena Trollkarlen från Oz, en fest i färger. Formerna är mjukt runda, på Panfu antar användarna olika former av leende pandor, på Habbo och Stardoll lyser lyckan mot besökaren.”

Men för långt ifrån alla barn är detta endast ett nytt fiktivt sätt att leka på. Många barn väljer communities som ett ställe att skriva om sina problem. Inte heller detta verkar ses som ett problem i DN:s artikel. Ett barn som känner sig orolig, rädd eller ledsen är ett mycket lättare offer för en pedofil. Man ska inte inbilla sig att nätpedofiler som aktivt och kontinuerligt rör sig inne på barncommunities skulle missa ett tillfälle att fånga in ett barn med problem. Det finns åtskilliga historier som förtäljer detta. Barnet tror att det är en jämnårig som den chattar med och lämnar då ut både sitt riktiga namn och telefonnummer. Detta är och förblir en otäck del av den verklighet internet har att erbjuda.

Frågan är hur kan man rycka på axlarna åt sådana här saker? På vilket sätt kan man finna någonting bra i att fler och fler små barn använder internet?

Vi vuxna måste förbli uppmärksamma på hur våra barn använder datorn med tanke på de risker som existerar. Inga förbättrade skyddsprogram eller nätverk kan eller får ersätta vårt ansvar. Tyvärr är det att allt färre föräldrar som har ork att ta tag i det här. I en tid då båda föräldrarna arbetar större delen av dagen så finns det inte någon vilja att ta i sådana här konflikter. För inte länge sedan stod det i en undersökning att även dagens mor- och farföräldrar tillbringar allt mindre tid med sina barnbarn eftersom de är för upptagna med sina egna nöjen, resor och så vidare. Har inte ens mormor tid att umgås så är det kanske inte heller så konstigt att man istället väljer att prata av sig på sajter över internet?

Många gånger verkar det som att människor inte ens reflekterar över att internet faktiskt endast är en fiktiv verklighet. Det verkliga livet är så mycket mer än en lysande datorskärm med färgglada, leende pandor. Men det är svårt att säga ifrån som vuxen om barnen vill sitta framför datorn. Det finns ett gammalt ordspråk som säger att barn gör som du gör inte som du säger. Lägger du själv stora delar av din lediga tid på tex Facebook eller Twitter så förmedlar du även detta levnadssätt till dina barn.

Alla barn behöver vara ute i det fria och klättra, leka och undersöka för att lära sig om livet. Men nu står lekplatserna tomma. Det hörs inte längre glada barnröster från barn som stojar, inga som åker pulka på vintern. Istället sitter barnen likt sina föräldrar inne och chattar med kompisar över internet. Balansen har gått förlorad i en tid då livet går ut på att jaga tid och spara pengar. Vi kan inte backa utveckligen och vill det inte heller. Det som behövs är att bana en ny mer balanserad väg där det ena nödvändigtvis inte behöver utesluta det andra. Datorer är en del av mångas liv och vi måste lära oss att förhålla oss till det med måtta.
Gör vi vuxna det kommer vi även att kunna förmedla ett mer balanserat förhållningssätt till våra barn och ungdomar.

  • Publicerad:
    2011-02-27 00:00